50 källan. Trots att Algreen-Ussing även senare beskylldes för plagiat av 0rsteds texter (nedan 1.6.), kan detta inte i högre grad ha legat honomi fatet, eftersom han lyckades få en professur. Vad återigen gäller frågan, om Algreen-Ussings åsikter endast var »dodt, spidsfindigt Ordkloverie», kan man nämna Dahls åsikt, att Algreen-Ussing ännu på 1820-talet led av »saavel svigtende Problemsans somletkobt Domog utilstraekkeligViden»,ochatt Tammhar betecknat såväl »Personretten» som»Tingsretten» och den senare »Criminalretten» (1.6.) som osjälvständiga kompilationer.^^ Å andra sidan ansåg Paulsen år 1829, att »Personrettens» och »Tingsrettens» författare hade både »Scharfsinn» och »Folgerichtigkeit», även om han också önskade, att Algreen-Ussing i framtiden skulle vara mindre polemisk och mera ta i beaktande såväl rättshistoria somfrämmande rättsordningar. 80 1.4.2. De allmänna lärorna Receptionen av det tyska pandekträttssystemet (se III 1.3.5.) ledde även till att man ägnade ökad uppmärksamhet åt privaträttens/civilrättens allmänna del. Även i detta fall kan man dock delvis tala omendast en ny benämning, då den allmänna delen (de allmänna lärorna) till stor del kom att omfatta det, som tidigare hade behandlats i Institutionessystemens inledning. 0rsteds handbok representerar i detta fall ett övergångsskede. Han var bunden vid Hurtigkarls systematik, men talade redan om »den almindelige Deel», och det var inte heller enbart frågan om en ny terminologi. 0rsted ansåg nämligen, att »Aarsagen til det meget Vaklende og Vilkaarlige» i de traditionella systemen var, att man hade försummat de allmänna lärorna. Man hade vid framställningen av dessa saknat överblick över hela stoffet och hade därför vid redogörandet för »de almindelige Grundbegreber og Grundstetninger ... forfaldet til de meest overilede og eensidige Abstractioner». A andra sidan hade man senare vid behandlingen av enskilda problem redan glömt de lärdomar, som framställts i den allmänna delen. Detta gällde t.ex. lagtolkningen. Ett konsekvent följande av de allmänna lagtolkningsreglerna skulle ha »vendt op og ned paa al Lov og Ret», medan bruket av en strängare metod vid den konkreta tolkningen av olika stadganden skulle ha visat »Urigtigheden og Utilstrxkkeligheden af de Fortolknings Regler, som foredrages i den almindelige Deel».^^ 0rsted delade här en del tyska författares (Thibaut, Unterholzner, Mittermaier) positiva inställning till den allmänna delen under 1810talet, medan han inte reds av de betänkligheter, som fick Eduard Gans att några år senare tala om å ena sidan »eine(r) kahle(n) und Nackte(n) AllgeDahl, s. 177. Tamm, Retsvidenskaben, s. 146. Paulsen III, s. 137. 0rsted, Haandbog 1,1, s. VI f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=