47 lödig: sakargument kunde få vika för personliga angrepp, bitande ironier och överlägsenhet. 0rsted hamnade också in i talrika strider under sin författarbana.^’'^ »Haandbog» kan betecknas som0rsteds rättsvetenskapliga testamente, och författaren meddelade i förordet till det sista bandet, att han med detta verk avslutade sitt litterära arbete.Dahl, som såg förordet i ljuset av skrivförbudet från år 1826, talade om »et af de morkeste Blade i dansk Videnskabs Historie»,^^ men, såsomovan antytts, tyder mycket på, att 0rsted redan i början av 1820-talet hade betraktat »Haandbog» som en sammanfattning av sitt författarskap. 0rsted talade i förordet till det första bandet av »Haandbog» om verket som en mycket utvidgad och omarbetad version av supplementet till Norregaard, till vilken han också hade fogat flera undersökningar, som redan tidigare utgivits i JA och NjA, därför att dessa tidskrifter nästan blivit slutsålda.Redan i detta förord klagade 0rstcd över, att »mine talrige Embedsforretninger kun levne mig liden Tid til litera:re Arbeider».^^ Denna klagan återkommer i det 12.2.1825 daterade förordet till det andra bandet. 0rsted sade sig visserligen anta, att läsarna knappast var otillfredsställda med hans utförlighet, men å andra sidan ansåg han sig inte lätt kunna »vente, i de sandsynligviis ikke mange Aar, hvori der endnu levnes mig Kraft til at forbindc en udstrakt literair Virksomhed med et vigtigt og byrdefuldt Embedes Bestyrelse», att bli färdig med hela sitt system, varför han hade beslutat sig »for Fremtiden noget at indskra^nke min Plan».^*^ Då man inte kan märka någon sådan inskränkning i de senare delarna, och då »Haandbog» hörde till de arbeten, som 0rsted i det av kungen utfärdade hemliga skrivförbudet år 1826 fick uttrycklig tillåtelse att slutföra,^° kan man våga det vid första blicken paradoxala antagandet, att just skrivförbudet ledde till »Haandbogs» utförlighet.71 0rsted vädrade en konkurrent till »Haandbog» i den dåvarande juris kandidaten Tage Algreen-Ussing, som gav ut både »Anmxrkningcr til Personretten vedfoiede Etatsraad Hurtigkarls System og narrmest affattede til Brug for den lovstuderendc Ungdom» (1823; [IIJ+326 s.; 8:o) och »Anmarrkninger til '’■* Se ävenJorgensen, 0rsted, s. 97; »>0rsted forstod ikke at undgaa den litterxre Polemik eller at begrxnse den, og lian Ixrte det aldrig.» Enligt Gagnér, TfR 1980, s. 418, strävade redan den unge 0rsted efter egen profilering genomnedsättandet av andra. 0rsted, Haandbog VI, s. I f. Dahl, s. 163. Orstecl, Haandbog 1,1, s. II f. Orsted, Haandbog 1,1, s. 111. 0rsted, Haandbog II, Fortale. Se Dahl, Frederik VI, s. 187. 0rstedtalade visserligen ännu i sitt avskedstagande från JT:s läsare (JT 16,1, 1829, s. VI) om att han skulle fullfölja »Haandbog» etter »en mindre vidtloftig Plan end den, hvorefter samme er begyndt», men detta är inte märkbart i själva »Haandbog».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=