155 visning i naturrätt, baserad dels på Pufendorfs De officio hominis et civis'^^^ och i viss utsträckning på Michael Heinrich Griebners PrincipiornmJurisprudentioe Naturalis.^'^'^ OmGrönwalls undervisande verksamhet kan sägas ha grundat sig på Pufendorfs verk, kan man iaktta en förändring under hans efterträdare sedan 1748, Lars Dahlman.Denneägnade under de första åren på lärostolen sig åt utläggningar av Grotius’ Dejure belli acpads för att därefter helt koncentrera sig på Wolffs Institutiones Juris Naturae et Gentium.851 2.5.2.2. Uppfostringskommissionen Förutomi den punktinsats på utbildningens område somekonomiprofessuren i Uppsala utgjorde, resulterade hattarnas maktövertagande även i en mera omfattande granskning av landets skol- och universitetsväsen inomramen för den år 1745 tillsatta uppfostringskommissionen. Bakgrunden till dess tillsättande För Grönwalls del så uttryckligen under åren 1719, 1721, 1722, 1723, 1727, 1728, 1731, 1732, 1733, 1734. UUB, Föreläsningskataloger 1719-1747. Programmata Upsaliensia III-IV. I föreläsningsdiarierna för 1731 betonar Grönwall att han i sin undervisning över DHOäven behandlat de »controverser» som Pufendorf orsakat »så wid Tyska Academier, som annorstädes». RA, Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv. F 1:1. Så Solander själv 1741 samt samma år även Ihre, somockså 1748 och 1749 återkommer till verket. UUB, Föreläsningskataloger 1741—1748. Programmata Upsaliensia III-IVsamt RA, Kanslersämbetets för Uppsala universitet arkiv. F 1:1. Griebners (1682-1734, prof. i Wittenberg och Leipzig) Principiorum (1717, 3:e uppl. 1733) är en sammanställning av auktoritativa verk inom naturrätten och därmed besläktade områden, omfattande fyra böcker: Dc jure naturae in specie. Dejurepublico universali, Dejure gentiumoch Dejureprivate universali. Boken omjuspublicum sträcker sig över ämnen somstatens uppkomst, ommajestätsrättigheterna, de olika statsformerna, arv- och valkungariken m.m. Ofta citerade källor är Grotius, Pufendorf m.fl. Född 1705. Studier i Uppsala, fil. mag. 1731. Adjunkt vid fil. fak. i Lund 1736, där han även deltog i Nehrmans juridiska undervisning, fil. adj. i Uppsala 1741. Preceptor för greve Jöran Gyllenstierna 1743—46, då även universitetet i Flalle besöktes. Död 1764. A. Munthe, Lars Dahlman, art. i: SBL 9, s. 731-734. Dahlman föreläste över Grotius 1748 - då med Schefferus’ framställning somgrund - samt åren 1749—1751. 1752 gav han en kurs i juspublicum universale under jämförelse med den svenska statsrätten. Året därefter introducerade han Wolff, vars Institutiones då endast var tre år gammal. Dahlman uppmärksammas endast helt kort av Frängsmyr, Wolffianismens genombrott i Uppsala, s. 146. A. J. von Höpken noterade i brev till ärkebiskopen S. Troilius den 28/2 1763 {Höpken I, s. 481-483): 848 849 850 [...] jag erindrar mig huru moraln hadterades uti min tid i anledning af Puffendorffs officia hominis et civis och ser nu, at professor Dahlman vähl har ändrat föreskriften, dock torde icke hafva ändrat methoden, så vill det icke giöra tillfyllest, emedan moralen, då then endast öfverhopas med termer, med divisioner och på mångfaldigt sätt styckes och analyseras, blir (hon) allenast tjenlig till förelöpare för en jurisprudentia civili, hvaruti hjertat tager ingen dehl. Hr Doctorn och Arckie-biskopen har vid våra ricksdagar märkt huru moralitet så aftagit, at intet spår thertill nästa igenfinnes [...]. Thet lärer förthenskuld vara hög tid at vara hetänckt uppå at förbättra den upväxande generationen och gifva dem afsky för de fehl, som man måste tåla af den närvarande. Till thet ändamålet tjenar icke Wolffens Institutiones juris naturar et gentium, som professor Dahlman nu uttyder och ännu länge uttyda lärer.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=