133 lingen vid Mora stenar somUppsala ting och Torgny lagman. Härpå följer en mera kortfattad redogörelse för valet av ståndens riksdagsmän, riksdagsorten och arbetssättet, avslutad av en utförlig presentation av vart stånd för sig innan författaren hänger sig åt en tättskriven och synnerligen detaljerad redovisning av »thet Procedere, som brukas wid wåra Riksdagar» i arbetets nionde kapitel.700 p)e resterande avsnitten - från tionde till nittonde kapitlet - ägnas åt kollegierna, statskontoret och kammarrevisionen. Kammeckers kollegiumöver Sveriges stat saknar alltså en politisk eller politiserande prägel. Någon egentlig behandling av statsskicket utifrån ett naturrättsligt eller överhuvud teoretiskt perspektiv förekommer inte - i den mån förklaringar ges, härstammar dessa i huvudsak från den nationella historieskrivningen och refereras utan vare sig hänförelse eller partiskhet. Arbetet är som nämnts mycket grundligt: av de runt 350 fullskrivna sidorna behandlar 225 kollegierna och de under demställda myndigheterna. Man får intrycket av att arbetet hade en tämligen klar målgrupp - studenter inriktade på en karriär i den statliga förvaltningen och därför i behov av omfattande praktiska kunskaper. Någon politisk propaganda är det inte fråga om. Att undervisningen i de svenska grundlagarna inte glömts bort av de centrala myndigheterna, visade sig vid universitetskansler Gustaf Bondes besök vid akademin 1738. Vid genomgång av de olika professurernas ämnesområden, stannade kanslern inför de juridiska och påminde det församlade konsistoriet om vikten av att regeringsformen flitigt förelästes. Den dåvarande rektorn, Reftelius, hävdade att han redan »flere gånger sådant de studerande hade förestält» — möjligen med hänsyftning på sin verksamheten under 20-talet; några senare insatser för ämnet kan åtminstone inte utläsas av föreläsningskatalogerna eller diarierna^°2 - under det att Wallrave hänvisade till sina nyligen hållna kollegier. I sammanhanget påstod även Grönwall att han hade dragit sitt strå till stacken i sin undervisning - i samband med hans allmänt naturrättsliga föreläsningar, får man förmoda - och att han därutöver »såsom politicus af gazettorne wisar noblessen och flera, hwad ändringar i regeringar, tid efter annan, kunna förefalla». 701 UUB, L 2 Fol.,s. 107-125. Sammanlagt omfattar innehållsförteckningen 27 kapitel. Nittonde kapitlet är det sista som verkligen kommit till utförande. Saknas gör t.ex. avsnitten om religion, ecklesiastikstaten, akademier, skolor och gymnasier, om språken som i våra länder brukas samt det avslutande kapitlet, Catalogus PriecipuorumScriptorumde Rebus Sveticis. Förutombetydelsen »undervisa, meddela (ngn) undervisning i (ngt)», kan/kunde begreppet »föreställa» även ha innebörden »påpeka (ngt) för (ngn), framhålla (ngt) för (ngn), erinra (ngn) om (ngt)», vilket ju även lämnar tolkningsmöjligheten öppen att Reftelius nöjt sig med att inför de studerande framhålla vikten av att på lediga stunder ge sig i kast med RF:s stadganden. För ordets skiftande betydelser, se vidare SAOB 9, F 2602. Konsistorieprotokoll 10 och 11/2 1738 trvckta i Annerstedt Bih. III, s. 229—338. 701 702 703
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=