185 begrepp rörande regeringsformen.^^®Browallius såg i memorialet en möjlighet att påvisa den fara somlåg i att falska begrepp omstatsformen utbredde sig på ett otyglat sätt utan att bli näpsta. Fundamentallagen var det band som förenade samhällets lemmar och det som i slutändan garanterade samhällets bestånd. Det fanns därför inga brott som var så allvarliga som de mot författningen, i synnerhet omde förekombland personer somanförtrotts den lagstiftande eller lagskipande maktenoch då de utförts under inflytande av egennyttiga avsikter. Det borde därför vara vars och ens skyldighet som deltog i rådslagen att vara grundligt underrättad om de principer som författningen vilade på. Grundvalen för det svenska regeringssättet ansåg betänkandets upphovsmän vara den lagstiftande maktens helgd och styrka. Den lagstiftande makten var i varje samhälle den största och den viktigaste och måste erkännas somofelbar. Lagstiftningsmakten låg ursprungligen i folkets händer och kunde inte utan frihetens förlust överlämnas till någon annan utomfolkets egna representanter. I Sverige representerades folket av ständerna, där den lagstiftande makten utövades av riksdagens majoritet. Den lagskipande makten var i sin tur genom författningen och tillsammans med de övriga rättigheter somuppräknades där överlämnad till kungen som utövade denna med råds råde under ständernas överinseende. Rådet var att betrakta som ständernas fullmäktige och utgjorde på intet sätt någon särskild del av rikskroppen. Bland de irrläror som betänkandet gick till storms emot märktes uppfattningen att regeringsformen skulle vara ett uttryck för en maktdelning mellan kung, råd och ständer och att kungen borde tillerkännas alla de rättigheter som regeringsformen inte uttryckligen frånkände honom. Men deremot har det sin goda grund, att hela Regerings författningen, och altså både Konungens höghet. Rådets myndighet och Ständernes frihet äro på lag grundade, dock med den åtskillnad, att Ständerne somgiordt lagen, också förut ägt både rätt till sin frihet, och warit i wäreklig besittning deraf, till ännu förgripeligare willfarelse är det, att säga, att Konungen i Swerige äger någon sielfständig rättighet, ty det ordalaget will innebära och utmäreka något som Konungen af sig sielf och utan Ständers fria samtycke tillkommer. En avtokratisk myndighet, hwilken naturligen har sitt ursprung af öfwermackt och wåld, och icke existerar, utan öfwer kufwade, och med wapn öfwerwundne Nationer samt är i sielfwa werket något mera, än det af oss så heligt afswurne Konungsliga oinskränekte Enwäldet; men Konungen i Swerige äger sin mackt, icke af sig sielf, utan af Gud, genomStändernas fria wal och Lagens krafft.'^-'’- Mindre sekreta deputationens betänkande om irriga begrepp rörande regeringsformen. Januari 1752 är tryckt sombilaga i MalmströmIV, s. 453-461. Lagerroth i Lagerroth, Nilsson, Olsson, s. 168 samt i densammes Frihetstidens författning, s. 407 påpekar överensstämmelsen mellan memorialets term »lagskipande makt» och 1723 års svenska Locke-upplagas översättning av executivepower. Cit. Mindre sekreta deputationens betänkande omirriga begrepp rörande regeringsformen. Januari 1752 somtryckt i MalmströmIV, s. 455. 950
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=