84 materialet framstår som en över all måtta grälsjuk personlighet, utan även i den djupare motsättning somkan anas i den rättsteoretiska syn somFriedlieb företrädde i motsats till lärosätets övriga ledamöter. Redan under åren 1657 och 1658 hade Friedlieb i sin dåvarande egenskap av extra ordinarie professor i politik hållit föreläsningar över Grotius’ De jure belli acpads och i universitetets argumentering mot honomförekommer hänvisningar inte bara till de allerhand confusiones somkunde uppstå vid kombinationen av ämnen som vältalighet, historia och juridik utan även att han vid åtskilliga tillfällen givit uttryck för meningar somgick stick i stäv med allmänt accepterade rättsgrundsatser, t.ex. genomatt hävda att ingen sedvanerätt kunde införas utan överhetens uttryckligasamtycke. Den av kollegorna hävdade åsikten att Friedliebs rättsuppfattning utgjorde en fara för fakultetens verksamhet somsakkunniginstans, stärker ytterligare uppfattningen att hans naturrättsliga engagemang uppfattades som ett hot, inte bara för fakultetens vidkommande utan även i ett större perspektiv - ett hot mot den bestående rättsordningen. De svenska myndigheternas agerande tydde däremot inte på några större farhågor i det avseendet, tvärt om: den genommånga orationer dokumenterat lojale Friedlieb utsågs inte bara till sakkunnigt ombud i kronans tjänst vid reduktionen utan belönades dessutommed adelsbrev somett bevis på den kungliga uppskattningen. Bakom den svenska riksregeringens intresse för Friedliebs person låg med all sannolikhet politiska överväganden. Genomatt via en i politiskt hänseende pålitlig person introducera ett nytt synsätt på rätten, ett synsätt somunder de rådande politiska konjunkturerna kunde ges en tillämpning som rättfärdiggörande av den expanderande svenska kungamakten, gavs centralmakten möjligheter att påverka det tämligen autonoma pommerska privilegiesamhället och en av dess främsta bastioner, universitetet och dess juridiska fakultet. OmFriedlieb var den förste företrädaren för den moderna naturrätten vid akademin, saknade han inte efterföljare. 1687 höll sålunda Alexander Caroc,"**** Friedliebs kollega inomfakulteten, föreläsningar över Grotius och åren 1693 och 1694 gav den av generalguvernören utnämnde extraordinarie filosofie professorn Theodor Horn'^s^ undervisning i historia, baserad på Pufendorfs Introductio adHistoriampraedpuorumregnorumet statuummod. in Europa. Därefter övergick Horn till att föreläsa över Rechenbergs Lineamentaphilosophiae dvilis."^^^ Även andra lärare vid universitetet uppmärksammade de nya strömningarna: Ehregott Daniel Colberg, sedan 1686 extra ordinarie professor i etik. Född 1643 i Lassan. Studier i Stralsund, Leipzig, Rostock, Greifswald, Tiibingen och Regensburg. Sominformator utrikes resor till Schweiz, Italien och Frankrike. Ordinarie juris professor i Greifswald 1678, hovrättsassessor 1684 samt 1696 mecklenburgiskt råd. Död 1711. Jöcher I, sp. 1682; Biederstedt, s. 37-38. Kosegarten I, s. 281. Född 1661 i Rappin (Riigen), studier i Greifswald och Wittenberg, 1692 professor i moral, 1698 professor i logik och metafysik. Död 1736. Biederstedt, s. 85. XJBiG, Series lectionum 1610-1719. 485
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=