203 till kansler insända föreläsningsdiarierna ger en uppfattning om kursens omfång och innehåll. September månad 1755 ägnades åt inledande betraktelser av lagfarenheten och dess indelning med särskild tonvikt på De jure gentium in specie och om jure publico universali. Under oktober behandlades frågor rörande statens ursprung, den högsta makten och dess egenskaper, under november ämnen rörande begränsningar av den högsta makten, dess rättigheter avseende inrikes- och utrikespolitik, om rätten till frihet och om medborgarnas stånd. December månads föreläsningsdiarier saknas, men inte förrän i januari 1756 påbörjades behandlingen av den positiva statsrätten, en verksamhet sompågick i paragrafordning till den 20 november då Solander nådde regeringsformens art. 12. I genomsnitt hade då varje lagrumtagit ett ^öreläsningstillfälle i anspråk. Av Solanders föreläsningar i svensk statsrätt finns åtminstone en studenthandskrift bevarad.Innehållet - som spänner över 89 paginerade sidor i oktav - omfattar dels en allmänt orienterande del, dels en genomgång av regeringsformen artikel för artikel, d.v.s. en uppläggning av stoffet somväl motsvarar föreläsningsdiariernas uppgifter. Materialet och då särskilt den första delen karaktäriseras av en mycket svårförståelig systematik. Somläsare drabbas man av den näraliggande misstanken att den antecknande åhöraren kanske inte alltid varit fullt uppmärksam och inte heller i alla hänseenden förmått urskilja det väsentliga från det oväsentliga. Möjligen förklarar detta också en del märkliga inkongruenser i resonemangen. Grundackordet för den historiska tillbakablicken bildade den svenska frihetliga traditionen - de svenska stamfäderna hade således själva intagit, uppodlat och brukat sitt land varför det också syntes Solander billigt att man tillerkände deras efterkommande rätten att försvara sin lagbundna frihet. Eftersomgrunden till undersåtarnas lycka var kunskapen omfundamentallagarna - 1721 (sic!) års regeringsform, 1751 års konungaförsäkran och riksdagsordningen från 1723 — borde man studera dessa redan under ungdomen, i all synnerhet somju kanslikollegiets brev av den 22 maj 1755 uttryckligen föreskrev disciplinen somakademiskt ämne. Orsaken till brevet var kollegiets intresse av att ungdomen undervisades i riktiga principer, även om Solander för sin del inte vågade utesluta att oriktigheter på området ändå kunde insmyga sig utifrån — ett exempel var således Hobbes och hans idé omnaturtillståndet somett allas krig mot alla och att botemedlet däremot var det kungliga enväldet. »Nog wiste han bättre och hade andraprincipia men han rättade sig efter hofwet och tiderne.»*°i2 För att förstå jus publicum på ett korrekt sätt krävdes kunskaper särskilt RA, Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv. F 1:4-5. UUB, B 394 f. Excerpta Ex Pra:lectionibus Ampl. D:ni Professoris Danielis Solander in Jure Publico Particulari. Utan datering. >°u UUB, B 394 f., s. 4-5, 6-9; cit. s. 9. 1010 1010 1011
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=