48 Tingsretten, vedf0iede I-II» (1825; [II]+337 och VIII+198 s.; 8:o). Förfartarnas i förorden till respektive verk förda polemik visar dels, att skrivandet av rättsvetenskapliga arbeten hade blivit en lukrativ syssla, dels, hur svårt det var att dra gränsen mellan tillåtna lån och ett rent plagiat. Algreen-Ussings arbeten var till det yttre likadana fortlöpande kommentarer till Flurtigkarls system som 0rsteds »Haandbog», men redan titlarna angav, att det i detta fall rörde sig omläroböcker för juris studerande. Redan i förordet till personrätten betonade Algreen-Ussing sitt generella beroende av 0rsteds skrifter: han hade använt både supplementet till Norregaard och den kritiska recensionen av Hurtigkarls system i NjA, medan dessa som sådana inte ägnade sig till litteratur för en student, somförberedde sig för examen, dels då de var föråldrade, dels då de riktade sig till färdiga jurister. Det utkomna första häftet av »Haandbog» lämpade sig inte heller för studerande, och Algreen-Ussing påpekade också, att han inte själv alls behandlade Hurtigkarls inledning »fordi den ikke er Indledning til Personretten men til hele Retssystemet». Redan i detta förord finns tecken på att Algreen-Ussing väntade sig kritik. Han betonade, att man av en skrift somdenna med fog kunde kräva ett användande av all tidigare litteratur och att han ställvis anfört 0rsteds undersökningar »na:sten ordret ..., da de ikke syntes at kunne fremssettes paa en heldigere Maade».^^ Algreen-Ussings urskuldande ord blidkade inte 0rsted, som i förordet till det andra bandet av »Haandbog» riktade ett häftigt angrepp mot honombåde på grund av »Personretten» och det första bandet av »Tingsretten». 0rsted sade sig nog »tilbageholde den Anke», att Algreen-Ussings skrifter till sina »Hovedbestanddele ere Udtog» av hans egna arbeten, men han ville dock påpeka, att de åsikter han i framtiden kom fram med i »Haandbog» var hans egna tidigare och inte Algreen-Ussings. Däremot ville 0rsted påtala AlgreenUssings »Angreb paa mine Meninger og disses Fremstilling». Algreen-Ussings åsikter avfärdades en passant som »dodt, spidsfindigt Ordkloverie», som 0rsted överlägset hoppades med tiden skulle komma att »modnes og fora:dles til levende, frugtbar Skarpsindighed; Og Forfatteren vil da selv fjelde den strengeste Domover de Arbeider, han hidtil har leveret». Orsteds kritik led av samma brister som den skarpa recensionen av Peder Kofod Trojels kommentar (del I, s. 178): det var inte helt konsekvent att samtidigt beskylla en författare för plagiat och för egna åsikter. Den slagfärdige Algreen-Ussing hade heller inga svårigheter att hitta på motargument. I förordet till den andra delen av »Tingsretten» började han med att »paa det Algreen-Ussing, Personretten, Forerindring. <Z>rsted, Flaandbog III, Fortale. Omdenna strid, se även Ollgaard, s. 2 not 1. 0rsted uttalade sig dock senare. Mit Liv, s. 385, uppskattande omAlgreen-Ussing. - Man bör också komma ihåg, att inte heller Orsted själv (i enlighet med tidens sed) var överdrivet pedantisk med att nämna sina litterära källor, se Gagnér, TfR 1980, s. 400. 73
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=