181 torde ha omfattat en tämligen snäv hållning till de väljande ständernas rättigheter. Att några alternativa uttolkningar av landets statsrätt eller historia inte accepterades, klargjordes genomöverhetens ställningstagande mot Johan Ihres oförsiktiga disputationer. I samband med principalatsstriden utkomen av de fåtaliga tryckta skrifterna avseende frihetstidens författning, den av Birger Frondin anonymt utgivna Riksdags-manna rätt. I denna redogjordes på naturrättslig grund för undersåtarnas totala överlåtelse av sin naturliga frihets rättigheter till en högsta makt, vilken i Sverige utgjordes av monarken och ständerna. Eftersom överlåtelsen var lika fullkomlig sombindande, återstod inga egentliga rättigheter för undersåtarna i förhållande till en avogt inställd överhet. För valet av riksdagsmän innebar detta att de väljande enbart hade att utse de makthavande och därefter finna sig i de tagna besluten. Någon rätt till motstånd förefanns således inte. Frågan rörande klassificeringen av Sveriges statsskick förbigick författaren med tystnad; han nöjde sig med att konstatera att man i allmänhet inte kunde dra några slutsatser av en regents makt utifrån det faktumatt ett land kallas för monarki. Trots de »uti allmänna skrifarten antagna ordasätt och underdåniga utlåtelser» kunde en regent mycket väl dela makten med ett råd eller med ständerna, något som enligt Frondin framgick inte bara av Wildes framställning utan även av sådana somägt »djupare insigt uti Tyska Rikets Stat.» Frågan om var Frondin hämtat inspiration till sitt arbete är naturligtvis av intresse. Med hänsyn till att Locke utkomi svensk översättning 1726 ligger det givetvis nära till hands att se Oförgripelige Tankar Om Werldslig Regerings Rätta Ursprung, Gräntsor och Ändamål som primär källa. Enligt min mening är detta inte sannolikt. Locke synes inte ha förekommit i den statsrättsliga undervisningen och hade — med sin generösa syn på undersåtarnas rättigheter i förhållande till överheten - knappast heller fyllt Frondins syfte; en påverkan från Pufendorf är mera trolig. Lockes frånvaro från den akademiska undervisningen torde kunna hänföras till det politiska klimatet. Efter händelserna under 1720-talets första år var det ur politisk synpunkt lämpligt att göra Lockes statsfilosofi bekant för en större läsekrets för att ideologiskt motivera ständernas kamp mot den expansiva kungamakten. När monarkens roll i statslivet väl hade marginaliserats för att framöver huvudsakligen användas som redskap i kampen mellan partierna var en överdrivet frihetlig ideologi inte heller politiskt önskvärd. Vad som nu tjänade ständernas intresse var en konserverande postrevolutionär statsideologi av företrädesvis tyskt märke.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=