L Inledning och problemställning 1. Inledning Under senare år har en diskussion utspunnit sig rörande rättshistorieämnets karaktär och dess roll inomjuristutbildningen. Debatten har förts inte bara i Sverige utan kanske framförallt i Tyskland, där meningsutbytet dokumenterats i en rad artiklar i den rättsvetenskapliga tidskriftsfloran. Det faktumatt ämnets företrädare sett sig föranlåtna att positionera disciplinen både i förhållande till den allmänna historien och till de positivrättsliga ämnena vid juridisk fakultet har bl.a. resulterat i inventeringar av angelägna forskningsuppgifter. Bakom dessa kan en uppfattning skönjas omrättshistorien som en juridisk disciplin, ämnad att befrämja juristens historiskt-reflexiva självmedvetande men inte nödvändigtvis att legitimera den rådande rättsläran. Rättshistorien ses som ett verktyg för kritiskt juridiskt tänkande; de områden somdå innefattas inomdisciplinens ramär sådant som »normernas uppkomst och legitimering, deras förmedling och tradering, genomförandet eller underlåtenheten att genomföra dem» liksom»analyser av de juridiska fackkunskapernas utbildningsoch organisationsvillkor» inklusive »analyser av kriteriebildandet för det rättsliga förnuftet och orsakerna för kriteriernas bräcklighet och misslyckanden».* I tysk rättshistorisk diskussion har alltsedan slutet av fyrtiotalet ett stort intresse fokuserats på den romerska rätten men då inte primärt ur en nationell synvinkel. Tonvikten har istället legat på den recipierade romerska rättens roll som det för- och tidigmoderna Europas jus commune, allt under en mer eller mindre klart uttalad rättspolitisk målsättning: den recipierade romerska rätten somförelöpare till en gemensam modern europeisk rättsordning. Den tyska privaträttens utveckling har i allt högre grad inrangerats som en avspegling av ett gemensamt romerskrättsligt europeiskt arv. Tillkomsten av Max Planck-institutet för europeisk rättshistoria (1964) och nya benämningar på ett antal lärostolar - omfattande europeisk rättshistoria eller historisk komparativ rätt - talar sitt tydliga språk. Möjligen som en följd av de tyska rättshistoriska professurernas traditionella organisatoriska band till privaträtten har just detta rättsområdes europeiska dimension kommit att stå i centrum. Under nittiotalet har därför röster höjts för ett bredare anslag, bl.a. har undersökningar av den europeiska rättskulturen och av den europeiska författnings- och förvaltningshistorien efterlysts.^ ' Se Modéer i: SvJT 1996, s. 524-548; Senn i: ZNR 1/2 1993, s. 77. Cit. (övers, förf.) samma sida. - Se vidare Schulze i: Europäische Rechts- und Verfassungsgeschichte, s. 3-36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=