193 Den tiden torde wi lefwa uti, at en Ungdomwid Acadernien förstår Romerska och icke Sweriges Regerings-sätt, och at han kan göra redo för Grotii, och andra Publicisters Principia, medan han lefwer uti en fullkomlig okunnoghet, om de Principia, somFundamental-Gsi^Arne innebegripa. Konsekvenserna av man inte i tid uppmärksammat denna brist, kunde bli nog så allvarliga. För att belysa dem, hämtade von Höpken återigen exempel från Storbritannien: En annan tid torde ock kunna beredas, då wid Academierne, här i Swerige Doceras samma sattser, somunderJacobi Secundi tid i Oxford förehades, nämligen at inplanta Obedientiampassivam & non resistentiam, at dermed laga til för denna tiltagsna och olyckeliga Herren ett Enwålds Regemente, odrägeligt för en Nation, qua: nec totamServitutem, nec totarn libertatempati potest. Vad som behövdes var således en utbredd kunskap omdet bestående regeringssättet — medlen därtill var tryckfrihet och undervisning! Efter det att von Höpkens aktstycke lästs upp, bordlädes ärendet intill dess samtliga rådsmedlemmar hade möjlighet att infinna sig för sakens avgörande. Frågan försenades emellertid ytterligare genom att ärkebiskopen Henrik Benzelius^^' inlämnade klagomål över skriftens befattning med bibelställen, ett klagomål som Oelreich vederläde i ett utförligt betänkande, också det inlämnat till rådet, som- måhända inte oväntat - helt ställde sig på censors sida. Man utarbetade därför en K.M:ts svarsskrivelse till ärkebiskopen, där monarken förklarade sig vara försäkrad omBenzelius’ nit omden evangeliska lärans renhet men samtidigt tillbakavisade dennes angrepp på tidskriftens innehåll. När Adolf Fredrik den 5 november så ombads underteckna expeditionen, vägrade han med hänvisning till att tidskriften var under diskussion hos de då sammanträdande ständerna. Inte heller ett förnyat försök av rådet påföljande dag ledde till önskvärt resultat. I En ÄrligSwensk möter läsaren en pedagogisk framställning av den svenska författningen, baserad på ett snart sagt oändligt resonerande mellan personer somden ärlige Honestus och den kroniskt illasinnade Callidus m.fl.; omfånget är 992 sidor. I samtalsform- av och till med kompletteringar i formutdrag av protokoll och domar som alltid synes ha legat på lut i Honestus’ kammare, redo för användning när diskussionspartnernas missuppfattningar var särskilt djupt rotade - propagerade tidskriften för det bestående styrelsesättets överlägsenhet, inte bara jämfört med Sveriges tidigare författningar utan även över Utdrag ur rådsprotokoll 3/6 1755, trvckt i Räds-protocoller Af dr 1755, s. 26—35. Cit. s. 28-29, 29-30. Yttrandet finns även tryckt i von Höpken II, s. 194—202. Denna version är baserad på den år 1770 tryckta och är försedd med förklarande noter av utg. Jfr. också Burius, s. 218-219. Omdenne, se G. Walli, Henric Benzelius art. i: SBL 3, s. 264—274. Utdrag ur rådsprotokoll 6/11 1755, tryckt i Rdds-protocoller Afdr 1755, s. 38—73. Benzelius’ skrivelse av den 8/8 1755 omfattar drygt två tryckta sidor; Oelreichs svaromål, daterat den 23/8 1755, inte mindre än trettio. 980 981 982
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=