173 Konung och et Råd, eller emellan Konungen och Ständerna, eller emellan et Råd och Ständerna, eller ock emellan alla tre desse förenämnde Personer». Utan att uttryckligen gå in på den besvärliga frågan om vilket regeringssätt Sverige var underkastat, nöjde sig upphovsmannen med ett försiktigt konstaterande att: vördnaden för krönta Hufvuden både i våra och föregående tider [har] gjort, at ehvarest en Konung varit, har Regeringssättet merendels blifvit kalladt en Monarchie, fast än ock Rådet eller Ständerne i sjelfva verket ägt de förnämsta rättigheter af den Högsta Magten derutinnan. Detta innebar också att man inte kunde dra några säkra slutsatser ur litteraturens klassificeringar av en enskild stats regeringssätt: Et Råd eller Rikets Ständer kunna i sjelfva verket ej allenast deltaga uti Högsta Magten, utan ock innehafva dess förnämsta rättigheter, fastän de icke bära namnet af Ofverhet och regerande personer, ej eller låta Lagar och Förordningar utgå i sit namn, utan af Konungen underteknas och utfärdas: Ja fastän de hvar för sig i synnerhet svärja Konungen huldhet, lydnad och trohet, samt förbinda sig, at hålla dess Rätt och Höghet i vördning, och aldeles orubbad, hvarigenom deras egna förbehålna rättigheter, när de uti Regerings-formen blifvit stadgade, och Konungen igenominbördes förbindelse och edelig försäkring utfäst sig, at hålla de samma oförkränkta, äfven så litet förminskas, somuti allmänna skrifarten antagna ordasätt och underdåniga utlåtelser, hvarmed et Rikes Råd och Ständer pläga emot Konungen betyga sin vördnad, och uphöja dess anseende, oansedt de icke dess mindre äga med honom delaktighet uti Regeringen. Huruledes dessa och andra dylika ordasätt, hvilka understundom qvarblifva efter et förändradt Regerings-sätt, rätteligen böra anses, och huru deraf intet slut ledas kan til Monarchens blotta och oinskräkta magt, hafva så väl andra, hvilka äga djupare insigt uti Tyska Rikets Stat, och oväldugt beskrifvit dess Regerings-sätt, somock wårt Rikes lärda Historiographus Herr wilde anmärkt i sin Hist. Pragm. För att skaffa sig en riktig uppfattning omsaken, borde den intresserade gå direkt till »grundstadgarne» istället för att låta sig förledas av doktrinens termer. Med tanke på den mängd av regeringssätt som alltså var möjliga, var det naturligtvis av stort intresse att bilda sig en uppfattning omvilket somkunde anses vara det bästa, en fråga som länge sysselsatt många statskloka. Något säkert svar på frågan kunde inte ges; svaret berodde på en rad olika omständigheter såsom folkens olika lynnen, tidernas omständigheter och de regerandes skilda egenskaper. Det lände emellertid till eftertanke att många folkslag funnit det säkrast att dela den högstrådande makten bland flera personer för att på så sätt begränsa de skadeverkningar som en enskild innehavare av makten kunde tillfoga landet genomsitt godtycke. Även omfrågan rörande det bästa regeringssättet inte kunde besvaras på ett entydigt sätt, gick det med större säkerhet att uttala sig omdet sämsta, nämli- [Frondin], s. 24—35. Cit. s. 28-30 resp. s. 32-33. 923 923
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=