202 ter också hade skyldighet att läsa över juspublicum universale, dels beroende på att den nya disciplinens karaktär enligt Ehrenpreus’ förmenande bättre stämde överens med juristernas dittillsvarande verksamhet. Även om det framgent inte skulle vara förbjudet för vare sig professorn \ philosophia civilis eller professor skytteanus att befatta sig med statsrättsliga frågor, borde huvudansvaret för ämnet åvila en jurist. Med detta i åtanke uppdrog kansler åt den sålunda ratade Dahlman att snarast inkomma med förslag på lämplig kandidat till uppdraget. I de sparsamt bevarade protokollen från den juridiska fakulteten återfinnes två utkast till protokollsutdrag sombehandlar händelseförloppeti°°‘* samt därutöver, bland konsistoriets acta,'°°^ ett protokollsutdrag somväl får betraktas som resultatet av kladdarna — samtliga daterade till den 8 juli, en tämligen snabb handläggning om man betänker att kanslersbrevet ankom den 4. Innehållsmässigt skiljer de sig åt i bara i mindre detaljer. De församlade ledamöterna konstaterade att saken genom kanslers ingripande hade bollats över fakulteten, varför nu frågan om vem somskulle avstå tid till ämnet aktualiserades. Att Berch inte kunde komma i fråga, framgick redan av hans instruktion från ständerna, att juris practici professorn Fick inte heller hade möjlighet på grund av hans talrika uppdrag för universitetet konstaterades därefter,'°°^ varför den ende möjlige kandidaten var Solander. Problemet för Solanders del var emellertid hans redan vid detta laget tämligen stora arbetsbörda - vilket ju för Dahlmans del hade varit anledning nog för befrielse —, omfattande inte bara den svenska rätten utan också den romerska. För att inte något av ämnesområdena skulle bli lidande, anhöll därför Solander om tillåtelse att få undervisa skiftesvis genomatt under ena perioden föreläsa över statsrätten offentligt och den andra privatim, för att på så sätt växla mellanjus publicumochjus privatum intill dess kansler funnit ett sätt för båda discipliners ständiga föredragande, ett behov som konsistoriet f.ö. redan understrukit i sitt remissvar till uppfostringskommissionen. Fakultetens svar inarbetades i ett konsistoriebrev till kansler'°o^ somden 14 juli lät höra av sig och meddelade sitt bifall till den av Solander föreslagna lösningen. Solander lade upp sin undervisning på så sätt att statsrätten förelästes offentligt under åren 1755 och 1756 samt privat åren 1757 till och med 1761.1°°^ De 1003 till 1008 UUA, Kansliet E 1 c: 4. Brev kansler t. ak. konsistoriet 3/7 1755. Jfr. Arinerstcdt I0C3 s. 325. 1004 gåda i UUA, Jur. fak:s arkiv A I a: 1. 10C5 UUA, Kansliet E III a: 55. I KB:s ägo finns dock anteckningar under titelnJus PublicumSvecanumutgifvit afJohan Erik Fick (Engestr. B. IX, 2, 27). Innehållet behandlas i Brohed, s. 42. 1007 UUA, Kansliet B I a: 14.Brev ak. konsistoriet t. kansler 11/7 1755. UUA, Kansliet A 1:108. Prot. 5/8 1755. Jfr. den mera kortfattade redogörelsen för händelseutvecklingen i Annerstedt III: 1, s. 324—325. UUB, Föreläsningskataloger 1755—1761. Programmata Upsaliensia IV. 1006 1008 1009
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=