101 Förändringen innebar en demokratisering av riddarhuset och befordrade inte bara parlamentarismens gradvisa framväxt utan även - genom det därigenom åstadkomna brottet med det tidigare gruppbaserade omröstningssättet - en grogrund för riksdagspartier baserade på ett individuellt ställningstagande. Under debatten på riddarhuset hade allt arbete med den nya författningen legat nere i avvaktan på att adeln skulle utse deputerade till utskottet,5*^1 men den 4 februari kunde Ribbing förklara för ståndet att deputationen »bracht Valachten och Försäkringen i concept» och tre dagar senare »at projectet til Regerings-Formen» var färdigt för diskussion.^^2 På kvällen den 19 undertecknade Ulrika Eleonora regeringsformen och dagen efter ägde riksdagens formella utblåsning rum.^'*'^ Den 21 samlades ständerna efter predikan i rikssalen, där Horn på drottningens vägnar höll ett tal, besvarat av lantmarskalken och ständernas talmän överlämnade valakten till drottningen. Maktförskjutningen var ett faktum - »det nya härskarfördraget» ingånget. När ständerna i slutet av maj skildes åt, uttalade de i riksdagsbeslutet ^tt landets ställning - krigshot och ekonomiska problem- erfordrade att riksdagen sammanträdde redan i januari nästa år. Utblåsningen skedde den 13 januari 1720.^'*^ Efter det att ständerna behandlat framförallt utskottsval och ärenden av ekonomisk natur, ankomden 27 februari en skrivelse från drottningen, vari hon tillkännagav sin önskan att dela regeringsmakten med sin gemål, den reformerte Fredrik av Hessen.Strävanden efter att ge Fredrik större makt hade funnits redan tidigare men hade då avvisats.Inteheller denna gång föll hovets önskemål i god jord och i ett ytterligare brev som ankom den 4 mars, förklarade sig drottningen villig att med riksdagens samtycke helt överlåta kungamakten till sin make.^^* Saken kom därigenomi ett annat läge, ett utskott tillsattes och den 22 mars upplästes i ständerna en »rekapitulation» av skälen 546 var vandling inomriddarhuset från att under den tidiga frihetstiden ha avsett den gamla rådsadeln till att efter 1739 - året för de lägre adelsätternas genombrott och hattarnas seger - mera allmänt avse motståndarsidans förment konspirativa, antidemokratiska sinnelag. A.a., s. 90-96. Prästeståndets riksdagsprotokoll 5, 1719-1720, s. 20. ^■*2 Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. 1:1. 1719, s. 23, 27. Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. 1:1. 1719, s. 52. Prästeståndets riksdagsprotokoll 5, 1719-1720, s. 43. ^■*5 Utförlig redogörelse i Borgarståndets riksdagsprotokoll 1. 1719-1720, s. 71. Cit. Hjäme, s. 198. von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth III, s. 1337 ff Borgarståndets riksdagsprotokoll 1. 1719-1720, s. 291. Skrivelsen tryckt i Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. 1:2 1720, s. 55—56. Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. 1:1. 1719, s. 24-27, 31; Prästeståndets riksdagsprotokoll 5, 1719-1720, s. 29-31, 33; Borgarståndets riksdagsprotokoll 1. 1719-1720, s. 42^4, 47^8. Ang. Fredriks strävanden, se Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död, s. 217-279. Skrivelsen tryckt i Sveriges ridderskaps och adels riksdags-protokoll. 1:2 1720, s. 7\-72. .S48 550
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=