SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
• ^•V>^ C* ’
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIENI • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FEMTIONIONDEBANDET DISTRIBUERASAV RÖNNELLSANTIKVARIATAB, STOCKHOLM
*« ; r.' c r.: .r ■ <■• 1 1' «•
Per Nilsén ATT »STOPPA MUNNENTILL PÅ BESPOTTARE» Den akademiska undervisningen i svensk statsrätt under frihetstiden LUND2001
ISBN91-85190-64-0 ISSN 0534-2716 ©Per Nilsén och Institutet för rättshistorisk forskning Tryck; Bloms i Lund Tryckeri AB, Lund 2001 Den på tredje sidan avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
Förord The omdömen en dehl utländska Scriptoresfällt omswenska J. Publ. hafiea wij intet att bry oss om, man har eij kunnat wäntat något bättre af themsom ei haft någon kundskap om n'åra Swenska Handlingar och författningar, hwilket bör ursäktas. [...] Genom flitigt arbetande måste man stoppa munnen till på bespåttare och underrätta andra. Citat ur David Nehrman EhrenstrålesJuspublicum, I, 3, §3. (LiSB vol.J 118.) Förhållandet mellan det hemvana svenska och det ovana utländska är ett ämne som intagit en central roll i debatten under nittonhundratalets sista årtionde. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har på ett påtagligt sätt aktualiserat frågor omlandets inte bara politiska utan också historiska och kulturella samhörighet med Kontinentaleuropa. Den svenska nationalstatens demokratiska samhällssystempå folksuveränitetens grund har framställts somhotat av sameuropeiska lösningar; offentlighetsprincipen har inte mött den uppskattning utanför landets gränser som många hoppats på. Skepsis mot det utifrånkommande är givetvis ingenting nytt, lika lite somdet svenska samhällslivets starka beroende av utländska impulser. I det föreliggande arbetet undersöks den akademiska undervisningen i svensk statsrätt under frihetstiden, en undervisning, vars innehåll till stor del karakteriserades av recipierat tankegods, anpassat till den svenska verkligheten. Statsrätten är det ämne, där kontaktytan mellan juridik och politik är som påtagligast och därför också en gren av juridiken som lätt kan instrumentaliseras i överensstämmelse med makthavarnas vilja. Frihetstidens ibland överraskande modernitet frestar på ett nästan försåtligt sätt till jämförelser mellan dåtid och nutid. Boken är en lätt omarbetad och utvidgad version av min avhandling, försvårad i juni 2000. Arbetet med avhandlingen har genomförts med professor Kjell Åke Modéer som osvikligt inspirerande och tålmodig handledare. Tiden som forskarstuderande har finansierats av Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin, vars stora generositet och optimisminför projektet gång på gång överraskat och glatt mig. Min tacksamhet mot min handledare och mot Institutet är stor. Jag har haft den stora fördelen att ha min arbetsplats på Juridicumi Lund. Juridiska fakulteten har också välvilligt bidragit till tryckningskostnaderna. Mycken hjälp, goda idéer och glada tillrop har jag fått av universitetslektor Christian Häthén och mina rättshistoriska rums- och arbetskamrater, jur. & fil. kand. Elsa Trolle Onnerfors och doktorand Patrick Reslow. De har betytt
VIII mycket, liksom alla de som på ett eller annat stadium- ofta inom ramen för högre rättshistoriska seminariet - intresserat tagit del av mitt manuskript och kommit med värdefulla synpunkter. Ett särskilt omnämnande förtjänar Elsas imponerande sakkunskap i ordbehandling och hennes stoiska lugn i katastrofsituationer. Förre universitetsarkivarien i Greifswald, Manfred Herling, har visat ett stort engagemang för avhandlingsämnet och på många sätt bidragit till att göra vistelserna i Greifs’wald till något alldeles speciellt. Under ett pressat tidsschema tog doktorand Andreas Önnerfors (Lund) och dr. phil. Nils Jörn (Greifswald) sig tid att genomföra en språkkontroll av den tyska sammanfattningen. Danke! Omarbetningen har möjliggjorts genombidrag från Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin och genomen inspirerande vistelse som stipendiat vid Max-Planck-Institut ftir europäische Rechtsgeschichte i Frankfurt am Main. Att Institutet för rättshistorisk forskning nu låter trycka mitt arbete och utge det inom ramen för serien Rättshistoriskt bibliotek ökar min tacksamhet och glädje ytterligare. Vad min familj betytt för mig under arbetets gång låter sig svårligen uttryckas i ord. Frankfurt amMain i december 2000 Per Nilsén
Förkortningar ADB Allgemeine Deutsche Biographie Deutsche Biographische Enzyklopädie DBL Dansk Biografisk Leksikon HT Historisk tidskrift Helsingfors universitets centralarkiv HZ Historische Zeitschrift Kungliga biblioteket KF Konungaförsäkran Kansliordning LiSB Linköpings stadsbibliotek Landsarkivet i Lund Lunds universitets arkiv Lunds universitetsbibliotek Personhistorisk tidskrift Riksarkivet RF Regeringsform Riksdagsordning Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska akademien Svenskt biografiskt lexikon Svenska män och kvinnor StvT Statsvetenskaplig tidskrift Svensk juristtidning Tryckfrihetsförordning Universitätsarchiv, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald Universitätsbibliothek, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald Uppsala universitets arkiv Uppsala universitetsbibliotek Vorpommersches Landesarchiv, Greifswald Zeitschrift fiir Neuere Rechtsgeschichte DBE HUCA KB KO LLA LUA LUB PHT RA RO SAOB SBL SMoK SvJT TF UAG UBG UUA UUB VpLA ZNR
Innehållsförteckning Förord Förkortningar Innehållsförteckning I. Inledning och problemställning 1. Inledning 2. Problemställning 3. Avgränsning och periodisering 4. Forskningsläge 5. Material och metod 6. Disposition VII IX XI 1 1 4 7 8 17 20 II. Bakgrund. Europa och Sverige 1. Det europeiska universitetet 1.1. Inledning 1.2. Universitetens framväxt och utveckling 1.3. Politik, naturrätt ochjuspublicum 1.3.1. Inledning 1.3.2. Utvecklingen i Centraleuropa 1.3.2.1. Monarkomakerna och Bodins suveränitetsbegrepp 1.3.2.2. Althusius och Grotius 1.3.3. Den brittiska utvecklingen 1.3.3.1. Flobbes 1.3.3.2. Locke 1.3.4. Naturrättsreceptionen vid de tyska universiteten. Framväxten av jus publicum 1.3.4.1. Pufendorf 22 22 22 23 27 27 29 29 30 34 34 36 38 38 1.3.4.2. Universiteten i Halleoch Göttingen 1.3.4.2.1. Thomasius och Wolff 1.3.4.2.2. Halleskolan 1.3.4.2.3. Svenska studenter i Halle och Göttingen 41 41 44 48 2. Upplysningen 2.1. Den tyska upplysningen: ständische Aufklärung 2.2. Den svenska upplysningen: ett existentiellt problem 3. Det svenska universitetet 51 51 53 57 3.1. Utveckling och organisation 57
