191 troll borde ske antingen av justitiekanslern ensam eller i förening med kanslikollegiet.Intedesto mindre återkom denne i slutet av maj med en rad punkter som han ansåg vara farliga, främst sådana där författaren behandlade utländska makters intresse av det svenska statsskickets bibehållande. Majoriteten fann visserligen ingen anledning till att ändra det tidigare fattade beslutet, men lovade att återkomma till saken. Särskilt kanslipresident von Höpken synes ha vinnlagt sig omtidskriftens välgång: vid det sammanträde då Löwenhielms anmärkningar behandlades stod han i begrepp att resa bort men ville trots detta vara säker på att få ett ord med i laget när ärendet togs upp nästa gång. Före sin avresa skrev han därför ned sina synpunkter på saken och överlämnade dem till föredragande i rådet. Somvi sett, accelererade spänningarna mellan monarken och hans rådgivare under mars och april och det ser onekligen ut som en tanke, att man i kanslikollegiet just den 2 maj - under von Höpkens ordförandeskap - plötsligt såg sig nödsakad att uppmärksamma den politiska undervisningen vid landets akademier. Somorsak till att frågan väcktes angavs att man i åtskilliga akademiska arbeten hade märkt att de åsikter som ventilerats i undervisningen inte alltid stämt överens med rikets grundlagar. Visserligen-hävdades det -följdes mestadels vedertagna principer och resonemang och ingenting hade sett dagens ljus somuttryckligen stred emot dessa tänkesätt, men inte desto mindre uppfattade kollegiets ledamöter att det förelåg en risk att moralister och politici kunde missbruka ämnet, särskilt somfelaktiga åsikter lätt kunde upphöjas till principer bara på grund av deras hävd eller vinna anhängare för att de beaktas i främmande länders regeringssätt. Sådana olägenheter kunde bara undervisning i det svenskajuspublicumråda bot på: Grundlagarne äro de, som binda Öfwerheten och Undersåtarena tillsammans. Konungen i kärlek och wälwilja för undersåtarena och demi wördnad och trohet för för Öfwerheten; lydnad för stadgarne och ömhet om deras wälfångna frihet. Hwad som tjenar till deras rätta förstånd, tycktes alltså aldrig för tidigt kunna läras, emedan den kundskap, som i barndomen inhämtas, får i de tilltagande åren så mycket mera stadga och kringsprides ibland alla Rikets medlemmar, hwaremot oriktiga tanckar wid lärostäderne blifwa på lika sätt allmänna och skadeliga.976 Efter det att ledamöterna tagit del av innehållet i 1723 års brev i ämnet beslöts att inte bara förnya dess föreskrifter utan också att strama upp dem: hädanefter skulle vid varje universitet en professor tilldelas ett uttryckligt ansvar för den statsrättsliga undervisningens genomförande, vidare skulle den studerande ungdomen »wid de wanliga examina» få redogöra för sina framsteg Utdrag ur rådsprotokoll 6/5 \75b,tTyc\<^x. \ Rads-protocoller Afår 1755, s. 11—15;cit.s. 12-13. Utdrag ur rådsprotokoll 28/5 1755, tryckt i Rdds-protocoller Afdr 1755, s. 16—25. Cit. Kanslikollegiums protokoll enl. nedan 976
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=