57 talte Iste Prioritets Panthavers Sted? og ifald han ei har saadan, omda 3die Prioritets Panthaver, der maatte have betinget sig Ret til at opstige, ipso jure har Ret til at passere 2den Panthaver forbi, og opstige i den udbetalte Iste Prioritets Sted?» (1831; 23 s.; 8:o) med fortsättningen »Endnu et Par Ord omAnden Prioritets Panthaver ipso jure tilkommer Ascensionsret, samt om Prarjudicater tilkomme Lovskraft» (1831; 40 s.; 8:o), i vilken Hansen polemiserade mot Orsteds lära omprejudikat (se III 1.4.6.)- 1.4.5. Förmögenhetsrätt: obligationsrätten Larsens föreläsningar i obligationsrätt (»Samlede Skrifter, II, 2»; 376 s.) är daterade 1839-1840 och alltså betydligt äldre än sakrätten. Föreläsningarna inleds av »Forste Afdeling. Omde obligatoriske Retsforhold i Almindelighed» (s. 1—7), varpå följer bokens huvudavsnitt »Anden Afdeling. Omde contractmx’ssige obligatoriske Retsfolhold» (1. »Om Förbund eller Contraeter og de ved samme stiftede Retsforhold i Almindelighed», s. 8-127; 2. »Om de forskjellige Arter af Contraetsforhold i Sarrdeleshed», s. 128-335), »Tredje Afdeling. Omde obligatoriske Retsforhold, der uden at stiftes ved egentlige Contraeter have meest Lighed med de contractmxssige Retsforhold» (s. 336-342) och »Fjerde Afdeling. Om de obligatoriske Retsforhold, der grunde sig paa utilladelige Handlinger» (s. 342-376). Också de båda banden av den andra delen i Grams »Formueret» följer nära Larsens föreläsningar, och dispositionen är i stort sett densamma. I motsats till Larsen talade dock Gramom»Nodvendigheden af ved Fremstillingen af de obligatoriske Retsforhold at forudskikke en almindelig Deel», vilket var »ikke blot theoretisk men ogsaa praktisk vigtigt», eftersomjust de allmänna grundreglerna var behövliga, då man hade att ta ställningtill sådana »Kontraktsforhold, somikke sa^rlig ere omhandlede i Lovene».''° Den allmänna delens betydelse syns i dispositionen dock endast därigenom, att Grams »Forste Hovedafdeling. OmFordringsretsforholdene i Almindelighed» (s. 10-98) är betydligt mera omfattande än Larsens motsvarande »Forste Afdeling». Föruromdansk litteratur förekommer Hallagers »Obligationsret» och Schweigaards »Proces» i talrika fotnoter, medan Savigny denna gång ensamfick representera utomnordisk doktrin.'*' Av äldre obligationsrättsliga monografier kan främst nämnas Bangs »Udvikling af Lxren om Interessentskab og de samme ntermest vedkommende Retsforhold, 1-2» (JT 16,1, s. 1-183 och 21, s. 211-342; även särtr. 1829; 182 s.), ett arbete som står på gränsen till romersk rätt, då Bang försökte påvisa nyttan av Gram//,/, s. 7 f. Se Gram11,1, s. 30 not 1 och s. 50 not 1 (Savigny, l)as Obligationenrecht I) samt s. 169 not 1 (System VII). Jfr T.tww, Retsvidenskaben, s. 139.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=