XII 3.2. Juridik, politik ochjuspublicum 3.2.1. Uppsala 3.2.2. Dorpat 3.2.3. Åbo 3.2.4. Lund 3.2.5. Greifswald 64 64 72 75 78 81 4. Konklusion 90 III. Frihetstidens Sverige 1. Normativ och administrativ bakgrund 1.1. Inledning 1.2. Fundamentallagarna 1.2.1. Regeringsformen 1.2.2. Valakter, konungaförsäkran och riksdagsordning 1.3. Kanslikollegiet 1.3.1. Allmänt 1.3.2. Censuren 1.4. Konklusion 2. Konsolidering och precisering av det postrevolutionära statsskicket 2.1. Naturrätten somofficiell statsfilosofi 2.2. Kanslikollegiet och undervisningen i landets statsrätt 2.3. Wilde och Sveriges heder 2.4. Återverkningarna vid universiteten 2.4.1. Uppsala 2.4.2. Åbo 2.4.3. Lund 96 96 96 102 102 105 107 107 110 113 114 114 117 119 127 127 134 137 2.4.3.1. Allmänt 2.4.3.2. David Nehrman 2.4.3.3. Nehrmans statsrättsliga undervisning och hans Jus publicum 2.5. Rådslicentieringarna och hattarnas maktövertagande 2.5.1. Allmänt 2.5.2. Hattarnas utbildningspolitik. Universitetet i nyttans tjänst 150 2.5.2.1. Ekonomiprofessuren vid Uppsala universitet 2.5.2.2. Uppfostringskommissionen 2.6. Riksdagarna under 1740-talet. Principalatsstriden 2.6.1. Ofwerhetens höga makt, rätt och förmån; partipolitikens återverkningar vid de rikssvenska universiteten 2.6.1.1. Uppsala 2.6.1.2. Åbo 2.6.1.3. Lund 2.6.1.4. Utökning av den juridiska fakulteten i Uppsala. Censuren av Johan Ihres disputationer 137 137 138 149 149 150 155 160 164 164 165 168 169
XIII 2.6.2. Riksdagsmanna-rätt: en liber symholicus inpoliticis 2.7. Konklusion 3. I kamp omopinionen 3.1. Riksdagarna 1751-52 och 1755-56 3.1.1. Allmänt. Folksuveränitetsläran 3.1.2. De irriga begreppen rörande regeringsformen 3.1.3. Motsättningarna mellan råd och kungapar 3.1.4. Tryckningen av grundlagarna 3.1.5. En ÄrligSwensk och statsrättsundervisningen 3.1.6. Konklusion 3.2. Återverkningarna vid universiteten 3.2.1. Uppsala 3.2.2. Åbo 3.2.3. Lund 171 177 182 182 182 184 186 187 189 197 200 200 205 207 3.2.3.1. Allmänt 3.2.3.2. Lars Johan Colling 3.2.4. Konklusion 3.3. Riksdagen 1755-56. Indoktrineringen av landets befolkning förbereds 3.3.1. Debatten omEn ÄrligSwensk 3.3.2. Kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens betänkande rörande undervisningen i svensk statsrätt. Debatt i prästeståndet omskyldigheten att föredra förordningar från predikstolen 3.3.3. 1757 års kungliga brev. Planerna på en lärobok i landets regeringssätt 3.3.4. Pommerska kriget och undervisningen i den tysk-romerska statsrätten 3.3.5. Konklusion 3.4. Återverkningarna vid universiteten 3.4.1. Uppsala 3.4.1.1. Allmänt 207 209 215 217 217 224 234 238 240 242 242 242 3.4.1.2. Statsrättsämnets fakultetstillhörighet 245 3.4.2. Åbo 248 3.4.3. Lund 250 3.4.3.1. Palmstiernas nit 3.4.3.2. Det historiska argumentet som vapen: Swea och Göta Rikes urgamla Frihet 3.4.3.3. Statsrätten som karriärstege I: Samuel Cronander 261 3.4.4. Greifswald 3.4.4.1. Undervisningen i tysk-romersk statsrätt 3.4.4.2. Bakgrund 250 256 276 276 276
XIV 3.4.4.3. Tillsättningen av historic- och moralprofessuren 1755-65 3.4.4.4. Undervisningen i svensk statsrätt 3.4.5. Konklusion 3.5. Tryckfrihet med förhinder. Riksdagen 1760-62 3.5.1. Tryckfrihet med förhinder 3.5.1.1. Tankar OmBorgerliga Friheten 3.5.1.2. Förbudet mot politiska skrifter 3.5.1.3. Botin och läroboken i statsrätt 3.5.2. Återverkningarna vid universiteten 3.5.3. Riksdagen 1760-62 3.5.3.1. Allmänt 3.5.3.2. Anders Nordencrantz 3.5.3.3. Statsrätten somkarriärstege II: Nils Risell 3.5.4. Konklusion 3.6. Riksdagen 1765-66 3.6.1. Allmänt 3.6.2. Swea Rikes Styrelse Efter Grund-Lagarne - »det förste Systeme af et Svenskt Jus Publicum» 3.6.3. Konklusion 3.7. ... då löpa vij fara at stadna i en complett democratic. Vägen till Gustav III:s statsvälvning 3.7.1. Riksdagen 1769-70 3.7.2. Riksdagen 1771-72 3.7.3. Statsrättsämnet avskaffas 3.7.4. Konklusion 286 296 322 327 327 327 328 331 333 336 336 336 338 349 351 351 355 362 363 363 368 371 375 IV. Avslutning 1. Inledning 2. Besluts- och kontrollaspekten 3. Funktionsaspekten 4. Den inomdisciplinära aspekten ... 5. En komparativ utblick: Danmark 6. Konklusion 377 377 379 382 387 393 399 Käll- och litteraturförteckning Personregister Deutsche Zusammenfassung Bilaga I: Källorna till David Nehrman Ehrenstråles Jus Publicum (Linköpings stadsbibliotek. Handskrift J118 Fol. Nehrmans Jus Publicum) 433 Bilaga II: Utdrag ur David Nehrman Ehrenstråles Jus Publicum (Linköpings stadsbibliotek. Handskrift J118 Fol. Nehrmans Jus Publicum) 444 403 422 428
L Inledning och problemställning 1. Inledning Under senare år har en diskussion utspunnit sig rörande rättshistorieämnets karaktär och dess roll inomjuristutbildningen. Debatten har förts inte bara i Sverige utan kanske framförallt i Tyskland, där meningsutbytet dokumenterats i en rad artiklar i den rättsvetenskapliga tidskriftsfloran. Det faktumatt ämnets företrädare sett sig föranlåtna att positionera disciplinen både i förhållande till den allmänna historien och till de positivrättsliga ämnena vid juridisk fakultet har bl.a. resulterat i inventeringar av angelägna forskningsuppgifter. Bakom dessa kan en uppfattning skönjas omrättshistorien som en juridisk disciplin, ämnad att befrämja juristens historiskt-reflexiva självmedvetande men inte nödvändigtvis att legitimera den rådande rättsläran. Rättshistorien ses som ett verktyg för kritiskt juridiskt tänkande; de områden somdå innefattas inomdisciplinens ramär sådant som »normernas uppkomst och legitimering, deras förmedling och tradering, genomförandet eller underlåtenheten att genomföra dem» liksom»analyser av de juridiska fackkunskapernas utbildningsoch organisationsvillkor» inklusive »analyser av kriteriebildandet för det rättsliga förnuftet och orsakerna för kriteriernas bräcklighet och misslyckanden».* I tysk rättshistorisk diskussion har alltsedan slutet av fyrtiotalet ett stort intresse fokuserats på den romerska rätten men då inte primärt ur en nationell synvinkel. Tonvikten har istället legat på den recipierade romerska rättens roll som det för- och tidigmoderna Europas jus commune, allt under en mer eller mindre klart uttalad rättspolitisk målsättning: den recipierade romerska rätten somförelöpare till en gemensam modern europeisk rättsordning. Den tyska privaträttens utveckling har i allt högre grad inrangerats som en avspegling av ett gemensamt romerskrättsligt europeiskt arv. Tillkomsten av Max Planck-institutet för europeisk rättshistoria (1964) och nya benämningar på ett antal lärostolar - omfattande europeisk rättshistoria eller historisk komparativ rätt - talar sitt tydliga språk. Möjligen som en följd av de tyska rättshistoriska professurernas traditionella organisatoriska band till privaträtten har just detta rättsområdes europeiska dimension kommit att stå i centrum. Under nittiotalet har därför röster höjts för ett bredare anslag, bl.a. har undersökningar av den europeiska rättskulturen och av den europeiska författnings- och förvaltningshistorien efterlysts.^ ' Se Modéer i: SvJT 1996, s. 524-548; Senn i: ZNR 1/2 1993, s. 77. Cit. (övers, förf.) samma sida. - Se vidare Schulze i: Europäische Rechts- und Verfassungsgeschichte, s. 3-36.
