65 straffrätten. Däremot behövde man en lärobok, och varje »nogenlunde lykket Forsog» skulle mottas med tacksamhet.Algreen-Ussings verk var dock ingalunda ett sådant, och Larsen meddelade sig utförligt behandla huvudfelen: 1. »Planen» var »forfeilet», då författaren försökt förena en läro- och en handbok; 2. »den i Materiernes Behandling fulgte Orden» var förkastlig; 3. författaren hade i den speciella delen ofta gått till »en urimelig Detail», medan man å andra sidan 4. saknade »en fuldsta^ndigere Udvikling af vigtige Criminalretssa:tninger» och 5. det fanns i verket »ikke faa Urigtigheder».^'^'^ Det enda Larsen kunde berömma Algreen-Ussing för var, att denne »med temmelig Flid har samlet og anfört paa de behörige Steder saavel de positive Retsbestemmelser, som ogsaa en stor Ma!ngde af de mxrkelige Praijudikater», men också detta fördunklades bl.a. av att Algreen-Ussing tagit med själva lagtexten - man skulle enligt Larsen vänja studenterna vid att själva slå upp i lagarna. vana trogen ingick Algreen-Ussing i svaromål.Den som »paafaldende mat» betecknade motpolemiken kan förbigås här. Det är uppenbart, att Larsen i sin upprördhet över Algreen-Ussings bristande »Billighed og Anstasndighed» kastade ut barnet med badvattnet, att »Kriminalret» inte saknade förtjänster och att den också var behövlig redan på grund av 0rsteds ovilja eller oförmåga att skriva koncisa läroböcker. Algreen-Ussing angreps ju dessutom för det omfattande utnyttjandet av 0rsteds skrifter, till vilket så gott som alla tidens danska jurister, inklusive Larsen själv, gjorde sig skyldiga. Angreppen påminner om samtida strider i Tyskland, där vetenskaplig polemik och lärostrider, t.ex. mellan Puchta och Cans, täckte över den egentliga frågan, dvs. olika rättsvetenskapsmäns politiska åsikter och personliga förhållande till Savigny. Den unge, ännu liberale och rätt ’uppkäftige’ Algreen-Ussing hörde inte till de närmaste kretsarna kring 0rsted. »Kriminalrets» användbarhet framgår också av att Bornemann, som inte hörde till diadokerna kring 0rsted, byggde upp sina föreläsningar i straffrättens speciella del 1857—1858 (»Samlede Skrifter IV»; 1864; XIV+314 s.) kommentar till den tredje upplagan (1841) av Algreen-Ussings framställning. Även i den allmänna delens föreläsningar (1857—1858 och 1859-1861; »Samlede Skrifter III»; 1866; XII +409+CXIXs.), i avsnittet omstraffen och dessas indelningar, somBornemann »efter sin Individualitet ikke folte sig draget til at gjore til Gjenstand for udforligere Behandling», nöjde han sig med att i det väsentliga följa Algreen-Ussings bok. fortlöpande som en 148 Ljrscn I\\ s. 4 f. Larsen IV, s.S. Larsen IV, s. 4\. Algreen~Ussiyig I, Forerindnng til anden Udgave, s. 14. '■♦7 Dahl, s. 178. Bornemann III, s. VI.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=