46 Vad var det då som gjorde 0rsteds »Haandbog» och hans övriga skrifter så epokgörande, med andra ord, vad var det nya i 0rsteds metod? Det är obestridligt, att 0rsted var en mycket framstående rättsvetenskapsman och att många av hans tolkningsförslag medförde klara förbättringar och kom att prägla rättsutvecklingen inte enbart i Danmark, utan också i de övriga nordiska länderna. Man har talat om 0rsteds »realism» eller om hans »analytiskdeskriptiva» metod, men denna metod är svår att definiera entydigt. Inhemsk rättspraxis torde sist och slutligen ha haft marginal betydelse, medan utländsk, framför allt tysk doktrin med dess olika riktningar var den rika källa som eklektikern 0rsted ständigt öste ur. Hans beläsenhet och behärskning av den tyska litteraturen är imponerande och låg betydligt över samtida nordiska rättsvetenskapsmäns i gemen, kanske med undantag av den gamle Calonius.^^ Det viktigaste är enligt min mening dock, att det var 0rsted sominförde argumenteringen i nordisk doktrin. Hans föregångare och ännu samtida nöjde sig i sina framställningar till stor del med att systematisera, definiera och citera auktoriteter (se del I, s 377 f.), medan 0rsted i sina skrifter gav sig tid till omfattande verklighetsnära ’funderingar’, varvid varken papper eller trycksvärta sparades. Han behövde 3.800 sidor till att kommentera en i och för sig fullständig framställning på knappt 1.300 sidor, och då kvantiteten i allmänhet hade en motsvarighet i kvaliteten, är det lätt att inse verkets genomslagskraft t.ex. i domstolarna. I sin argumentation var 0rsted en utpräglad kasuistiker, som strävade efter en godtagbar läsning av det konkreta fallet utan att brv sig omallmänna regler och begrepp. Genomhela sin såväl filosofiska somjuridiska produktion betonade han, att lösaren av ett problem/ domaren måste ha »en sund praktisk Takt, forenet med en redelig Vilje», en känsla för det konkreta problemet; detta var betydligt viktigare än allmänna begrepp, som i allmänhet var av föga nytta för lösningen av enskilda fall.^^ Nackdelen med denna metod var naturligtvis i synnerhet i större arbeten, att de stora linjerna lätt gick förlorade i en aldrig sinande strömav detaljresonemang, och kritiken av 0rsteds brister som systematiker gällde uppenbarligen också oförmågan till en komprimerad, konsekvent framställning och inte bara fasthållandet vid en vid tiden redan föråldrad systematik (se III 1.3.).^^ Hans argumentering var inte heller alltid lika Den tyska litteraturens betydelse för 0rsted framgår också av att han kunde använda franska juridiska arbeten i tysk översättning, trots att han också kunde franska, se Tamm, Handbuch, s. 193. Andersen anser, UfR 1977, s. 98, att 0rsted läste franska mycket långsammare än tyska och att även hans kunskaper i latin var bristfälliga. 0rsted, Mit Liv, s. 118. Detta drag i 0rsteds metod betonades redan av Goos, 0rsted 1, s. 94, som samtidigt drog slutsatsen, att 0rsted därigenom hade inlett kampen mot begreppsjurisprudensen. 0rsted medgav själv. Mit Liv, s. 27, att han redan som ung hade svårt att hålla sig till ämnet. Gagnér talar träffande, TfR 1980, s. 402, om 0rsteds vana »att i episk mångordighet och något suddigt berätta omallt möjligt, somhan läst».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=