195 men för att säkra folkets frihet och värna ständernas roll stod dock alltid öppen, något sompå inga villkor fick förväxlas med sidvördnad för det majestas realis, vilket — parallellt med monarkens majestaspersonalis — tillkomregeringsformen och som i allvarliga fall kunde leda till crimen lies<e majestatis. Grundlagen ägde sitt majestät som av alla undersåtar och särskilt av riksdagsmännen fordrade respekt, kärlek och fruktan. Friheten kunde aldrig få sin tillbörliga stadga innan grundlagens majestät blev aktat över allt dyrt och heligt, varför dess höghet, vördnad, kärlek och fruktan alltifrån de spädaste åren borde inplanteras hos menigheten. På detta borde varje redlig undersåte arbeta och i all synnerhet lärarna; eftersom vördnad mot Gud och lagen var religionens och samhällets starkaste grundpelare, ålåg det särskilt dessa att troget undervisa sina åhörare omdet brott det innebar att fela mot rikets grundlagar. Ett brott mot grundlagarna var detsamma somett brott mot Gud själv — omlagens vikt, kraft och helgd kunde slutsatser dras ur Bibeln när Gud gav Israels barn lagen på Sinai. Wid alla Rikets allmänna Lärosäten, ja wid all privat information, borde man wederbörligen underwisa ungdomen uti SwenskaJure Publico. Det är en angelägen sak, at Rikets ungdomblir häruti wederbörligen underwist, så at en hwar Riksens Undersåte lärer rätt förstå sin Politiska Religion, så wäl som Kyrkans, och hwaruti des rätta Frihet med alla des rättighetter och fördelar består. Jag är säker om, at då skulle många dåraktiga meningar och illskefullaprojecter och anslag, dels aldrig upkomma, dels af sig sielfwe förfalla. Jag wet ingen, utom Kongl. Secreteraren Wilde i sin Svecice Historia Pragmatica, som besynnerligen skrifwit något inJure Publico Svecano, mer än en Hedersman, som i många år med sin mogna lärdomoch oförtrutna flit, nästan som en träl, tient det allmänna med sina grundlärda arbeten, fast det ännu icke kommit på Trycket; men i det Manuscript, jag sedt, saknas dock de ömaste och nödigste Quaistiones Juris Publici. Många med mig önska, at den mannen wille nu ju förr ju hellre företaga sig detta angelägna arbete, at tilräckligen och fullkomligen utarbeta, efter den Högste förlänt honomen så lyckliggåfwa at grundeligen och redigt utföra hwad han sig åtager. Andra fria Nationer spara ingen möda at fritt skrifwa omsitt Jus Publicum, ehuru widlyftigt, krångligt och inwiklat det än wara månde; för oss är det så wida långt lättare, som wi hafwa et kort, redigt och wäl grundadt Jus Publicum, så framt man icke wil gifwa sig den mödan, at gå långt tilbaka til de äldre och fordna Historier, och noga nagelfara, hela tiden bortåt, alla Rikets omaltid så hwälfwa, at du mår illa däraf, hwilket förfarenheten wisar hafwa händt många kitsliga pennor. Komihåg det gamla ordspråket, Difficile est scribere contra eum, qui potest proscribere. Har du icke läst Riksdagsmanna Rätt.» Honestus svarar Callidus, [...] »Som det nu är Ständernes endaste ändamål, at äfwen förswara Riksens rätt och frihet, så följer det ju af sig sielft, at så snart de gå ifrån detta deras endaste ändemål, och at allenast bjuder till att förkränka eller gifwa bort Riksens Frihet, så äro de ej Riksens befullmächtigade Ständer, ty derutinnan är deras magt och myndighet, wälde och rättighet af Riksens Fundamental-hA^zr, och i synnerhet af Riksdags Ordningen inskränekt.» Cit., s. 53—54, 55. Lagerroth i: Scandia 1967, s. 285—286 ser i resonemanget rörande de hemmavarande ständernas latenta rätt till uppror gentemot en riksdag sommotverkar grundlagarnas anda påverkan från monarkomakernas tyrannlära. En Ärlig Swensk, s. 975-979 (nr. 122 och 123, utg. efter riksdagens början). 989 989 14
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=