157 viktigare fredsslut borde innefattas. Beträffande ämnesområdet för den tidigare professuren i romersk rätt visade ledamöterna betydligt mindre förståelse: det somskulle krävas var endast en kortare vägledning och omnågon studerande ville gå igenom hela den romerska rätten, borde denne hänvisas till privatundervisning. I detta sammanhang togs också ett av Nehrman till kanslikollegiet inlämnat betänkande rörande 1723 års tilltänkta reform av den akademiska undervisningen upp, vars tankegångar utmynnade i ett förslag till en regelrätt juridisk examen.857 j Jgj-, efterföljande diskussionen vann Nehrmans tankegångar bred anslutning, liksom huvuddragen av utskottsförslaget med ett undantag: en genomgång av fredssluten fann kommissionen »swårligen kunna wärkställas, emedan sådant antingen skulle skie stympewis och utomsin rätta ordning och sammanhang eller ockjuris Professionen med Politices blandas.» Den av Lundaprofessorn lanserade idén om examination av dem som sökte sig till rikets rättegångsverk fann kommissionen å andra sidan särskilt »förtiena en ömeftertanka».858 Redan samma dag avläts brev till K.M:t i ärendet,859 en skrivelse som den 10 mars 1749 bifölls i rådet och som resulterade i kunglig förordning angående de studerandes vittnesbörder, som tänka söka sig sin befordran vid rättegångsverken. Enligt förordningen erbjöds två möjligheter att avsluta sina yrkesinriktade juridikstudier: antingen genom att åtminstone en gång ha disputerat över ett juridiskt ämne eller genom att underkasta sig ett offentligt, protokollfört förhör i lagfarenheten och dess grundvetenskaper av professorerna i juridik och philosophia civilis. Närmare bestämmelser omvilka ämnen den studerande skulle examineras i saknades dock.860 Förordningens bestämmelse att försvaret av en dissertation skulle jämställas med genomgånget offentligt förhör medförde att antalet juridiska disputationer ökade kraftigt under 1750-talet. Då författningstexten inte uttryckligen krävde att respondenten själv skulle vara upphovsman till avhandlingen, är författarfrågan ofta svår att avgöra.8^i Året efter utsträcktes kravet på genomgången examen också till demsomämnade söka till andra civila myndigheter. I dessa fall ålåg det de akademiska konsistorierna att bedöma vilka discipliner somvar relevanta i det enskilda fallet och därefter anställa protokollfört förhör i dessa på samma sätt som vid examen juridicum.^^^ När Uppsalauniversitetets konsistorium i mars Betänkandet är med normaliserad stavning utdragsvis återgivet i Almquist, Svensk juridisk litteraturhistoria, s. 188—192. Cit. RA, ÄK849. Uppfostringskommissionens protokoll 1746-1751. Prot. 10/12 1748. RA, AK849. Uppfostringskommissionen af 1745. Skrifvelser till K.M:t. Brev uppfostringskommissionen t. K.M:t 10/12 1748. Förordningen är tryckt i Modée IV, s. 2857. Utförligt om examen juridicum i Lund 1749-1812 i Almqmst, Svensk juridisk litteraturhistoria, s. 195-236. Utförligt omdissertationerna — »en juridisk subkultur» — i Björne, Patrioter och institutionalister, s. 95-145. K.M:ts förordning9/3 1750 omAcademisk^. Wittnesbörder tryckt i Modée V, s. 2936—2938. 857 858 859 860 861 862
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=