4 2. Problemställning Frihetstidens Sverige var hög grad präglat av arvet från stormaktstidens stat, något som avspeglades såväl i förhållandet till undersåtar somtill grannstater. Statsskicket hade under bibehållande av äldre former givits ett nytt innehåll under det att den administrativa struktur som mötte undersåten i mångt och mycket var densamma somtidigare. Öppenheten somkarakteriserat den framväxande europeiska stormaktens rättsvetenskap - man kan erinra sig de utländska lärarna vid juristfakulteterna och receptionen av romerskrättsligt och naturrättsligt tankegods, till allra övervägande delen av tyskt ursprung - hade under 1600-talets senare del avlösts av ett mera nationellt inriktat perspektiv. Tendensen förstärktes ytterligare under perioden 1719-1772 och befordrades av 1734 års lags ikraftträdande. Av stormaktstidens erövringar på andra sidan Östersjön återstod efter fredssluten 1719-1720 endast Wismar och Vorpommern norr om floden Peene. Omområdenas praktiska betydelse för det egentliga Sverige var obetydlig, var deras politiska och symboliska vikt desto större. Det fortsatta innehavet av territorierna och landets åtagande som garantimakt för 1648 års fredsordning innebar att det fattiga och kraftlösa landet åtminstone på papperet alltjämt intog en inte oviktig roll i den tyska och kontinentaleuropeiska politiken. Dessutommedförde detta att de direkta kulturella kontakterna kunde upprätthållas. Universitetet i Greifswald intog här en nyckelposition. För utbildningen av ämbetsmän var de juridiska fakulteterna av avgörande betydelse. Omän det direkta utbytet mellan Sverige och Tyskland i form av internationellt naturrättsligt och romerskrättsligt inriktade lärare minskade, förblev fr.a. inomdet naturrättsliga området tysk doktrin dominerande. Sjuttonhundratalets nationella statsrättsämne var i allt väsentligt ett barn av naturrätten. Den enskilda statens konstitutionella ordning —juspublicum particulare - sågs som en nationell tillämpning av det generella jus publicum universale vilket i sin tur var den del av naturrätten som, för att använda en definition från sjuttonhundratalets Lundauniversitet, behandlade »alla de rättigheter och skyldigheter som tillkommer alla Imperantes och alla Subditi uti hela werlden».*^ På samma sätt somansvaret för naturrätten inom universiteten svävade mellan filosofer och jurister låg även jus publicum particulare på den ibland diffusa gränsen mellan de båda fakulteternas ämnesområden. Arbetet syftar till att klargöra utvecklingen av ett svenskt juspublicumparticulare under perioden 1719-1772 och samtidigt belysa ett avsnitt av den juridiska utbildningens historia. Utifrån dessa målsättningar uppmärksammas den frihetstida statsrättsundervisningen ur tre aspekter: den dagspolitiskt betingade besluts- och kontrollaspekten, funktionsaspekten och den inomdisciplinära aspekten. ” Cit. LUB, Jur. föreläsn. Colling: Jus PublicumSvecanumoch Swenska Processessen (!) Utgifne [...] År 1766. Jus PublicumSvecanumUti Frågor och Swar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=