2 Vad beträffar det förstnämnda området - den europeiska rättskulturen- har intresse visats för närmare granskningar av den europeiska juristrollen i ett historiskt perspektiv. Omman uppfattar den europeiska rättskulturen mindre somett fenomen, sprunget ur tillämpningen av identiska normer och mer som ett professionellt förhållningssätt med ursprung i en gemensam vetenskaplig, akademisk tradition medför detta att juristutbildningarna sätts i centrumoch i förlängningen möjligen kan tillskrivas ett förklaringsvärde vad gäller likheter och skillnader de nationella traditionerna emellan. Det har hävdats att omfattande undersökningar av detta slag vore oundgängliga för utvecklandet av moderna utbildningsmodeller för de europeiska juristerna.^ Inom området för den europeiska författnings- och förvaltningshistorien har man från tysk sida efterlyst undersökningar särskilt avseende grundläggande fri- och rättigheter och den sociala pliktläran. Underlag för sådana forskningar återfinns dels i statsrätten, juspublicum, dels i den politiska teoribildningen. Det har framhållits att just teoribildningen beträffande staten och då särskilt ur ett makt-, lag- resp. legitimitetsperspektiv är karaktäristiskt för den kontinentala civil /^it^^-traditionen i motsats till det anglo-amerikanska common lawområdet; skillnaderna rättssystemen emellan avseende uppfattningen omstaten, dess karaktär och roll skulle vara så djupgående att man kan man tala omstate societies resp. stateless societies. Under det att den förstnämnda gruppen har en historisk och intellektuell tradition rörande staten somden institution där den offentliga makten förkroppsligas, en tradition som också bejakar det att statliga organ etablerar rättsliga normer och/eller tillämpar dem på enskilda fall, saknar den sistnämnda konstellationen historical experience av en sådan institution: den brittiska författningens idé omparlamentets suveränitet — en suveränitet som uppfattas som grundad på en förlikning mellan monarken, lorderna och underhusets medlemmar - skulle sålunda inte vara identisk med den kontinentaleuropeiska »offentliga makt» som är resultatet av en rationalistisk uppfattnings försök att åstadkomma samhällsfred genomatt försvara en abstrakt och opersonlig högsta offentlig myndighet.^ Skillnaderna i uppfattningarnaom statens väsen är ytterst grundade i de båda rättstraditionernas förhållande till den romerska rätten. I England etablerades den rättsliga och politiska enheten på en evolutionär inhemskjudge-made common lawmedan man ute i Europa vände blickarna mot den romerska rätten och dess inneboende föreställningar omen offentlig makt.^ Det har också framförts att skillnaderna mellan de båda rättskulturerna och deras inneboende mentaliteter skulle vara så djupgående att en gemensam europeisk rättsordning inte bara vore svår att åstadkomma utan också, ur rättskulturell synvinkel, snarast oönskad.^ ^ Ranieri i: lus commune 1990, s. 9-25 med en omfattande litteraturförteckning; dens. i; lus commune 1985, s. 84-105. Schulze i: Europäische Rechts- und Verfassungsgeschichte, s. 14-18. ^ Dyson, s. 19. ^ Dyson, s. 42. ^ Se vidare Legrandi: International and Comparative LawQuarterly 45, s. 52-81; särsk. s. 60-64.
3 I de framväxande state societies utvecklades ett intresse för teoretiska frågor rörande staten, motiverat av en vilja att genomen tillhandahållen värdeordning styra individens beteende. Traditionen inom dessa state societies har betonat vikten av ett allmängiltigt hierarkiskt och normativt element i samhällsbyggnaden på bekostnad av den enskildes individuella, mera personligt präglade preferenser. Uppfattningen omstaten kommer till uttryck på två plan: dels inom ramen för politiska diskussioner, dels i försök att åstadkomma koherens i systemet genomreflexion över allmänna principer: The relationship between these two levels of discourse is far from straightforward or one-way. Arguments about the state reflect the changing practice of politics, and shape, however diffusely and indirectly, ways of thinking and acting in politics.* Synen på den svenska rättens ställning i förhållande till sin omgivning har förändrats i europeisk riktning: sågs tidigare den nationella rättsordningen som ett i grunden germanskt arv är dagens uppfattning snarast att den i allt väsentligt är en romersk- och kanoniskrättslig importprodukt.^ Denna uppfattning medför att många av de frågeställningar somframförts i den tyska diskussionen somangelägna för framtida forskning också har relevans för svensk rättshistoria. I det försök till ett forskningsprogramsomprofessor Kjell Å. Modéer publicerade i Svensk Juristtidning 1996 framhävs fyra uppgifter som angelägna: 1. rättsvetenskapens historia där både den filosofiska-idéhistoriska och den institutionella-Iärdomshistoriska aspekten förtjänar att framhållas, 2. den svenske juristen kontra den europeiske juristen som undersökningsobjekt under hänsynstagande till juristutbildningens innehåll och andra parameterar, 3. rättstatens historiska grundvalar och förhållandet mellan juridik och politik, d.v.s. statsrättsidéerna och deras implementering i rättsreglerna och slutligen 4. medeltidens rättsuppfattningar och deras betydelse för den europeiska rättsenheten under nya tiden. Föreliggande arbete utgör en undersökning av statsrättsämnet vid de svenska universiteten under perioden 1719-1772. Den akademiska disciplinen och dess handhavande har därvid satts in i ett större sammanhang och studeras som en produkt av politiska överväganden, av recipierad kontinentaleuropeisk doktrin och av nationell tradition. Utvecklingen har följts med utgångspunkt från centrala avgöranden och deras betydelse för verksamheten vid rikets universitet - såväl vid de inomdet dåvarande egentliga Sveriges gränser liggande lärosätena som vid universitetet i Greifswald. Skeendet i periferin speglade händelserna i politikens centrum. * Cit. Dyson, s. 18-19. ’ Se t.ex. Nygren i: SvJT 1998, s. 103-109. Modéer i: SvJT 1996, s. 542-347.
