87 filosofiskafakulteten. När Palthen nu hade planerat att hålla föreläsningar över »Grotii buch dejure belli acpads, oder vielmehr fiber einen von Scheffern allJ Professore philosophise auf einer Schwedischen Universitet gemachten Auszug aus dem Grotio» hade han emellertid mött motstånd från juristerna och begärde därför in ett officiellt utlåtande från fakulteten."*’^ Juristernas svar föll uppenbarligen inte Palthen på läppen. I brev den 30 samma månad bemötte han i raljerande ton de argument som man presenterat för De jurebelli acpads' tillhörighet till den juridiska sfären och som egentligen syftade till att ifrågasätta folkrättens ställning somjuridisk disciplin. Huruvida Grotius’ verk i huvudsak behandlade folkrätt eller naturrätt kunde man inte, hävdade Palthen, bedöma innan man klargjort skillnaden däremellan, en undersökning somväl i och för sig vore möjlig att genomföra genom att granska källorna till texten. Palthen för sin del var säker på att inflytandet av romersk rätt var begränsat, men även omdet motsatta vore fallet, hade detta inte ändrat något i sakfrågan: Deswegen aber wiirde sein Werk doch kein appendix vom Corpore juris seyn, und die frage noch iåbrig bleiben, woraus dann dieJCti Romani Ihre schönen sachen genommen, und ob nicht die gesunde Vernunft älter alfi sie sey. Palthen sade sig - säkerligen inte utan malis - visst kunna nöja sig med att behandla de delar som inte rörde folkrätten, men samtidigt ville han i så fall veta var dessa folkrättens lagar fanns nedtecknade och vem som hade stiftat dem."*’^ I sitt svarsbrev tillbakavisade Caroc angreppen med stor bestämdhet och hänvisade återigen till visitationsrecessens lydelse."*’^ Samma dag avlät Palthen i sin tur ett brev till Caroc, i vilket han meddelade att den av honom först föreslagna förklaringen i föreläsningskatalogen att natur- och folkrätten delades lika mellan juridiska och filosofiska fakulteterna skulle strykas och ersättas med en hänvisning till att det somrörde moralen, politiken och historien i ämnet behandlades av filosofiska fakulteten.’” Därmed var saken inte utagerad. 1705 såg sig Palthen tvungen att besvära sig hos K.M:t. I skrivelsen redogjordes för den uppdelning av ämnet som skett mellan de båda fakulteterna och hur detta hade fungerat alldeles utmärkt intill dess Caroc med hänvisning till recessens lydelse hade förbjudit Palthen att fortsätta behandla Grotius och på så sätt velat reservera naturrätten för sig själv, dock utan att Caroc för den skull verkligen hade hållit några föreläsningar i ämnet. Efter det att Caroc lämnat universitetet hade striden legat nere intill dess att hans son - d.v.s. den ovannämnde Georg Adolf —tillträdde sin tjänst somjuris adjunkt. Med hänsyn till detta anhöll så Palthen omK.Mrts närmare förklaring omhur recessens bestämmelser skulle förstås, dock inte utan att påpeka att UAG, Phil. Fak. vol. 21. Brev Palthen t. rektor 3/12 1702. UAG, Phil. Fak. vol. 21. Brev Palthen t. rektor 30/12 1702. UAG, Phil. Fak. vol. 21. Brev rektor t. Palthen 31/12 1702. UAG, Phil. Fak. vol. 21. Brev Palthen t. rektor 31/12 1702.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=