RB 59

2 Vad beträffar det förstnämnda området - den europeiska rättskulturen- har intresse visats för närmare granskningar av den europeiska juristrollen i ett historiskt perspektiv. Omman uppfattar den europeiska rättskulturen mindre somett fenomen, sprunget ur tillämpningen av identiska normer och mer som ett professionellt förhållningssätt med ursprung i en gemensam vetenskaplig, akademisk tradition medför detta att juristutbildningarna sätts i centrumoch i förlängningen möjligen kan tillskrivas ett förklaringsvärde vad gäller likheter och skillnader de nationella traditionerna emellan. Det har hävdats att omfattande undersökningar av detta slag vore oundgängliga för utvecklandet av moderna utbildningsmodeller för de europeiska juristerna.^ Inom området för den europeiska författnings- och förvaltningshistorien har man från tysk sida efterlyst undersökningar särskilt avseende grundläggande fri- och rättigheter och den sociala pliktläran. Underlag för sådana forskningar återfinns dels i statsrätten, juspublicum, dels i den politiska teoribildningen. Det har framhållits att just teoribildningen beträffande staten och då särskilt ur ett makt-, lag- resp. legitimitetsperspektiv är karaktäristiskt för den kontinentala civil /^it^^-traditionen i motsats till det anglo-amerikanska common lawområdet; skillnaderna rättssystemen emellan avseende uppfattningen omstaten, dess karaktär och roll skulle vara så djupgående att man kan man tala omstate societies resp. stateless societies. Under det att den förstnämnda gruppen har en historisk och intellektuell tradition rörande staten somden institution där den offentliga makten förkroppsligas, en tradition som också bejakar det att statliga organ etablerar rättsliga normer och/eller tillämpar dem på enskilda fall, saknar den sistnämnda konstellationen historical experience av en sådan institution: den brittiska författningens idé omparlamentets suveränitet — en suveränitet som uppfattas som grundad på en förlikning mellan monarken, lorderna och underhusets medlemmar - skulle sålunda inte vara identisk med den kontinentaleuropeiska »offentliga makt» som är resultatet av en rationalistisk uppfattnings försök att åstadkomma samhällsfred genomatt försvara en abstrakt och opersonlig högsta offentlig myndighet.^ Skillnaderna i uppfattningarnaom statens väsen är ytterst grundade i de båda rättstraditionernas förhållande till den romerska rätten. I England etablerades den rättsliga och politiska enheten på en evolutionär inhemskjudge-made common lawmedan man ute i Europa vände blickarna mot den romerska rätten och dess inneboende föreställningar omen offentlig makt.^ Det har också framförts att skillnaderna mellan de båda rättskulturerna och deras inneboende mentaliteter skulle vara så djupgående att en gemensam europeisk rättsordning inte bara vore svår att åstadkomma utan också, ur rättskulturell synvinkel, snarast oönskad.^ ^ Ranieri i: lus commune 1990, s. 9-25 med en omfattande litteraturförteckning; dens. i; lus commune 1985, s. 84-105. Schulze i: Europäische Rechts- und Verfassungsgeschichte, s. 14-18. ^ Dyson, s. 19. ^ Dyson, s. 42. ^ Se vidare Legrandi: International and Comparative LawQuarterly 45, s. 52-81; särsk. s. 60-64.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=