140 Europa/**^ Det finns ingen orsak att tro att Nehrman inte följde detta mönster för sin undervisning under en stor del av sin tid vid universitetet - de bevarade lektionsdiarierna är emellertid synnerligen schematiskt utformade och ger inte mycket mer upplysningar än den knapphändiga föreläsningskatalogen. Av två odaterade meddelanden kan man dock sluta sig till att Nehrman under en månad hann behandla ungefär tre kapitel av det i sammanlagt 22 kapitel indelade föreläsningsunderlaget/"^^ Tidpunkten för manuskriptets tillblivelse kan mot bakgrund av innehåll och jämförelser med bevarade studentanteckningar med viss säkerhet bestämmas till perioden efter 1731 och före 1739. Av stort intresse är foliantens första inledande tjugo sidor med förteckningar på boktitlar, i huvudsak avseende juridiska och historiska verk.^"^^ Dessa ofta mycket svårlästa noteringar sönderfaller i tre delar: de inledande arken med av handstilen att döma sekundära titeluppgifter utan någon synbarlig ordning, därefter en alfabetisk förkortningsförteckning på i manuskriptet använd litteratur och avslutningsvis en förklaring av i texten använda tecken. Sammanlagt omfattar materialet drygt hundra titeluppgifter i mer eller mindre kryptisk form. Sistnämnda faktumi kombination med handstilens individuella karaktär försvårar och ibland omöjliggör identifieringen av verken. I den mån det varit möjligt att utifrån bibliografisk litteratur identifiera demkan man konstatera att 35 titlar har svensk härstamning, 35 tysk (därav åtta med Halle somtryckort, fyra med Leipzig, två medJena och en med Göttingen) och två nederländsk. Med dansk, engelsk resp. fransk proveniens kan fyra, sex resp. två titlar med någorlunda säkerhet noteras.tämligen diffusa resultatet av undersökningen försämras ytterligare av att Nehrman i marginalanteckningar och mellan raderna i den löpande texten infört litteraturhänvisningar som inte återfinns i de inledande sidornas förteckningar samt av att den faktiska hänvisningsfrekvensen till de uppgivna verken inte har kunnat undersökas inomramen för mitt arbete. Tendensen är emellertid klar: litteraturen av svensk härstamning behandlar nära nog undantagslöst frågor rörande landets historia — vartill kommer handböcker, lageditioner o.s.v.^^^ — under det Se vidare Laurence Brockliss, Curricula i: A History of the Universities in Europe II, s. 565-567. 7“’* LUA, Kansliet. E XIV a:l. Efter jämförelse med föreläsningskatalogen kan de två aktuella månadsrapporterna med viss säkerhet dateras till våren 1748. Se vidare bilaga I. Bland den bibliografiska litteratur som här kommit till använding bör främst Johann Stephan Piitter: Litteratur des Teutschen Staatsrechts. Erster Theil. (Göttingen 1776, nytr. Frankfurt /M. 1965) resp. Zweyter Theil. (Göttingen 1781, nytr. Frankfurt/M. 1965), Carl Gustaf Warmholtz: Bibliotheca historica sveo-gothica. 1-15 (Stockholm 1782-Uppsala 1817, nytr. Kobenhavn 1966 samt StigJägerskiöld: Utländsk juridisk litteratur i svenska juristbibliotek från tiden före år 1734 (Stockholm1965) nämnas. SåsomActa literaria Sueciae (1720—1739), E. Brenners Thesaurus nummorumSeuo-Gothicorum (1691, ny uppl. 1731), Aegidius Giers’ Kon. Gustaffs den 1. och kon. Erichs den XIV:s Chrönikor (1670), m.m. Av allt att döma är sekundärt tillfogade bl.a. Peringskiölds utgåva av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=