98 »författningens upphofsmän för allmänheten framlade grunderna för sitt verk.»525 Skriften - med tryckår 1720 men med tidsangivelsen januari 1719 för författandet - hade föregåtts av en handskriven version, direkt inriktad på frågan om arvsrättens legitimitet och ett försök att påverka ständerna. Den tryckta upplagan skiljer sig något från den äldre versionen, bl.a. genom ändringar och kompletteringar i argumentationen.526 Silvius betonade till en början skillnaden mellan de stater där monarken hade patrimoniell äganderätt till riket och sådana »frije nationer» där succéssionen grundades på fundamentallagen. I de förstnämnda, vilka genom krig eller frivilligunderkastelse kommit under härskarens makt, kunde kronan fritt efter regentens behag »alieneras», testamenteras eller skänkas bort, i de sistnämnda - där folket frivilligt först inrättat en »regementsform» med förbehåll för personliga fri- och rättigheter och därefter utan tvång insatt en styrande makt - däremot inte.527 Silvius konstaterade vidare att Sverige var ett fritt rike, sedan hedenhös bebott av en fri nation, som utan tvång utsett sin överhet genomval eller genomen frivilligöverenskommelse på fundamentallagens grund gemensamt med regenten enats om en viss successionsordning, dock utan att därigenom införa en absolut eller ovillkorlig arvsrätt till riket.528 Efter en granskning av de svenska successionsbestämmelsernas innehåll konstaterade författaren hur man »utan widare tillämpande» lätt kunde »döma huru wida någon Arfsrätt til Swea Rikets Regering [...] är tilständig eller icke». Därpå övergick Silvius till att kritisera den teokratiska uppfattningen omdet kungliga enväldet som den enda religiöst tillåtliga statsformen: 1 Sam. 8, den s.k. »konungarätten» underkändes somstatsrättslig källa och bruket av bibelstället i detta sammanhang betecknades som skändligt missbruk av Guds ord.550 För valet av statsform innehöll Bibeln inga föreskrifter. 529 Cit. Boethius, s. 25. ^76 Se vidare Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död, s. 193—196; ang. ändringarna särsk. fn 13. Versionen somligger till grund för denna framställning är den år 1720 tryckta. 577 [Silvius], §§ 2-4. [Silvius], § 7. [Silvius], §§ 8-19. 550 1. Sam. 8:10-18 som i Karl XII:s kyrkobibel 1703: »Och Samuel sade all HERrans ord folckena, somaf honomKonung begärat hade. Thetta skal wara Konungs rätt then öfwer eder råda skal: Edra söner skal han taga til sin wagn, och resenärar somrida för hans wagn: Och til höfwitzmän öfwer tusende och öfwer femtijo, och til åkermän somhans åker bruka skola och til upskärare af hans sädh, och the somgiöra hans harnesk, och thet hans wagnar tilhörer: Edra döttrar skal han taga sigh til Apothekerskor, kokerskor och bakerskor: Eder bästa åker, och wijngårdar, och oljogårdar skal han taga och gifwa sina tienare: Ther til skal han taga af edra sädh och wijngårdar tijond, och gifwa sina Camrerare och tienare: Och edra tienare och tienarinnor, och edra dägeligaste ynglingar, och edra åsnar skal han taga, och uthrätta sin ärende medh. Af edra hiordar skal han taga tijond: och I måsten wara hans trålar. När I tå ropen på then tiden öfwer edar Konung somI eder uthwaldt hafwen, så skal HERren på then tiden intet höra.» En utförlig studie rörande bibelställets tolkning finns i Normann, s. 226—297. 528 529
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=