109 frågor samt angelägenheter rörande kollegiets finanser och tryckeri. I praxis synes emellertid snarast de privata intressena hos kansliråden ha avgjort hos vem ett visst ämnesområde hamnade.Fastare var arbetsfördelningen i de under kollegiets domvärjo stående revisions- och statsexpeditionerna, där ärendena förbereddes inför föredragning i rådet eller i förekommande fall i kabinettet.I spetsen för de tre statsexpeditionerna — fördelade efter sakområden i en utrikes-, en krigs- och en inrikescivilexpedition- stod en statssekreterare med säte och stämma i kollegiet och med ansvar för föredragning och utredning av expeditionens ärenden. Under det att expeditionerna i förhållande till det egentliga kollegiet på ett tämligen självständigt sätt handlade de frågor somså småningomskulle komma att beslutas av K.M:t hade beredningen av två ämnesområden särskilt reserverats för kollegiets handhavande. Förutomden ovannämnda ledningen av utrikesförvaltningen förbehölls angelägenheter rörande »huru studierne i Riket idkas» för presidentens och kollegiets inseende. Därvid skulle ledamöterna med akademiernas och konsistoriernas biträde inte bara »hafwa försorg, det en nödig inrättning till skickelige Ämnens anförande uti Bookelige konster må författas» utan »i synnerhet» tillse »at stipendierne i riket eij måtte försnillas».^^^ På detta stadgande vilade kanslikollegiets roll som överordnad myndighet i förhållande till universiteten i den mån de akademiska konstitutionerna inte reserverade angelägenheterna för självförvaltning. Det var dock bara i rena undantagsfall som kontakterna mellan kollegiet och akademierna skedde direkt; i normalfallet skedde all brevväxling med universitetskanslern somförmedlande länk. I materialet kan en tydlig tendens iakttagas att det i de allra flesta fall rådde en påfallande samstämmighet i åsikter mellan kollegieledamöterna och universitetskanslererna, något som knappast är ägnat att förvåna. Universitetskanslererna var politiskt tillsatta, liksom— i varierande grad — kollegieledamöternasamtidigt sommånga (dock inte alla) av de i kollegiet behandlade frågorna med akademisk anknytning hade sin upprinnelse i riksdagens debatter och utskottsarbete. Kollegiets befattning med kulturellafrågor begränsades dock inte till de rena utbildningsärendena. Underordnade kansliet var också ämbetsmän som rikshistoriografen,599 translator regni, den ryske translatorn,^®^ och (från 1735) den finske translatorn,^^^ sekreteraren i riksarkivet och sekreteraren i antikviKO 1720 art. 10. Forssell i: Wieselgren m.fl., s. 230—233. Forssell i: Wieselgren m.fl., s. 230, 211—212. 5% KO1720 art. 3-6, art. 14-15. 5^7 KO1720 art. 7 p. 9. Ompolitiskt motiverade tillsättningar i kollegiets centrala förvaltning, se Forssell i: Wieselgren m.fl., s. 220-229. 599 KO 1720 art. 23. 500 KO 1720 art. 25, art. 26. 501 Omdetta ämbete och dess innehavare, se Tarkiainen, s. 281-286. 502 KO 1720 art. 18. 596 595 598
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=