196 skiften uti Styrelsen med alla dess tilhörigheter; då det skulle blifwa ett werk, som ej allenast wore nödigt och nyttigt, utan ock derjämte kärt och behageligit.99C Dessvärre befolkades såväl samhälle som riksdag av illasinnade individer som inte bara missunnade allmänheten dess lagbundna, svenska frihet utan dessutom ville hålla befolkningen okunnig omgrundlagarnas alla förtjänster. I slutet av den pedagogiserande framställningen bar den redlige Honestus’ ansträngningar så småningomfrukt. Prudens, somvid det laget hade förstått hur omfattande de illasinnades konspirationer faktiskt var, utbrast entusiastiskt: At betaga menigheten kunskap om sin Grundlagar, som hon skall lefwa efter, omsin rättmätiga Frihet och den rätt henne tilkommer, det är ju at sätta menigheten uti misstankar, somhade Regeringen sig något förbehållit, och wille hålla Menigheten uti okunnighet, på det den desto lättare måtte snärjas och ledas till Regeringens tienst, at wärkställa allehanda slags afsigter. [...] Menniskan är et förnuftigt wäsende, och bör derföre på förnuftigt wis styras, så at hon får weta hwad hon bör giöra och låta, och hwad straff derå följer, omhon det försummar. Altså skadar det icke menige man, at de weta och förstå sin rätt och sin skyldighet, utan twärt omär det demhögst nyttigt och nödigt 991 Den lika läraktige somrättsinnige Prudens bidrog efter detta konstaterande med en idé om en lagkatekes för allmogen somborde innehålla det viktigaste i politiska och juridiska ämnen och som skulle - jämte kristendomens huvudstycken - »inplantas» i allas sinnen.Allmänheten skulle uppfostras till tänkande eller åtminstone rättsinniga samhällslemmar. Förberedelserna inför riksdagen innebar sålunda att de maktägande visade en påtaglig vilja att förbättra den politiska allmänbildningen i landet. Det kan därför vara givande att närmare undersöka när och i vilket sammanhang intresset för en regelbunden undervisning i svensk statsrätt gjorde sig påmint, nämligen 1.) i arknummer 7 och 8 av En Ärlig Swensk, 2.) vid beslut omstatsrättsundervisningens genomförande i kanslikollegiet den 2 maj 1755 och 3.) i von Höpkens yttrande till rådsprotokollet den 3 juni. Ett problem erbjuder dateringen av En ÄrligSwensks båda nummer. Tidskriftens första ark uppvisades, somvi sett, av Oelreich i kanslikollegiet den 25 februari. Under pågående riksdag, den 29 oktober, utkom arken nummer 79 och 80 vars innehåll gav upphov till en infekterad diskussion somnärmare kommer att behandlas i det följande. Mellan dessa datum har 35 veckor förflutit, vilket ger en genomsnittlig utgivning på lite drygt två ark i veckan. För arken nummer 7 och 8 skulle detta innebära att de kunde tidsbestämmas till tidigast senare delen av mars månad resp. april — naturligtvis under det lösa antagandet att utgivningen ägt Cit. En Ärlig Sziensk, s. 57-58 (nr. 7 och 8, utg. före riksdagen). Cit. En Ärlig S'Zi.ensk, s. 869 (nr. 109, utg. efter riksdagens början). En Ärlig S'li'ensk, s. 955-958. Cit. s. 956, 957 (nr. 120, utg. efter riksdagens början). 990 991 99’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=