49 Bestemtestc protestere» mot 0rsteds beskyllningar för plagiat, som var berättigade endast, omhan hade försökt beröva 0rsted »den litteraire JEre eller den pekunaire Fordeel». På den första punkten hänvisade Algreen-Ussing till att han tvärtomalltid betonat sitt beroende av 0rsteds skrifter. Någon ekonomisk skada kunde inte heller ha uppstått för 0rsted, då »Haandbog» var skriven efter en helt annan plan än »Personretten» och »Tingsretten», och Algreen-Ussing tillfogade ironiskt, att någon knappast lät bli att köpa 0rsteds »Formularbog» eller NjA, därför att dessa citerats av honom. AlgreenUssing hade dock tagit så mycket intryck av kritiken, att han meddelade sig i andra delen av »Tingsretten» citera 0rsted »saa sjeldent og saa kort som muligt», och hänvisningarna till 0rsteds arbeten är också påfallande få i denna del.^'* Algreen-Ussing tillbakavisade också 0rsteds angrepp på sina åsikter, och detta tillbakavisande har intresse, då det belyser den rättsvetenskapliga argumenteringens nivå och 0rsteds auktoritativa ställning i dansk rättsvetenskap på 1820-talet. Algreen-Ussing förnekade, att han gjort sig skyldig till »Polemik» eller »Angreb», han hade tvärtom vid meningsskiljaktigheter alltid »modt Grunde med Grunde». Tydligen hade inte heller 0rsted ansett Algreen-Ussings åsikter vara helt grundlösa, »eftersomhan har troet at burde mode dem med temmelig vidtloftige Gjendrivelser».^^ Algreen-Ussing kunde inte låta bli att anmärka på 0rsteds starka självkänsla, och han antog, att denne ansåg »enhver den for sin Modstander og Angriber, der ikke underkaster sig nogen Diktatormyndighed i Litteraturen ... der tor vove at have en selvstxmdig Mening» och inte ansåg hänvisningar till JA och NjA »for ligesaa bindende som Henviisninger til Lov og Anordninger, og der endeligen har Mod nok at offentlige at erkla:re dette imod en Mand, der i en Rarkke af Aar har gjeldt for et juridisk Orakel». Algreen-Ussing uppmanade också läsarna att bilda sin egen mening genom en jämförelse och inte lita på Orsteds ofta återkommande fraser »aldeles Ugrundede, aabenbart Urigtige, oiensynligt Skjx’ve, Förunderlige, Forkeerte».^^ Detta påstående visar, att 0rsted inte var fri för den tidens metod, som har kallats »Beteuerungsargumentation»,^^ ersättandet av sakliga argument med överord och misstänkliggöranden av motståndaren. Det ligger utanför ramen för detta arbete att avgöra om 0rsted eller Algreen-Ussing hade ’rätt’. Beskyllningarna för plagiat visar svårigheten att avgöra, i hur hög grad man kan citera andras verk, även med angivande av Algreen-Ussing, Tingsretten II, s. III ff. Algreen-Ussing, Tingsretten II, s. VI. Algreen-Ussing, Tingsretten II, s. VI tf. Dett.t osakliga drag i 0rstcds argumentation har nvligen tramhållits av Diibeck, s. 285. Se närmare Nensiijl, Wolfgang, Gesunde Vernunft und Natur der Sache. Studien zur juristischen Argumentation im 18. Jahrhundert, Berlin 1970, s. 73 och 90.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=