200 arbete på området, en skrift somdessvärre fortfarande var opublicerad. Manuskriptets upphovsman beskrevs vara i besittning av både mogen lärdom och oförtruten flit; vidare hade han nästan som en träl tjänat allmänheten med att utge grundlärda arbeten. Rimligtvis måste mannen bakom manuskriptet vara den då sedan två år tillbaka från sin professur entledigade David Nehrman. Trots dennes förtjänster hade - allt enligt En ÄrligSxvensk - den omtalade skriften sina brister: det saknades således »de ömaste och nödigste Q^u^estiones Juris Publici». Man hoppades därför att vederbörande ju förr desto hellre ville ge sig i kast med detta angelägna arbete. Att betaga landets invånare möjligheten att lära känna grundlagarna vore detsamma som att inge dem misstankar om att regeringen höll demi mörker för att på så sätt lättare kunna manipulerademför egen vinning. Tvärt om var det så, att människan somett förnuftigt väsen borde styras på ett förnuftigt sätt: det skadade inte att gemene man fick veta sina rättigheter och skyldigheter. Man kunde t.o.m. tänka sig att allmänheten vore betjänt av en lagkatekes med de viktigaste grundsatserna i politiska och juridiska ämnen. I och med förspelet inför riksdagen 1755-1756 tillmättes de politiska uppfattningarna hos allmänheten för första gången så stor vikt, att man från överhetens sida bemödade sig omatt — i rätt ljus, givetvis — förklara och legitimera både sitt handlande och grunderna för sitt maktinnehav på ett resonerande vis. Den konstitutionella utvecklingen hade lett därhän att de ledande politikerna i råd och ständer inte längre kunde tillåta sig att ignorera strömningarna i landet. En Ärlig Swensk var ett tecken på detta, den eftersträvade undervisningen i landets statsskick ett annat och - i förlängningen — också den då åtminstone i teorin lovordade tryckfriheten. Det framstår somAnders Johan von Höpkens person intog en central roll i detta skeende. O 3.2. Återverkningarna vid universiteten 3.2.1. Uppsala Genom Adolf Fredriks tronbestigning 1751 blev frågan om ny kansler för Uppsalaakademin aktuell. Sannolikt som en konsekvens av tidigare dragna lärdomar, valdes kronprins Gustav till sin faders efterträdare på posten, ett val somemellertid p.g.a. prinsens ungdom— han var vid tillfället bara femår — inte vann fastställelse. I stället utsågs, efter vederbörlig behandling i konsistoriet, hattriksrådet Carl Ehrenpreus till innehavare av ämbetet.Den politiskt bevandrade kanslerns intresse för statsrättsliga frågor komtill ett första uttryck genom att han på eget bevåg tecknade en prenumeration på En Ärlig Swensk för universitetets räkning, efter vad man kan sluta sig till av protokollen bara några få dagar efter det att den nya tidskriftens förtjänster behandlats i kansliAnnerstedt\\\:\,s.27(3—27%.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=