4 2. Problemställning Frihetstidens Sverige var hög grad präglat av arvet från stormaktstidens stat, något som avspeglades såväl i förhållandet till undersåtar somtill grannstater. Statsskicket hade under bibehållande av äldre former givits ett nytt innehåll under det att den administrativa struktur som mötte undersåten i mångt och mycket var densamma somtidigare. Öppenheten somkarakteriserat den framväxande europeiska stormaktens rättsvetenskap - man kan erinra sig de utländska lärarna vid juristfakulteterna och receptionen av romerskrättsligt och naturrättsligt tankegods, till allra övervägande delen av tyskt ursprung - hade under 1600-talets senare del avlösts av ett mera nationellt inriktat perspektiv. Tendensen förstärktes ytterligare under perioden 1719-1772 och befordrades av 1734 års lags ikraftträdande. Av stormaktstidens erövringar på andra sidan Östersjön återstod efter fredssluten 1719-1720 endast Wismar och Vorpommern norr om floden Peene. Omområdenas praktiska betydelse för det egentliga Sverige var obetydlig, var deras politiska och symboliska vikt desto större. Det fortsatta innehavet av territorierna och landets åtagande som garantimakt för 1648 års fredsordning innebar att det fattiga och kraftlösa landet åtminstone på papperet alltjämt intog en inte oviktig roll i den tyska och kontinentaleuropeiska politiken. Dessutommedförde detta att de direkta kulturella kontakterna kunde upprätthållas. Universitetet i Greifswald intog här en nyckelposition. För utbildningen av ämbetsmän var de juridiska fakulteterna av avgörande betydelse. Omän det direkta utbytet mellan Sverige och Tyskland i form av internationellt naturrättsligt och romerskrättsligt inriktade lärare minskade, förblev fr.a. inomdet naturrättsliga området tysk doktrin dominerande. Sjuttonhundratalets nationella statsrättsämne var i allt väsentligt ett barn av naturrätten. Den enskilda statens konstitutionella ordning —juspublicum particulare - sågs som en nationell tillämpning av det generella jus publicum universale vilket i sin tur var den del av naturrätten som, för att använda en definition från sjuttonhundratalets Lundauniversitet, behandlade »alla de rättigheter och skyldigheter som tillkommer alla Imperantes och alla Subditi uti hela werlden».*^ På samma sätt somansvaret för naturrätten inom universiteten svävade mellan filosofer och jurister låg även jus publicum particulare på den ibland diffusa gränsen mellan de båda fakulteternas ämnesområden. Arbetet syftar till att klargöra utvecklingen av ett svenskt juspublicumparticulare under perioden 1719-1772 och samtidigt belysa ett avsnitt av den juridiska utbildningens historia. Utifrån dessa målsättningar uppmärksammas den frihetstida statsrättsundervisningen ur tre aspekter: den dagspolitiskt betingade besluts- och kontrollaspekten, funktionsaspekten och den inomdisciplinära aspekten. ” Cit. LUB, Jur. föreläsn. Colling: Jus PublicumSvecanumoch Swenska Processessen (!) Utgifne [...] År 1766. Jus PublicumSvecanumUti Frågor och Swar.
5 1. Besluts- och kontrollaspekten. Undervisningen i ämnet var ett resultat av politiska överväganden. Därför undersöks vid vilka tillfällen, i vilka sammanhang och i vilka organ frågan omdet önskvärda i att undersåtarna bibringades kunskaper i landets grundlagar aktualiserades. Det har förefallit mig nödvändigt att skissera den normativa ramen för aktörernas verksamhet vad avser den konstitutionella lagstiftningen — vilket ju praktiskt nog sammanfaller med den i ämnet förekommande positivrättsliga undervisningen - och de författningar som reglerade verksamheten vid centrala organ med inflytande på utbildning och informationsspridning. Därutöver lämnas en redogörelse för de bestämmelser somreglerade verksamheten vid de lokala lärosätena. Det akademiskt utbildade skiktet av befolkningen utgjorde en begränsad grupp av personer med liknande erfarenheter, aktiva i landets styrande, förvaltande och undervisande organ. Den begränsade numerären hos gruppen möjliggjorde inte bara individuell personkännedom utan kunde också befordra - inte minst mot bakgrund av de trängda ekonomiska förhållandena och rå- ■ dande tjänstelagstiftning - en viss grad av nepotismoch karriärism. Med hänsyn till detta är aktörerna av intresse, både vad avser den centrala och den lokala nivån. Släktskap, utbildning och politisk tillhörighet uppmärksammas. I vilken mån påverkade sådana faktorer tjänstetillsättningar och undervisningsuppdrag? Universitetsorganens ledamöter hade en viktig funktion för undervisningens genomförande. Hur reagerade dessa på påbuden rörande statsrättsundervisningen? 2. Funktionsaspekten. Statsmaktens intresse för statsrättsämnet dikterades av ämnets politiska nyttighet. Tre möjliga funktioner kan då urskiljas: en legitimerande funktion, en disciplinerande funktion och en informerande funktion. Av central betydelse är givetvis ämnets apologetiska karaktär: genom undervisning i grundlagarnas ursprung, innehåll och uttydning kunde statsskickets konstruktion och därmed också överhetens maktinnehav och maktutövning legitimeras. Mot bakgrund av tidens idéströmningar torde två vägar ha varit framkomliga för att uppnå det eftersträvade resultatet, d.v.s. mot det politiska systemet lojala undersåtar. Tänkbar är en undervisning som i sina huvuddrag var repressivt disciplinerande med tonvikten lagd på överhetens rättigheter och undersåtarnas plikter - omman så vill en uppläggning av stoffet i överensstämmelse med de absolutistiska traditioner som ännu levde kvar i förvaltningen. Det tydligaste exemplet är naturligtvis kontrollen av det tryckta ordet. Censuren och statsrättsundervisningen skulle i så fall vara två sidor av samma mynt: i samma mån som felaktiga begrepp i politiska ting hindrades genom statligt ingripande från att spridas, befrämjade samma stat utbredandet av politiskt korrekta åsikter rörande författningens karaktär och tillämpning. Förbindelserna dessa faktorer emellan undersöks i arbetet. Som nämnts är emellertid även en andra strategi fullt möjlig. Til syvende og sidst utgick regeringsformen från tanken på fyra i parlamentariska avgöranden
