RB 59

192 i ämnet och att dessa antecknas i deras testamoniis academicis.’^^^ Brev avgick till universitetskanslererna redan samma dag. I rådet föredrogs kanslipresidentens nedtecknade tankar rörande En Ärlig Szvensk den tredje juni. Inledningsvis konstaterade von Höpken att själva definitionen av en fri regering visade, att folket hade vissa rättigheter som kungamakten inte kunde göra intrång i. Dessa rättigheter föddes människan till, de var i överensstämmelse med naturens lag och i enlighet med Guds vilja. Däremot hade människan ingen medfödd idé hur de skall användas, utan hon måste bringas till insikt i detta - liksomi all annan kunskap - genomundervisning och uppfostran. Eftersomdessa fri- och rättigheter tillhörde allmänheten, så var allmänheten lika berättigad till kunskapen om dem, somtill nyttjandet av dem då det förra ledde till det senare. Medlet till detta var tryckfriheten och i synnerhet en sådan periodisk skrift somEn Ärlig Swensk. Intressant är von Höpkens argumentation: Riksens Ständer hafwa funnit nödigt, at wid Academierne Ungdomen skulle underwisas uti Jure Publico PatriiC, och at lära känna ljufligheten af en Laglydig och ordentlig Frihet, såsom deras Skrifwelse af år 1723 intygar; Men så nyttigt sådant är för de Studerande, så otillräckligt är det för Allmänheten; ty Regerm^s-Formen och Fundamentale-EiL^en innebegriper lärda och olärda. Dock torde däraf kunna göras den slutsats, at nämligen hwad Riksens Ständer förordnat för Ungdomens underwisning wid Lärosäten, icke kan blifwa förgripeligt i tryck och för Allmänheten, och at wi icke lefwa mera i de mörka tider, som Reformation skingrat och uplyst, då Bibeln blef ell Arcanurn för Clerker. Hwarifrån Laidblefwo uteslutne. En Maxime sombibehöll Enewäldet i Kyrkan, och somofelbart leder til Enewäldet uti den Politiska Regerings Kroppen. 978 Omnu inte detta argument skulle räcka för att vederlägga de av Löwenhielm framförda tvivlen, påminde den frånvarande von Höpken sina rådskollegor om förhållandena i England, vars konstitution enligt honomvar den som närmast liknade den svenska — kanslipresidenten hade själv vistats i England några år under 1730-talet för att göra sig bekant med det diplomatiskaarbetet och då uppenbarligen också skaffat sig kunskaper i den engelska författningen.Där ansågs tryckfriheten som en oskiljaktlig del av friheten och man hanterade övertrampen med största försiktighet; det fanns alltid en risk att de somunder sken av att vilja förhindra självsvåld i det enskilda fallet i själva verket syftade till att utnyttja tillfället för att kväva och döda friheten i sin helhet. Överhuvudtaget var i Sverige förhållandena avseende den politiska bildningen nedslående: RA, Kanslikollegiums arkiv A II a: 82. Prot 2/5 1753. Närvarande, kanslipresidenten von Höpken, riksrådet Ekeblad, hovkanslern Gyllenborg, statssekreteraren von Höpken, kansliråden von Stenhagen, Benzelstierna och von Hermansson. Versionen för Uppsala universitets kansler av det standardiserade brevet är tryckt i Annerstedt Bih. IV, s. 94-95. OlofJägerskiöld, Anders Johan von Höpken art. i: SBL 19, s. 720. 978

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=