45 deres Forelxsninger og af de Studerende ved Selvstudium, deels at kunne bmges som Haandbog af juridiske Embedsma;nd i deres Praxis.» Därför präglades Hurtigkarls systemställvis av för stor vidlyftighet, ställvis var det ofullständigt. Kolderup-Rosenvinge påpekade ju också, att felet med Schlegels rättsencyklopedi var, att den riktade sig till både studenter och färdiga jurister (ovan 1.2. 0rsted införde begreppet »Haandbog», men däremot inte själva fenomenet; t.ex. Brorsons exegetiska kommentar till DL (del I, s. 178 f.) är en typisk handbok för praktiska jurister. Visserligen ansåg 0rsted ’handbok’ beteckna ett utförligt vetenskapligt system, men systematiskt sett är hans verk gammalt vin i nya läglar: en kommentar, som fortlöpande, sida för sida följer en annan författares lärobok.5^ 0rsted meddelade själv i förordet, att den nya framställningen var en efterföljare till det nästan slutsålda supplementet till Norregaards system(del I, s. 232 f.) och att den nu använda titeln ’handbok’ »allerede bedre ville have passet sig til det xldre Va:rk end den, der af tilfa:ldige Aarsager blev valgt». »Haandbog» är också lika svårhanterlig somsupplementet. Redan det andra bandet innehåller på slutet »Tillxg og Rettelser» såväl till det första bandet som till det tidigare utkomna häftet av det ancira bandet, och över två femtedelar av det sista, sjätte bandet består av tillägg och rättelser till tidigare eller samma band.^’ Algreen-Ussing påpekade, att denna redan i supplementet till Norregaard använda teknik gjorde »Afbenyttelsen af samme hoist ubekvem»,5^ och även 0rsted själv medgav, att det var »ikke lidet ubeqvemt for La:serne, at Rettelserne og Tilfojningerne is^r til de forste Dele af Vcerket ere spredte i flere forskjellige Bind», men detta hade »ikke v^eret at Undgaae».^^ 0rsteds »Haandbog» kommenterar endast inledningen och de person- och sakrättsliga delarna (I-II, 1-2) i Hurtigkarls system och är därmed den mest utförliga civilrättsframställningen i Norden genom tiderna. Trots formella brister är »Haandbog» också det utan tvekan viktigaste av 0rsteds samtliga arbeten och innehåller författarens slutliga ställningstaganden till en mängd centrala rättsvetenskapliga problem, såsom rättssystematiken, rättskälleläran och lagtolkningen (se III 1.), förutomatt verket behandlar talrika rent civilrättsliga rättsinstitut.Många av 0rstcds i »Haandbog» framförda åsikter komatt prägla nordisk rättsvetenskap under flera decennier framåt. Hansen, s. Ill f. Tamm, Handbuch, s. 199, Iramhaller, att man av ekonomiska skäl ofta var tvungen att förena läro- och handböcker, d.t den potentiella läsekretsen var så liten. SeJorgensen, 0rsted, s. 108, om0rsteds vana »at leje sig ind hos en anden for hurtigere at faa Tag over Hovedet fremfor at opfore sit eget Hus». Redan Ollgard påpekade, s. 3, att en systematisk framställning skulle ha haft »langt storre videnskabehg Betydning og ogsaa va:re blcven mere benvttct en Haandbogen, ...». Se 0rsted, Haandbog II, s. 575—630 och IV, s. 425-697. Algreen-Ussing, Personretten, Forerindring. &rsted, Haandbog VI, s. IVh 0mdessa, se närmare Tamrn, Lovkyndighed, passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=