113 utan också angrepp på den författningsenliga ordningen i stort. Somförrädare mot riket straffades således den med döden sombl.a. försökte eller lät sig brukas att antingen öppet eller dolt »införa, uphielpa, eller befordra en oinskränkt envålds regering i Riket, eller annat regerings sätt, än thet Ständerne i Riket faststält hafva,»^^^ ett stadgande med vidsträckta tolkningsmöjligheter. I samma kapitel straffbeläggs också det att en betrodd person uppenbarade »konungens och Rikets hemliga rådslag eller slut» eller att någon »utan lof och minne» gav ut de skrifter »som han i thy mål lönliga hålla bör».^*^ Genom Nehrmans hänvisning till kungligt plakat av den 9/12 1696 står det klart, att de rådslag som avsågs företrädesvis hade samband med de utrikes ärendena.^'® Under slutet av 1600-talet hade överheten annars lämnat tydliga fingervisningar omsin syn på offentliggörande av lagar, riksdagsbeslut, kungl. stadgor, förordningar, recesser, plakat, brev och resolutioner - något somhelt förbjöds utan föregående tillstånd från K.M:t genomförordningar 1668 och 1687.^^^ Att Nehrman i sin kommentar till den svenska kriminallagstiftningen 1756 inte nämner deras existens kan möjligen tas till intäkt för att de åtminstone av honomvid den tidpunkten betraktades somobsoleta. Rättssäkerheten i frågor rörande tillåtligheten av en politisk diskussion, vare sig den fördes muntligen eller skriftligen, torde överhuvudtaget ha lämnat mycket övrigt att önska.^^o 1.4. Konklusion Revolutionen efter Karl XII:s död genomfördes under hänvisning till naturrättsligt tankegods. Enligt Fredenstiernas memorial lät »riksfäderna», d.v.s. männen bakom 1719/1720 års regeringsform sig inte bara inspireras av äldre svenska författningar på området utan också av utländsk litteratur, särskilt Cit. MissB 4: 8 i Sveriges rikes lag. Gillad och antagenpå riksdagen dr 1734. Cit. MissB 4:5 i Sveriges rikes lag. Gillad och antagenpå riksdagen dr 1734. Nehrman, Inledning til Then Swenska Jurisprudentiam Criminalem, s. 154—155. Kongl. May:tz Förordning at ingen må uppenbara eller utan tilstånd communicera secrete rådslag och skrifter [...], dat. 9/12 1696 tryckt i Schmedeman, s. 1477-1478. Kongl. Maystrtz Förbudh, Att eftertryckia Thess vthgånge Stadgar, etc., dat. 2/6 1668; Kongl. May:tz Förbudh, Angående Rijkzdagz-Besluthers, Kongl. Stadgars, Recessers [...] Upläggiande sampt Tryck- och Eftertryckiande, dat. 20/4 1687, båda tryckta i Klemming & Nordin, s. 285 resp. 287-288, den sistnämnda förordningen även i von Stiernman, Samling Utaf Kongl. Bref, Stadgar och Förordningar etc. IV, s. 853-855. En god inblick i censorns vardag ges i Benzelstiema. Som exempel på de ofta tämligen skönsmässiga bedömningarna kan nämnas en beskrivning av slaget vid Poltava somefter diskussion i kanslikollegiet nekades trycktillstånd den 6/8 1737 »effter om hela actionen blir en fullkomligare berättelse i Doct. Nordbergs Historiskawärk, och denne olycklige händelse är i öfrigit oangenämför wår nation att offta uprepas». A.a., s. 3. Bland floderna av bröllopsskrifter och likpredikningar förekommer även skrifter av politisk karaktär såsomden 21/12 1737 då Benzelstiema noterar att han på kanslikollegiets påminnelse stmkit i en svensk översättning av verket Grund-Ris der Fiirsten-kunst »derest Sverige nämnes ibland de Riken der friheterne offta äro alt för högst spände äfwen somock i Polen». A.a., s. 16. 616 618 619 620
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=