144 Eftersom varje stat inrättats av orsaker, specifika för just denna samhällsbildning, visade tillvägagångssättet vid grundandet och resultatet - som det återspeglades i ländernas regeringssätt - stor variation: »stundom har en allena fått ett oinskränckt enwälde, stundom hafwa flere fådt dehl däruti»/^^ I det förra fallet innebar det att monarkens vilja blev alla de övrigas lag; det behövdes inte så många överenskommelser och statens jus publicum blev lätt och kort även omöverheten också i dessa stater var förpliktigad att ha det allmännas bästa för ögonen — i annat fall hade knappast så många tusen människor frivilligt underkastat sig dess makt/^'^ I det senare fallet var det nödvändigt att sluta avtal ommaktens fördelning eftersomvar och en gärna vill ha så stor del av makten sommöjligt och statens fortbestånd i annat fall skulle vara hotad/^^ I dessa stater varjuspublicumså mycket innehållsrikare och omfattade de avtal och föreningar, de leges publics, »somemellan Ofwerheten och Riksens Ständer giord är om Riksstyrellsen, hwad myndighet och rätt Konungen tillkommer, hwad Hans skylldighet är emot Riksens ständer och sina undersåtare, samt hwarutj deras plicht består»,^^^ eller med andra ord: rikets fundamentallagar7^7 Således utgjorde den positiva statsrätten —jus publicumparticulare - ett utfyllande och kompletterande moment till den av Gud instiftade naturliga lagen omvad överhet och undersåtar generellt är skyldiga varandra, cumuniversaleett område somGud hade lämnat till parternas fria disposition/^^ Uppfattningen är fullt i överensstämmelse med de tankar som Nehrman presenterade för sina läsare i Inledning Til Then Swenska lurisprudentiamCivilem. I Sverige hade man haft överenskommelser av detta slag alltsedan imperiumcivile blev infört. Till en början var de muntliga och först så småningom övergick man av bekvämlighets- och säkerhetsskäl till att avfatta dem skriftligen.Enligt Nehrman återfanns allt det som utgjorde kriterier för ett sådant avtal mellan överhet och undersåtar i 1720 års regeringsform.Regeringsformen var emellertid inte till sin helhet att hänföra till jus publicum - utom ramen föll stadgandena för kollegierna, tjänstemännen och lantregeringen, ämnen som i Nehrmans system räknades till jurisprudentia oecoTill fundamentallagarna hörde vidare valakten,^^^ kungaför773 Cit. LiSB,J 118,1,1,§8. 774 LiSB,J118,I, 1,§9. 775 LiSB,J 118,1, 1,§ 10. 776 Cit. LiSB,J 118,1, 1, § 12. 777 LiSB,J 118,1,4, §2. 778 LiSB,J 118,1, 1, § 16. 779 LiSB,J118,I,4,§ 1. LiSB,J 118,1, 4, §§ 7 och 18. 781 LUB, Jur. Förel. Nehrman 2,1, 1, § 12. 782 LiSB,J 118, 1,4, § 15. LiSB, I, 4, § 29. I den löpande texten omnämns Karl XGustavs val den 10 mars 1649, Ulrika Eleonoras den 21 februari 1719 samt slutligen Fredrik I:s valakt av den 25 mars 1720. Adolf Fredriks val den 23 juni 1743 är noterat i marginalen. 782 nomica. 780 783
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=