79 en viss tid, dels för att de inte kunde ändras genom en »Overeenskomst imellem Regenten og Folkets almindelige Organer».Klarare kunde man inte uttrycka det konstitutionella tankesättet, att ändring av grundlag kunde, och endast kunde, ske genom en överenskommelse mellan kung och folk. 1.8.2. Statsrättenfrån är 1849 Omvälvningen år 1848, frågan omden nya författningen samt senare den prekära tronföljden efter den barnlöse Fredrik VII och slutligen Slesvigs och Holsteins ställning ledde till en flod av artiklar, pamfletter och andra skrifter, i vilka aktuella strävanden och partipolitiska ställningstaganden var ännu mera framträdande än i den juridiska litteraturen i allmänhet. Såsom nämnts (I 3.) var tidens främsta rättsvetenskapsmän nästan alla politiskt aktiva, och en period somminister var snarare regel än undantag i karriären. Trots att gränsdragningen ofta är vansklig, behandlas här inte övervägande politiska arbeten, av vilka man främst kan nämna Orsteds med sedvanlig utförlighet skrivna »Provelse af de Rigsforsamlingen forelagte Udkast til en Grundlov og en Valglov» (1849; 504 s.; 8:o). Detta betyder också, att t.ex. tronföljdsfrågan (som bl.a. Orsted och Larsen ingående dryftade), Slesvigs och Holsteins statsrättsliga ställning och förhållande till kungariket och förslagen till en revidering av Junigrundloven helt lämnas åsido. Efter denna gränsdragning är antalet statsrättsliga arbeten åren 1849-1870 obetydligt. Larsen var medlem av fakulteten till år 1856, och han skrev den enda framställningen av den ursprungliga Junigrundloven (»Samlede Skrifter I, 3», s. 1-210). De åren 1849-1852 hållna föreläsningarna består endast av Forste Bog, Forste Hovedafdeling, dvs. kungarikets författningsrätt, som tar upp Danmarks territorium(s. 22-24), »Kongens retlige Forhold» (s. 24-98), »Rigsdagen» (s. 98-163), »den dommende Magt» (s. 163-170), »de kirkelige Forhold» (s. 171-180), »Statsborgerne eller Undersaatterne og deres offentlige Rettigheder og Pligter» (s. 180-208) och »Garantierne for Forfatningen» (s. 208-210). En jämförelse med föreläsningarna i enväldets statsrätt visar, att folkrepresentationen i enlighet med de förändrade maktförhållandena upphöjts från förvaltningsrätten till författningsrätten och att begreppet ’Statsborger’ åtminstone förekommer somsynonymtill ’Undersaat’. Hoick hade ursprungligen specialiserat sig på civilprocessen och i synnerhet på Slesvigs rätt, men han blev vid sin utnämning till professor tvungen att ta över nya rättsområden, av vilka han valde statsrätten (både författnings- och förvaltningsrätten) och kyrkorätten. Under sin korta tid som professor höll han fullständiga föreläsningar både över Junigrundloven och den gemensamma Larscfi I, 2, s. 15 f. Om Larsens politiska åsikter, seJorgensen, Orsted, s. 192 t., 201 och 277; 199 Fenger, s. 36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=