166 Inte desto mindre verkar förhållandena vid den juridiska fakulteten ha ingivit viss oro. Sedan 1747 var den — somvi sett - i politiska sammanhang aktive Johan Browallius tillförordnad biskop i Åbo och därmed också universitetets prokansler.^^* I slutet av januari 1749 inkom den vid juridikprofessurens tillsättande förbigångne Christian Papke med en skrivelse till konsistoriet, där han utlovade 1.500 dir. smt. som »friwillig gåfwa» till en botanisk trädgård eller ett kemiskt laboratoriummot att universitetet i gengäld lät hans »befordran och wälfärd wara sig omhiertat». Denna generositet föranledde Browallius att i konsistoriet muntligen presentera sina sedan tidigare utarbetade funderingar rörande den juridiska utbildningen vid akademin. Med all säkerhet föreligger det här en kopplingtill uppfostringskommissionen, vars dagordning i december 1748 behandlade just professurerna i juridik. Browallius var utbildningspolitiskt intresserad och arbetade för en nyttoinriktad reform av skoloch gymnasieväsendet, något sommanifesterades i hans till uppfostringskommissionen insända och år 1751 tryckta Oförgripeliga tankar, om undervisningsvärket vidgymnasier och scholarne i riket.^"^^ Verksamheten vid juristfakulteten hade enligt Browallius’ uppfattning »nu och i sednare tider kommit nog i lägerwall», dels somett resultat av Schulteens sjukdom, dels beroende på att personer som saknade grunderna för en solid kunskap i lagfarenheten antogs till auskultanter och skrivare, utan att dessa ens efter det att de tillträtt sysslan bekymrade sig omatt skaffa de nödvändiga juridiska fackkunskaperna. Omdet inte skedde en ändring i förhållandena, »torde omsider altsammans stadna i en slänterjan och lagfarenheten komma at handteras som ett blott handtwärk». Botemedlet mot det tanklösa paragrafhanterandet såg prokanslern i att konsistoriet skulle utfärda föreskrifter omatt var och en somämnade ägna sig åt rättsvetenskapliga studier hädanefter skulle anmäla sig i konsistoriet och av detta hänvisas till juridiska fakulteten som i sin tur skulle hålla uppsikt över vederbörandes framsteg i ämnena genom regelbundet hållna förhör. För att ge de nya reglerna större verkan borde kansler tillfrågas ominte en skrivelse kunde utgå i överensstämmelse med Browallius’ uppslag. Dessutomvore det av nöden att ett kungligt brev utverkades somförbjöd hovrätten att anta auskultanter somsaknade akademiskt vittnesbörd och som underkastade de redan antagna en förnyad kontroll från den juridiska fakultetens sida. Browallius hade även idéer rörande hur examinationen av de juridikstuderande borde gå till: »för sin del» ansåg han att proven skulle formaliseras genomatt protokollföras. Här komså Papkes ansökan att aktualiseras. Eftersomden ende juris professorn enligt prokanslerns förmenande »icke synes kunna härda ut med ett sådant arbete» och fakulteten i vilket fall var i behov av ytterligare arbetskraft för att öka sin auktoritet, föreslogs Papke som extra ordinarie juris professor - »så mycket heldre somhan ei allenast öfwerOmBrowallius, se G. Jacobsson, Johan Browallius, art. i: SBL 6, s. 468—478. G. Jacobsson, Johan Browallius, art. i: SBL 6, s. 475, 478. 891 892
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=