no tetsarkivet. Den sistnämnde ålåg det förutomatt hålla god ordning i arkivets samlingar också att översätta »hwad däraf till Rikets heder kan utkomma [...] ifrån Runskan och gamle Götiskan» samt att inventera fornlämningar. En liknande uppmaningtill publicistisk verksamhet riktades också till arkivets asses- - man kan inte undgå, som Arne Forssell påpekat,att här ana en 603 sorer fläkt av stormaktstidens yverborna historiesyn. Att landets förflutna också kunde tjäna syftet att legitimera ständermakten och den därmed intimt förbundna »svenska friheten» kommer vi att se. 1,3.2. Censuren Till de viktigare av tjänstemännen under kollegiets tillsyn hörde utan tvivel censor lihrorumsompå sin lott hade en inte föraktlig arbetsbörda. Förutomatt ha överinseende över landets samtliga allmänna bibliotek, förväntades denne stå i flitig brevväxling med utländska universitet och lärde för att bilda sig en uppfattning omförhållandenapå bokmarknaden, vidare skulle han kontrollera boklådor och tryckerier för att förhindra alla religiösa villolärors utspridande samt slutligen läsa igenomallt material somavsågs att tryckas i landet för att på så sätt kontrollera att det inte förekom något »anstöteligit eller oanständigt». Omden till trycket ämnade skriften kunde bifallas, skulle emellertid först kollegiets mening inhämtas, varefter censor lämnade ett skriftligt godkännande. Undantagna från denna beslutsgång var teologiska böcker och skrifter, som först skulle underkastas censur av antingen teologisk fakultet eller det andliga konsistorium under vilket författaren hörde och sedan därefter tillsändas censor med eventuella anmärkningar. Ännu ett undantag från huvudregeln stadgades när det gällde skrifter somutkomvid universiteten, i vilka fall akademierna själva fick föranstalta omnödig kontroll. Anders Burius har i sin avhandling Ömhet omfriheten. Studier ifrihetstidens censurpolitik undersökt periodens censurlagstiftning och dess återverkningar på den politiska diskussionen. I detta sammanhang ges därför endast en översiktligare presentation av de normer somreglerade censors verksamhet. Censorsämbetets prägel av vapen företrädesvis riktat mot religiösa irrläror var resultatet av en gradvis utveckling alltsedan reformationen; avgörande för framväxten av en central censurmyndighet var de synkretistiska och cartesianska striderna under senare hälften av 1600-talet.6°^ 1684 utkomen censurstadga^°^ somföreträdesvis 603 KO1720 art. 19. Forssell i: Wieselgren m.fl., s. 206. KO1720 art. 20. Omdetta och ö.h.t. ombakgrunden, se Benzelstiema, s. I-XVIII. Vidare omupprinnelsen till censorsinstitutionen och de cartesianska stridernas roll för densamma Burius, s. 10-11. Hans Kongl. May:tz Stadga och Förordning Om alla Nyskreffne Wärkz Censurerande i Rijket, dat. 5/7 1684, tryckt i Klerrtming & Nordin, s. 285-287, utdragsvis även i von Stiernman, Samling UtafKongl. Bref, Stadgar och Förordningar etc. IV, s. 600-602. 605 604 607
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=