158 1751 för sin kansler preciserade de ämnen som man ansåg borde ingå i examinationen, föreslogs att samtliga dessa studenter — oberoende av myndighetsinriktning - skulle underkastas förhör av »Politices professorerne så wäl i Politica somdet allmännaste af Jure publico patrias». Vad gällde lärostolen i naturrätt och moral, stannade kommissionen för uppfattningen att innehavaren liksom dittills borde anförtros undervisningen i naturrätt, etik och politik, något somborde ske tydligt och kortfattat. Av sammanhanget kan man emellertid utläsa ledamöternas särskilda intresse för det sistnämnda ämnet. Medan naturrätten och etiken förbigås med blotta omnämnanden, går ledamöterna vad gäller den politiska undervisningens innehåll in på detaljer. Således borde lärostolsinnehavaren framförallt koncentrera sina insatser på att bibringa de studerande kunskaper omjura majestatis och undersåtarnas plikt och skyldighet mot sin överhet, illustrera detta med exempel och på så sätt »fullkomligen underwisa ungdomen uti jure publico och privato». Därutöver skulle också folkrätten omfattas av professurens ansvarsområde. Det ovannämnda memorialet »angående det Academiska underwisningswärkets förbättring», somutgjorde resultatet av utskottets nära fyraåriga arbete på de akademiska konstitutionerna, föredrogs i kommissionen den 17 februari 1750. Ledamöterna beslöt då att inhämta konsistoriernas synpunkter på det samlade förslaget innan ett slutgiltigt avgörande kunde fällas i saken.Man konstaterar att utskottets syn på den akademiska utbildningen och dess frihet i hög grad tog sin utgångspunkt i statsnyttans krav: universitetens huvuduppgift var således att förse statsförvaltningen med skickliga tjänstemän, varvid fenomen såsom vetenskapernas tillväxt och kunskapernas kringspridande i landet visserligen var att anse som nyttiga följdverkningar av de akademiska inrättningarna men likväl inget somkunde tillmätas central betydelse. För verksamheter av sådant slag fanns »särskildte wärk» såsomvetenskapliga akademier.^^^ Vad som då enligt kommissionen låg i vägen för ett rationellt utnyttjande av förhandenvarande resurser för den kvalificerade yrkesutbildningen var den traditionella fakultetsindelningen. I förslaget förespråkades därför somersättning för denna förlegade konstruktion en ny, på karriärvägar baserad struktur i fem 863 864 Annerstedt III: 1, s. 250. Brev ak. kons. t. kansler 16/3 1751 tryckt i Bih. IV, s. 33-36. Cit. s. 34. RA, ÄK849. Uppfostringskommissionens protokoll 1746—1751. Prot. 17/12 1748. RA, ÄK849. Uppfostringskommissionens protokoll 1746-1751. Prot. 17/2 1750; Memorial ingifwet i Kongl. Upfostrings Commissionen af et des Utskott, angående det Academiska underwisnings Wärkets förbättring i samma band. Det sistnämnda - efter kopia i UUA- tryckt i Segerstedt, s. 129—144. Uppfattningen omatt forskningen primärt borde ske inomramen för de vetenskapliga akademierna var på intet vis en åsikt somUppfostringskommissionen var ensamom. Se vidare Hammermayer, särsk. s. 6. Det förefaller i själva verket som omkommissionens tankegångar på området går tillbaka på Christian Wolff: universiteten var enligt honom organisationer för utbildning, akademierna däremot organisationer för forskning, »mit demZiel der Erarbeitung neuer wissenschaftlicher Erkenntnisse und Erfindungen als auch deren Verbreitung». Se Voss i: HZ231, s. 45. 863 864 865 866
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=