6 likaberättigade stånd, d.v.s. ett undersåtarnas faktiska deltagande i rikets styrelse, något som i sig förutsatte inte bara ett meningsutbyte i politiska frågor utan också vissa grundkunskaper i landets regeringssätt. Samtidigt pågick en diskussion i den politiska och akademiska eliten angående statsmaktens ursprung, olika statsskicks företräden framför andra etc. Finns det orsaker att anta att disciplinen tillhörde de ämnen som man med hänvisning till ett upplysningsparadigm kunde anse vara nyttiga och moderna?, en frågeställning som alltså närmast hör samman med en reception av kontinentaleuropeiskt tankegods och framväxten av en borgerlig offentlighet. Kan man i så fall påvisa tendenser riktade mot ett mera informativt förhållningssätt i överensstämmelse med de uppfattningar man traditionellt brukar tillskrivaupplysningsfilosofin? Vilka roller tillmättes överheten och undersåtarna och i vilken mån förändrades dessa över tiden? Därmed är vi inne på det sista området: 3. Den inomdisciplinära aspekten. Med utgångspunkt i uppfattningen om det frihetstida statsrättsämnets primära roll som förmedlare av legitimationsgrund(er) för den bestående politiska ordningen- antingen utifrån ett disciplinerings- eller informationsperspektiv - är det av intresse att undersöka med vilka argument det bestående regeringssättet rättfärdigades och varifrån de hämtades. Till vilka auktoriteter och till vilken litteratur hänvisades i undervisningen? Flur definierades det svenska statsskicket överhuvudtaget? Av arbetet kommer att framgå hur disciplinen utvecklades steg för steg i överensstämmelse (omän inte alltid i harmonisk samklang) med det politiska skeendet och hur svårigheter uppstod när den recipierade doktrinen konfronterades med den nationella verkligheten. Då ämnesföreträdares egen syn på disciplinen och dess roll finns bevarade, refereras de utförligt liksomexempel på bevarade föreläsningsunderlag, studentanteckningar och dissertationer. Skälen för statsrättsämnets förrättsligande - undervisningsansvarets definitiva överflyttande från filosofisk fakultet till juridisk - identifieras och redovisas. Under det att den statsrättsliga utvecklingen i Sverige var underkastad stora förändringar under tiden från mitten av 1600-talet till den i arbetet undersökta perioden, karakteriserades situationen i det enväldigt regerade Danmark av stabilitet. Den kulturella samhörigheten de båda skandinaviska rikena emellan väcker frågor omrättslig och politisk identitet: i vilken mån förekompartikularstatsrättslig undervisning i Danmark under den undersökta perioden? Hur legitimerades för danskt vidkommande det kungliga enväldet och med vilka auktoriteter? Vilka skillnader - eller likheter - kan konstateras?
7 3. Avgränsning och periodisering Undersökningen uppmärksammar primärt den svenska partikularstatsrätten men tangerar även utvecklingen av naturrätten och dess systerdiscipliner, särskilt då gränsdragningen dememellan ofta inte är helt klar. Eftersomarbetets målsättning är att klargöra framväxten av ett explicit svenskt statsrättsämne och samtidigt belysa ett avsnitt av juristutbildningens historia intar utvecklingen vid landets juridiska fakulteter en central roll. De universitet som i det följande betecknas somsvenska och därmed beaktas i arbetet hör, förutomde i Uppsala, Åbo och Lund, även det i Greifswald. Det vore intressant att också mera grundligt undersöka i vilken mån lokala myndigheter efterkom direktiv rörande grundlagarnas offentliga uppläsande, om det förekom undervisning i ämnet vid gymnasier och övriga skolor o.s.v. - kort sagt, hur lokalsamhället utanför universiteten påverkades. Detta har emellertid bedömts ligga utanför undersökningens ramar. Däremot har hänsyn tagits till den generella samhällsutvecklingen och framförallt då den i sammanhanget relevanta politisk-ideologiska debatten rörande landets statsskick och synen på undersåtarnas informationsfrihet. Som nämnts, var frihetstidens administrativa system ett arv från föregående perioder, något sominte minst påverkade den politiska styrningen av universiteten. De traditionellt starka bindningarna mellan centralmakt och akademier befrämjade juridikstudiets allt mer nationella karaktär. För att ge perspektiv på universitetens roll och organisation såväl i Sverige som i övriga Europa har en utförligare historisk bakgrund ansetts nödvändig. Inomdenna rambeaktas också - för fullständighetens skull - utvecklingen vid universitetet i Dorpat/Pernau. En liknande bakgrund ges även avseende de naturrättliga tankegångarna och den för den svenska utvecklingen viktiga tysk-romerska statsrättsdoktrinen. I det tysk-romerska riket hade det, mycket som en konsekvens av de komplicerade statsrättsliga förhållandena efter westfaliska freden, utvecklats en rik statsrättslig litteratur. När centralmakten genom undervisning i landets grundlagar ville åstadkomma större uppslutning runt författningen, var det naturligt att tematiken hämtades ifrån den statsbildning där Sverige inte bara av tradition låtit sig inspireras utan fortfarande hade reella - om än något slumrande - politiska intressen. Om tidsavgränsningen bakåt sålunda är något obestämd, är det motsatta fallet med avgränsningen framåt i tiden. Gustav III:s statsvälvning 1772 innebar slutet på den av centralmakten dikterade partikularstatsrättsliga undervisningen och bildar därigenom också en naturligt slutpunkt för arbetet.
