153 den designerade innehavaren, Berch. Trots Gyllenborgs rekommendationer till konsistoriet angående lämpliga kandidater till den nya lärostolen, visade dess ledamöter sig inte vara fullt så mottagliga för kanslerns antydningar som önskvärt vore. Oaktat kanslerns ådagalagda omsorger, meddelade de honom tvärtomsina planer på att i överensstämmelse med konstitutionerna begära in specimina somunderlag för tjänsteförslagen. När konsistoriet trots ett ampert hållet brev inte visade tecken på att vika från sin linje, hänsköt Gyllenborg saken till K.M;t, somi sin tur remitterade ärendet vidare till kanslikollegium. Kollegiet gav universitetet rätt och Berchs medtävlare - däribland Sven Bring, då akademisekreterare i Lund^^^ - infann sig i Uppsala och framlade sina lärdomsprov. Berch själv var under tiden sysselsatt med bl.a. sekreterarposten i 1740—41 års riksdags manufaktur- och handelsdeputation, varför han inkom till konsistoriet med en anhållan omuppskov. I detta läge, när Berch och en av hans konkurrenter fortfarande lyste med sin frånvaro i Uppsala, grep riksdagen in. På tre stånds begäran hänsköts hela saken till manufaktur- och handelsdeputationen, som — mot prästeståndets fasthållande vid kravet på specimina - föreslog sin sekreterare till posten. Det därpå följande riksdagsbeslutet expedierades av K.M:t och meddelades kansler genom skrivelse,där det erinrades om att riksdagen redan tidigare hade handhaft ärendet, och att man nu hade funnit sig föranlåten att ytterligare främja saken. Ständerna hade visserligen fullt förtroende för konsistoriets handläggning av ärendet, men somriksens ständer derjemte kommit at besinna, hurusomden med oeconomia; och commerciorum profession nu sedermera giorde författning är wid academien i Uppsala aldeles ny och owanlig, och at detta studium härtils icke blifwit på det sättet wid academien idkadt; Så hafwa riksens ständer wid sådan omständighet acktat nödigt att nu wid denne nya professionens besättjande för första gången taga de mått, hwarmedelst den samma må blifwa försedd med en sådan man, somjemte de dertil erforderlige wetenskaperne äger sielf hug och böijelse för manufacturer och handelen samt lust at derom inplanta ungdomen sunda principer och en för riket fördelaktig omtanka [...]. Blifwandes för öfrigt Consistorium Academicum obetagit att i framtiden til denna så wäl som de öfrige professionerne enligit lag och academiske constitutionerne uprätta förslag. 840 842 Att man denna gång sett sig föranledd att sätta sig över konstitutionernas bestämmelser och helt sonika övertagit ärendet från konsistoriet var sålunda ett rent undantag som aldrig skulle komma att upprepas. Det något oortodoxa sättet för ärendets handläggning var emellertid inte den enda nyheten förknippad med professuren: till skillnad från tidigare, månghundraårig praxis skulle Weibull & Tegnér II, s. 238. Annerstedt WVA., s. 102—104. Kungl. brev t. kanslern, 16/9 1741. Tryckt i Annerstcdt Bih. III, s. 284—286. Cit. Annerstcdt Bih. III, a.s. 839 841
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=