189 dersökning av bondeståndet i riksdagen 1760—1772 har Erland Alexandersson undersökt bokinnehavet hos åttio riksdagsbönder. Även om uppgifterna är osäkra - dels beroende på att böcker inte alltid togs upp i bouppteckningarna, dels med hänsyn till att den förhandenvarande litteraturen inte alltid specificerades - framgår att 54 ledamöter haft litteratur av religiös art i hemmet, att 37 ägt en lagbok, 19 stycken »Acta publica och riksdagshandlingar» samt 24 personer vad som betecknas som »andra lagböcker (grundlag, kyrkolag), förordningar och kungl. resolutioner». I samma studie hävdas vidare att så gott som samtliga riksdagsmän i ståndet under perioden kunde läsa.*^^^ En utbredd läskunnighet var givetvis en viktig förutsättning för framgång i strävandena att sprida rättsinniga uppfattningar omlandets statsskick. 3.1.5, En ÄrligSwensk och statsrättsundervisningen Tvisten mellan råd och monark kunde endast slitas av en tredje part — ständerna - men i avvaktan på riksdagens sammankomst såg hattarna det fördelaktiga i att förbereda och skola opinionen inför den kommande sammandrabbningen. Instrumentet för detta blev tidskriften En Årlig Swensk. Omständigheterna runt tillkomsten av denna landets första rent politiska tidskriftär höljda i dunkel. Med stor säkerhet kan man utgå ifrån att tidskriftens utgivare var Nils von Oelreich, censorn själv, under det att författarfrågan är mera komplicerad; det framstår emellertid sommest sannolikt att innehållet var resultatet av författarmödorna hos en hattdominerad politisk salong somhölls av arkitekten Carl Hårlemans hovfientliga änka HenrikaJuliana von Liewen. De fåtaliga samtida uppgifterna pekar på att riksråden Tessin, von Höpken och Carl Fredrik Scheffer ingick i gruppen.Den sistnämnde var somkronprins Gustavs guvernör åren 1756—1762 upphovsman till en lärobok i svensk statsrätt för sin elev och därmed bevisligen väl bevandrad i ämnet. öre. 3 daler kopparmynt — som det här är frågan om- motsvarade 1 daler silvermynt. Den värdebeständiga och framförallt i utrikeshandeln använda riksdalern var i sin tur värd ca 10 1/4 dir. kmt. i sedlar. Som jämförelse kan nämnas att en smed 1755 tjänade 27 dir. kmt. i månaden. Se vidare Lagerqvist & Nathorst-Böös, särsk. s. 81-82 varifrån dessa uppgifter hämtats. yAarc/ssow, s. 41-45. Sylzvan, Den svenska pressens historia, s. 395. Sylwan, Den svenska pressens historia, s. 394, 398—399. H. J. von Liewen (1709—1779) uppges av Nilzén, s. 10 och I. Carlsson, s. 214 ha varit aktiv vid bildandet av hattpartiet under 1730talet. Se även kortare notis om henne i släktartikeln von Liewen av Hans Gillingstam i: SBL 22, s. 753. Rörande författarfrågan, se även Burins, s. 93. Burius synes här förfäkta uppfattningen att Oelreich själv skulle vara författaren, en syn på saken somemellertid revideras i densammes senare artikel om Niclas von Oelreich i: SBL 28, s. 89-93 efter det att nyare forskning {Edström i: Från vida fält. Festskrift till Rolf Adamson, s. 23-35), anslutit sig till den äldre teorin. Edströmpekar ut riksrådet Carl Fredrik Scheffer som initiativtagare till skriften, supplerad av von Fiöpken och andra ledande personer. A.a., s. 32-35. Se vidare Lagcjroth i: StvT 1937, s. 185-211 där arbetet återges och kommenteras. 968 969 970
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=