8 4. Forskningsläge Arbetets tematiska spännvidd medför att sins emellan något olika historiska deldiscipliner har utnyttjats. Vad gäller den dagspolitiska besluts- och kontrollaspekten finns bearbetningarna till övervägande delen att återfinna i den nationella, politiskt inriktade historieskrivningen men även i historiska studier rörande de olika universitetens utveckling. Allmän information omaktörernas bakgrund har inhämtas i personhistorisk/biografisk litteratur; några djupare personhistoriska forskningar i arkivmaterial har inte genomförts. Rörande funktions- och den inomdisciplinära aspekten - perspektiv som i sig ligger i gränslandet mellan politisk historia, idéhistoria och, somvi sett av den inledningsvis givna definitionen, egentlig rättshistoria- har även utländsk och då till övervägande delen tysk litteratur kommit till användning. Framväxten av en stark centralmakt medförde att den nationella historieskrivningen underkastades politiska nyttohänsyn. Händelseutvecklingen i de riksvårdande organen blev föremål för grundligare undersökningar på ett tämligen tidigt stadium, undersökningar som i sig präglades av periodens ideologiska självsyn och värderingar. Uppfattningen av frihetstiden präglades länge av Gustav III:s strafftal på rikssalen i samband med statsvälvningen 1772.'^ Även Carl Gustaf Malmströms klassiska och fortfarande grundläggande verk rörande tidens politiska historia'^ har en försiktigt konserverande-monarkistisk tendens - till skillnad från Fredrik Lagerroths 1915 utkomna avhandling rörande frihetstidens författning.*"^ Arbetet tillkom under intryck av dåtidens inflammerade debatt rörande parlamentarismen och hade en mycket tydligpolitisk underton. I motsats till tidigare framställningar tjänade nu frihetstiden inte som ett avskräckande exempel på splittrande och egennyttiga fraktioners misskötsel av landet utan som ett vittnesbörd om en frihetlig evolution med djupa rötter i nationens förflutna; det historiska argumentet i framåtskridandets tjänst.*5 Frågan omi vilken mån den frihetstida författningen hade rönt påverkan av naturrättsligt tankegods eller omden i sin helhet baserades på svensk konstitutionell tradition har diskuterats - en diskussion som företer klara paralleller med det förändrade synsättet på landets rättstraditioni stort. Somförespråkare för den nationella utvecklingslinjen märks S.J. Boethius*^ som uppmärksamFör en historiografisk översikt av inställningen till frihetstiden, se Vallentin. Carl Gustaf Malmström, Sveriges politiska historia. Lagerroth, Frihetstidens författning. I en utförlig recension av avhandlingen i FIT 1916, signerad L.S. - Ludvig Stavenow- påpekades hur Lagerroth enligt anmälarens uppfattning hade hemfallit åt en »okritisk värdesättning af frihetstidens arbete på det politiska lifvets skilda områden» och att författaren hade låtit »nuvarande politiska motsatser mer eller mindre direkt få påverka bedömandet af det förflutnas händelser och personligheter». Sltavenou'] i: HT 1916, s. 71-8C; cit. s. 79-80. Boethius.
9 made en naturrättslig påverkan men bara för att därefter frånkänna den allt egentligt inflytande på slutresultatet under det att Ludvig Stavenow kategoriskt hävdade att författningsarbetet vilade på en »alltigenom nationell svensk erfarenhet» och därför var en »produkt av vår föregående historia och de tidsomständigheter under vilka författningsarbetet ägde rum»d^ Malmströmförbigick ämnet med tystnad under det att Lagerroth anslöt sig till den nationella teorin — något som f.ö. renderade honom sympatiyttringar från Stavenow*^ - även omdenna uppfattning åtminstone delvis nyanserades i hans senare produktion.Det naturrättsligt teoretiska perspektivet betonades i undersökningar av Erland Hjärne^' och Lennart Thanner.22 Dagens uppfattning av de influenser sompåverkat författningens tillkomst domineras snarast av en syn, präglad av att hänsyn tagits både till naturrättsliga tankegångar och nationella traditioner.’^ De politiska partiernas framväxt och deras karaktär är undersökta i en rad arbetenj^** liksomhuvuddragen i centralförvaltningens utveckling, organisation och roll.25 Censuren är, somnämnts, av särskilt intresse för arbetet. Kontrollen av det tryckta ordet under perioden har studerats av Anders Burius,^^ närmast med målsättningen att fastställa huruvida censorsämbetets avskaffande genom 1766 års tryckfrihetsförordnings ikraftträdande hade sin grund i ett förändrat idéklimat eller var konsekvenser av ändrade partipolitiska förhållanden. Efter att ha uppmärksammat tidiga uttalanden till fördel för en ökad frihet och konstaterat en ökad ovilja hos statsmakten att använda censurinstrumentet, stannar Burius för uppfattningen att antagandet av tryckfrihetsförordningen till övervägande delen var resultatet av en ändring i idéklimatet mot större öppenhet. Stavcnoiv i: Historiska studier. Festskrift tillägnad Carl Gustaf Malmströmden 2 november 1897, dens., Frihetstiden. Dess epoker och kulturliv samt Det adertonde århundradets parlamentarism i Sverige. Cit. Stavenoue, Det adertonde århundradets parlamentarismi Sverige, s. 8. Se Stavenows recension av Lagerroths arbete i HT 1916. Enligt recensenten låg det nära till hands att överskatta det utländska inflytandet både avseende det karolinska enväldet och frihctstiden: »Författaren har säkerligen rätt i häfdandet af att detsamma beträffande 1719 års författning varit mycket begränsadt och att denna författning i allt väsentligt har nationell grund. Detsamma torde nog gälla enväldet. Afven den siste envåldskonungen har säkerligen trots alla främmande teorier och fraser, hvarmed hans maktutöfning omgafs, mer i sig af germansk folkkonung under sin storartade kamp mot den slaviske fienden i öster än hvad som synes på ytan.» Sltavenoiv] i: HT 1916. Cit. s. 77. Lagerroth i: Scandia 1967. Hjärne. Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död. Så i Carlsson & Rosen, Svensk historia 2. resp. den under desammas huvudförfattarskap utgivna Den svenska historien 6. samt i Roberts. T.ex. Olsson, Nilzcn och Carlsson. A.B. Carlsson; Oscar Wieselgren rn.fl., Kungl. Maj:ts kanslis historia I. Kansliets uppkomst, organisation och utveckling intill 1840 (1935). Burius. 17 A an mera
10 Trots att diskussionen kring tryckfriheten under 1700- och 1800-talen är »ett tämligen väl genomtröskat område» tas ämnet upp också av MartinMelkerssons i hans studie av den styrande elitens syn på statens roll mellan stormaktstiden och 1800-talet. Med utgångspunkt i bl.a. takten och karaktären hos lagstiftningen under perioden 1600-1862 har Melkersson undersökt de styrandes uppfattning av statens roll och uppgifter i ett brett perspektiv och därmed belyst landets utveckling från feodalt präglat jordbrukssamhälle till kapitalistiskt industrisamhälle. För frihetstidens vidkommande konstateras en kombination av kontinuitet och förändring: sammansättningen av landets högsta elit och statens institutionella uppbyggnad var i mångt och mycket ett arv från föregående skede samtidigt somkorporationer växte fram utanför det traditionella ståndssamhällets ramar. Lagstiftningstakten ökade i jämförelse med förhållandena under stormaktstiden och tyngdpunkten i den statliga verksamheten försköts från militära angelägenheter till ekonomiska spörsmål, särskilt under århundradets andra hälft. Likheter fanns även i uppfattningen omnödvändigheten av en stark statsmakt, en inställning somunder enväldet och den tidigare frihetstiden tog sig uttryck i långtgående krav på politisk och religiös konformitet. Tryckfrihetsdebatten under 1750- och 60-talen undersöks utifrån uppfattningen att diskussionen i själva verket var en avspegling av elitens förändrade syn på statens roll och en nyorientering mot en mindre auktoritär uppfattning av förhållandet mellan överhet och undersåtar. Huvuddragen av de europeiska universitetens framväxt, deras organisation och ämnesutbud är väl undersökt, både ur ett mera generellt perspektivoch ur ett snävare rättshistoriskt vad beträffar de juridiska fakulteterna.