74 till den nya lagtexten (på latin!), också i straffprocessen. H. J. A. Raasloffs »Om Mundtlighedsprincipets Anvendelse i criminel Retspleie» (1846; 115 s.; 8:o) byggde liksom Halls avhandling till stor del på de lege ferenda-synpunkier. Larsens bevisrättsliga avhandling »Omdet saakaldte extraordinaere Tyvsbevis», somförsta gången utkommit i JT(20, s. 165-273) år 1833, publicerades ånyo i författarens »Samlede Skrifter» (III, 2, s. 301-374). L. C. Neckelmanns »Ominquisitoriske Forhors Anvendelighed i Sager, somangaae Unddragelse fra paabudne Afgifter» (1843; 41; 8:o) var en av ett liberalt rättspatos präglad skrift, i vilken författaren krävde lagbundenhet i rättsskipningen och ett avskaffande av bruket att använda extraordinära domstolar och metoder. Efter enväldets fall blev kraven på en straffprocessreform allt högljuddare. Den mycket omdebatterade frågan om behovet av nämnd eller jury i straffprocessen behandlades av Hother Hage redan år 1847 i en omfattande historisk och jämförande skrift »De faste Statsdommere og Edsvorneretten» (VIII-i296 s.; 8:o),*^® i vilken författaren också propagerade för en helt fri bevisprövning (se III 4.2.). Hage återkom till temat i »Om Na:vningers Indförelse» (1851; [IV]-1-250 s.; 8:o), somtidigare publicerats somartiklar i »Fardrelandet» och »Tilskueren», och han arbetade sedan aktivt i riksdagen för införandet av jurysystemet. Det fördröjda förnyandet av straffprocessen var temat i H. C. Sagers »Reformen i den danske Strafferetspleie» (1864; [IIJ-i-67 s.; 8:o). På 1860-talet utkomäven Nyholms »Bidrag til L^ren omden offentlige Anklagemyndigheds Vassen og Ordning» (1862; 189 s.; 8:o) och den prisbelönta »L^egens Vidnepligt» (TfRV^sen 1863). I det förstnämnda arbetet propagerade författaren för de redan i Junigrundloven nämnda kraven på rättegångens offentlighet och muntlighet samt jurysystemet, och han medgav, att hans argument hämtats uteslutande ur den ackusatoriska processens synvinkel och »saaledes ville blive fundne noget ensidige». Efter Halls disputation övergavs latinet 177 1.8. Statsrätten Det rättsliga grundlaget för statsrätten kullkastades fullständigt genom enväldets fall år 1848 och Junigrundlovens antagande därpå följande år (5.6.1849). Det är därför skäl att först behandla enväldets statsrättsliga litteratur och därefter statsförfattningsrätten från år 1849. Också i dansk rättsvetenskap recipierades den nya indelningen av statsrätten i författnings- och förvaltningsrätt. 177 Hall, s. 150 f. ’78 Ett utdrag av skriften finns i TammI, s. 272 f. 179 Hyholm, Bidrag, s. 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=