97 Grotius’ och Pufendorfs hand.^^^ Konceptet till originalutkastet lät Ribbing kopiera och behöll det i sitt förvar för den händelse att något skulle hända kungen. På tredje dagen efter det att Karl XII:s död blivit känd i Stockholm invigdes ytterligare tre personer i författningsplanerna; förste ombudsman Stierncrona, domprosten i Uppsala Lars Molin samt justitieborgmästaren i StockholmAnders Hylteen. Denna krets - som under den senare delen av frihetstiden benämndes »riksfäderna» - var i tre veckors tid sysselsatt med att förbättraförslåget, varvid ytterligare personer med sakkunskap i statsvetenskap, juridik och ekonomi hördes. Arbetet resulterade i att gruppens deltagare »[hjufwudsakligen adopterade och antogo de uti Naturens, ej mindre, än uti Guds och andre Frie Folks Lagar erkjände och stadfästade Grund-Regel: At et Fritt Folk äger en sjelfständig och oinskränkt rättighet, at gjöra för och omsig sådane Lagar och Förordnanden, som med Landets läge. Folkets lynne och böjelse samt In- och Utwärtes behof, fördel och anseende beqwämast och säkrast pröfwas wara».^'^ Fluruvidakanslipresidenten Arvid Bernhard Hornvarit direkt inblandad i utarbetandet av författningsförslaget är omstritt - enligt den under 1700-talet vanliga uppfattningen stod han åtminstone grupperingen nära. Också monarkens syster, Ulrika Eleonora, hade förberett sig. Karl var barnlös och landet saknade en tronföljare med obestridd arvsrätt till tronen. När beskedet omdödsfallet i Fredrikshald nådde Stockholm, grep Ulrika Eleonora initiativet och sammankallade rådet. Den 6 december erkände rådsherrarna prinsessan somregerande drottning efter att ha mottagit hennes försäkran om att vilja styra riket med råds råde. Följande dag kungjordes kungens död och Ulrika Eleonoras tronbestigning från predikstolarna i landets kyrkor.^^i drottningen genområdets agerande såg sin arvsrätt erkänd, utfärdades den 15 december kallelse till ständerna att den 20 januari sammanträda till riksdag. I kallelsen tillkännagavs att Ulrika Eleonora på grund av arvsrätt bestigit tronen, men att hennes uppsåt var att rätta och ändra de under enväldet införda nyheterna och alldeles avskaffa »suveräniteten».^22 I själva verket var Ulrika Eleonoras successionsrätt allt annat än säkerställd och inför riksdagen var just arvsrättigheten det som ur oppositionens synvinkel först måste röjas ur vägen. I detta syfte författade den till enväldets krigsekonomi kritiske^23 sekreteraren i kammarkollegiumDavid Silvius pamfletten Påminnelser Angående Successions-Rättigheten i Sweriges Rike^^^^ i vilken Fredcnstierna, s. 20—21. 519 fredenstiema, s. 21-22. Hjäme, s. 123-124. 521 Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död, s. 93-119. 522 Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död, s. 119-138. Riksdagskallelsen finns tryckt i von Stiernman, Alla Riksdagars och Mötens Besluth III, s. 2161-1264. 525 Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII;s död, s. 34. 52-* Fullständig titel på den anonymt utgivna skriften är Påminnelser Angående SuccessionsRättigheten i Sweriges Rike, Samt Det så kallad Souveraine Wäldet, Upsatte i Januarii Månad 1719. 520 518 520
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=