^^ Såväl universal- sompartikularstatsrätten utgjorde, somnämnts, grenar av naturrätten där samhällsfördraget bildade den förmedlande länken.Naturrätten, dess bakgrund, utveckling och företrädare är väl undersökt i den rättshistoriska/ rättsfilosofiska litteraturen. Det somför svenskt vidkommande är av störst betydelse är ämnets utveckling i Tyskland. I den omfattande litteraturen på området kan - bortsett från en mängd specialstudier - de närmast klassiska biografierna av Erik Wolf avseende tyska rättsteoretiker nämnas.Vad beträffar de egentligt statsrättsliga tankegångarna inomdet tysk-romerska rikets gränser - ett område, vilket, sominledningsvis nämnts, länge låg i skuggan av den inom den tyska rättshistorien traditionellt förhärskande civilrättsliga forskningen - utgör den av Michael Stolleis för första gången i slutet av 1970-talet utgivna Cit. Melkersson, s. 112. T.ex. A History of the University in Europe l-ll med rikhaltiga litteraturhänvisningar. Koschaker, Going, Berman-, vad beträffar den nordiska rättsvetenskapen till 1815 av Björne, Patrioter och institutionalister. En specialstudie av samhällsfördraget och de bakomliggande tankegångarna - publicerad 1936 under intrv'ck av den hotfulla politiska utvecklingen i Europa - ges i Gough. 31 Wolf
11 samlingen av studier rörande 1600- och 1700-talets statstänkare ett standardverk; liksom Wolfs arbete är den i allt väsentligt biografiskt baserad. Genom Michael Stolleis’ arbete rörande den offentliga rättens historia i Tyskland (1988) fylldes en lucka i den tyska rättshistoriska litteraturen och den offentliga rätten uppmärksammades genom ett verk av samma standard somde klassiska civilrättsstudierna av Koschaker, Wieacker och Going. I den första delen avseende utvecklingen 1600-1800,33 ges den offentliga rätten som universitetsämne stort utrymme; arbetet syftar till att klarlägga uppkomsten, särskiljandet och den vetenskapliga bearbetningen av de rättsregler som konstituerar samhällslivet och reglerar det inre förhållandet mellan härskare och undersåtar resp. det yttre förhållandet staterna emellan. Perspektivet är primärt vetenskapshistoriskt med inriktning mot de tidigmoderna universiteten inomdet tysk-romerska riket gränser, däribland det pommerska universitetet i Greifswald. Av stort intresse är också Notker Hammersteins specialstudie av förhållandet mellan historieskrivning och offentlig rätt somdet utformades vid universiteten i Halle och Göttingenunder hänsynstagande till utvecklingen vid andra tyska lärosäten, bl.a. vid Greifswaldakademin.3'^ Vad beträffar den med Halle och Göttingen intimt förbundna tyska upplysningen och dess specifika karaktär av en »ständische Aufklärung/corporatist enlightenment» presenteras denna utförligt i en studie avJonathan B. Knudsen.33 Karaktären hos tidens svenska kulturdebatt har - vid sidan av de gängse standardverken på området 36 - belysts av Tore Frängsmyr37 som genomatt identifiera upplysningsbegreppet med en intellektuell rörelse av franskt märke kommer till slutsatsen att Sverige, förutomnågra små ansatser, saknat en egentlig upplysningsrörelse. Frängsmyrs uppfattning gav upphov till en diskussion som pågått under hela 1990-talet. Ett bredare betraktelsesätt av fenomenet företräds av bl.a. Jacob Ghristensson.38 Diskussionen rörande upplysningens karaktär är relevant inte minst ur den ovannämnda funktionsaspekten och statsrättsämnets eventuellt informativa roll i sammanhanget. Ett antal arbeten har ägnats åt att undersöka den politiska undervisningen i Sverige. Vad gäller perioden 1620-1650 har Nils Runeby39 behandlat den politiska teorin vid universiteten då främst med hänsyn tagen till utvecklingen i Uppsala. Samma lärosäte står i fokus i Franz-J. Holins opublicerade studie av juris professorn Carl Lundius’ politiska teori.'^° Lennart Linnarsson ägnade Staatsdenker derfriihen Neuzeit. Stolleis, Geschichte des öffentlichen Rechts in Deutschland I. Hammerstein. Knudsen. SåsomSchiick & Warhurg och Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Frihetstiden. Frängsmyr, Gubben somgräver; dens.. Sökandet efter upplysningen. Christensson i: Häften för kritiska studier 1/1992. Runeby. ■*0 Holm.
12 1941 en specialstudie åt den tidiga frihetstida undervisningen i grundlagarna vid Uppsalauniversitetet genomatt uppmärksamma innehållet i bevarade studentanteckningar från professor skytteanus Johan Hermanssons föreläsningar åren 1727-28/* I sammanhanget efterlyste Linnarsson en mera omfattande undersökning av »material av denna karaktär, jämfört med samtida statsrättsliga och författningshistoriska traktater»,'*^ inte minst mot bakgrund av den inverkan de vid universiteten framförda lärorna hade på tänkesättet hos nya generationer av ämbetsmän. Stort genomslag i den akademiska undervisningen under perioden fick rikshistoriografen Jacob Wildes verk Historia Pragmatica, utkommet 1731 och i svensk översättning 1749 under titeln Swenska Stats Författningars eller Almänneliga Rätts Historie. Wildes politiska teori har uppmärksammats av Tore Aimer“*5 - somi sitt arbete betonar rikshistoriografens beroende av tyskt tänkande- och, senast, av Patrik Hall."*"* I den långt utdragna censuren av Historia Pragmatica, behandlad av K. Nordlund,'*^ aktualiserades både synen på den gällande författningen och det karolinska enväldets karaktär. Efterkrigstidens reformsträvanden synes ha stimulerat forskningen på området. Av mycket stort intresse är Ingmar Broheds studie av förhållandet mellan stat, religion och kyrka somdet kom till uttryck i den akademiska undervisning under 1700-talet, tillkommen under intryck av den under sextio- och sjuttiotalen pågående diskussionen om de framtida relationerna mellan Svenska kyrkan och staten.I arbetet undersöks ursprunget för de två huvudlinjer som kunde urskiljas i den då pågående debatten, dels avseende statens förhållande till religionen överhuvud, dels avseende statsmaktens förhållande till särskilda samfund och då företrädesvis Svenska kyrkan. 1700-talets svenska universitetsundervisning används för att åskådliggöra periodens utveckling mot en allt mer sekulariserad statsuppfattning. De discipliner somstår i fokus för undersökningen är naturrätten med dess underavdelningar universalstatsrätt och partikularstatsrätt samt kyrkorätten. Studien är primärt kyrkohistorisk och tar liten eller ingen hänsyn till utvecklingen vid de juridiska fakulteterna eller den politiska debatten runt de grundläggande konstitutionella frågorna somden komtill uttryck vid riksdagarna. Opinionsbildningsproblematiken är endast sporadiskt berörd.**^ Författaren har lagt ned ett imponerande pionjärarbete på att granska inte bara dissertationer utan även studenters föreläsningsanteckningar och lärares föreläsningsunderlag. För det föreliggande arbetet särskilt relevant är undersökningen av receptionen av de kontinental- ■*’ Linnarsson i: Festskrift till professor skytteanus Axel Brusewitz. Cit. Linnarsson i: Festskrift till professor skytteanus Axel Brusewitz, s. 18. Aimer. Hall i: StvT 1997. •*5 Nordlund'v. HT 1902. Brohed. Se även anmälan av Leif Gidlöf i: HT 1974, s. 576—577.
