142 Nehrmans uppfattningar på det rättssystematiska området — och därmed också hans syn på statsrättens plats inomsystemet — åskådliggörs i den 1729 utkomna Inledning Til Then Swenska lurisprudentiam Civilem?'^^ Enligt Nehrman var lagen och lagfarenheten antingen allmän eller enskild. Den allmänna lagens olika delar - jus gentium, jus publicum universale, jus naturae strictum eller jus naturae privatum— utgjorde alla underavdelningar av naturrätten: så betecknades jus publicum universale som den del av »Jure naturs, som utwisar öfwerhetens och undersåtarnas inbördes rätt och skyldighet». Den enskilda lagfarenheten var till skillnad från den allmänna giltig enbart i Sverige och utgjorde alltså den nationella, positiva rättsordningen. Denna indelades i sin tur i jurisprudents publica, som visade »huru öfwerhet och undersåtare hwar andra förbundne äro efter riksensfundamental Lag», i jurisprudentia oeconomica angående de författningar somrörde landets hushållning och somalla hade det gemensamt att de sökte »främja thet gemena bästas wältrefnad» samt, slutligen, i privata, avseende undersåtarnas inbördes förhållanden.^5^ Den allmänna lagen var identisk med Guds lag.^^^ Det var dock av stor vikt vid tolkningen av densamma att man iakttog distinktionen mellan de regler somå ena sidan var förbindliga för alla människor och somför var och en individ var uppenbarade i förnuftet samt å andra sidan de stadganden som Gud avsett enbart för judarna. Den mosaiska rätten - avpassad efter det judiska folkets natur och landets beskaffenhet och som Nehrman i sin begreppsapparat följdriktigt betecknade som enskild - var därför inte automatiskt giltig för kristna.I konsekvens med detta resonemang, hävdades den världsliga lagen bestå av två delar: jus necessarium, baserad på Guds för alla människor giltiga lag samt jus voluntarium, det resterande normområdet.Lagarna stiftades av överheten på det sätt somöverhet och undersåtar kommit överens om, d.v.s. i överensstämmelse med det enskilda landets regeringssätt. En lärobok i civilrätt tillät emellertid inte författaren att närmare gå in på dessa frågeställningar - »uthförligen bör thetta uthi Jure Publico förklaras».Vad Nehrman däremot ansåg vara nödvändigt för en korrekt tillämpning svensk lag var goda kunskaper i rättshistoria, i all synnerhet mot bakgrund av den splittrade bild landets rättsordning erbjöd före 1734 års lags ikraftträdande. Likheterna mellan Nehrmans historiska framställning i Inledning Til Then Swenska lurisprudentiam OmNehrmans systematik - särskilt avseende civilrätten och hans avsteg från den gängse Institutionesindelningen - se Björne, Nordische Rechtssysteme, s. 128—133, kort även i dens.. Patrioter och institutionalister, s. 248-249. 758 hlehrman. Inledning Til Then Swenska lurisprudentiamCivilem, s. 23-24. ^59 Nehrman, Inledning Til Then Swenska lurisprudentiam Civilem, s. 29. Nehrman, Inledning Til Then Swenska lurisprudentiam Civilem, s. 28—29. Utförligt om Mose lags ställning somrättskälla och Nehrmans inställning i Björne, Patrioter och institutionalister, s. 270—272. 761 Nehrman, Inledning Til Then Swenska lurisprudentiamCivilem, s. 33. 762 Nehrman, Inledning Til Then Swenska lurisprudentiamCivilem, s. 34. 760
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=