13 europeiska (i allt väsentligt tyska) kontraktslärorna vid de svenska fakulteterna. Den av Brohed genomförda kartläggningen av bevarade handskrifter har väsentligt underlättat materialinsamlingen. Periodens politiska styrningav universiteten hade uppmärksammats tidigare - för Lundauniversitetets vidkommande av Erik Bollerup i dennes artikel Sven Bring (Lagerhring) och kanslerscensuren i Lundpå 1750-talet (Scandia 1967)/^ vad gäller Uppsalaakademin genom Torgny T. Segerstedt: Den akademiska friheten under frihetstiden (1971)'*'^ samt 1975 — då åter avseende de specifikt lundensiska förhållandena - av Lars-Arne Norborg; Universitetet som indoktrineringsinstrument. Statsmakten och studium politicumvid Lunds universitet under Nils Palmstiernas kanslerstid (1752-1761).^° I Bollerups artikel riktades intresset på den politiska styrningen av undervisningen och konsekvenserna därav, framförallt den i Lund under Nils Palmstiernas kanslerstid synnerligen strikta politiska censuren; författarens intresse fokuseras vid de av kansler undertryckta avhandlingarna och Brings politiska preferenser under det att statsrättsundervisningen lämnas utan beaktande. Ett möjligen av dagspolitiska hänsyn dikterat intresse för perioden - även om det uttryckligen bestrids i förordet - kan ha föranlåtit Torgny T. Segerstedt att i samband med Uppsalauniversitetets 500-årsjubileumutge sin studie rörande den akademiska friheten. I arbetet behandlas aspekter såsomden juridiska, ekonomiska, administrativa friheten liksomuniversitetets frihet i fråga ommålbestämning, allt under det att det svenska universitetsväsendet stod under utredning. Författaren förklarar emellertid att »alla de uppenbara parallellerna mellan 1745 års Uppfostringskommission och nu sittande universitetsutredningar är oavsiktliga».Samma oväntade likheter med den dåvarande utbildningspolitiska situationen såg LarsArne Norborg i sin studie: efter det att läsaren påmints omkårshusockupationen, PUKASoch U68 hävdades i anslutning till Segerstedts brasklapp att »[l]ikheterna med nutiden [...] först och främst [hade] överraskat författaren själv». I Segerstedts studie sätts frihetstidens nyttofilosofi i centrumför att kontrasteras mot Uppsalauniversitetets dåvarande privilegier. Detta görs mot en bred bakgrund, omfattade såväl periodens politiska historia somidéhistoria; bl.a. tas sådana ämnen som grundsynen bakom det frihetstida statsskicket, regeringssättets utveckling och tryckfriheten upp, frågor som också kommer att behandlas i det följande. Stor vikt läggs vid 1745 års uppfostringskommission och dess memorial angående en omorganisation av universitetsväsendet - »Frihetstidens mest genomtänkta reformförslag» på området - samtidigt somperiodens statsrättsundervisning åtskilliga gånger berörs. Intresset för denna är ■*** Bollerup. Segerstedt. ^0 Norborg i: Historia och samhälle. Studier tillägnade Jerker Rosén. Cit. Segerstedt, s. 7. Cit. Norborg i: Historia och samhälle. Studier tillägnadeJerker Rosén, s. 113. Cit. Segerstedt, s. 7.
14 dock så tillvida inskränkt att disciplinen primärt uppmärksammas såsom varande en av många exponenter för den centrala styrningen och »det statliga renlärighetsnitet»;5‘* en mera omfattande, detaljerad undersökning av de impulser som föranledde undervisningen eller någon redovisning av undervisningens innehåll ges inte. Vad beträffar materialet i arbetet är det till allra övervägande delen tryckt; Annerstedts nedannämnda universitetshistorik intar av förklarliga skäl en viktig roll. Detta tjänar emellertid mera som en fond för uppsatsens centrala ämne, d.v.s. uppfostringskommissionens memorial vilket publiceras i sin helhet sombilaga till den analyserande texten. I Norborgs studie undersöks händelseutvecklingen i Lund grundligt - arbetet är mer inriktat på just den politiska kontrollen än Bollerups som är något mer biografiskt — under användande av företrädesvis (men inte enbart) lokalt tillgängligt källmaterial. Det politiska skeendet i huvudstaden beskrivs mot bakgrund av sekundärlitteratur samtidigt som givetvis Bollerups och Segerstedts då tämligen nyutkomna arbeten beaktas. Även om det ligger nära till hands att påstå att Norborg genomsitt arbete fullständigt har undersökt händelseutvecklingen vid Lundauniversitetet under perioden - också vad avser undervisningen i statsrätt - har jag tyckt det vara angeläget att återvända till källmaterialet; som författaren själv påpekar^5 omfattar undersökningen inte någon analys av den hållna undervisningen i svensk statsrätt. För båda universitet föreligger utförliga historiker: händelseutvecklingen vid Uppsala universitet beskrivs i Claes Annerstedts överväldigande universitetshistoriska verk^^ sommed sin detaljrikedomoch det omfattande urval av i bihangen tryckta källor helt naturligt dominerar alla därefter utkomna studier i ämnet — inte utan orsak har arbetet kallats »den svenska idé- och lärdomshistoriens grundläggande pionjärverk.»^7 Skeendet vid Lundaakademin skildras dels i den äldre men i många fall ännu, ominte annat genomsin översiktlighet, givande MartinWeibull &Elof Tegnér: Lunds universitets historia (I-II, 1868), dels det senare fyrbandsverket med samma titel utgivet åren 1968-1982. Av särskilt intresse är det sistnämnda år utkomna andra bandet av Gösta Johannesson somvad beträffar utvecklingen på det statsrättsliga området står i visst beroende till Bollerups och framförallt Norborgs framställningar. I Sten Lindroths svenska lärdomshistoria ges en schematisk men med tanke på det begränsade utrymmet ändå grundlig presentation av statsrättsämnets utveckling, baserad på den litteratur somutkommit framtill 1976.^8 Också i första delen av Lars Björnes arbete avseende den nordiska rättsvetenskapens historia. Patrioter och institutionalister, uppmärksammas ämnet. Cxi Segerstedt, s. 114. Norborg i: Historia och samhälle. Studier tillägnadeJerker Rosén, s. 116, fn. 76. 56 Annerstedt. 57 Cit. Lindborg i: Lychnos 1989, s. 264. 5* Lindroth, Svensk lärdomshistoria. Frihetstiden, s. 530-539. 5^ Björne, Patrioter och institutionalister, s. 94—95, 355-360.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=