43 citat».I själva verket innehåller avhandlingen talrika hänvisningar, förutom till utländsk litteratur, såväl till Stampe, Norregaard, Hurtigkarl, 0rsteds supplement och dennes andra skrifter som till DL, och den torde kunna betecknas somden minst teoretiska av M. H. Bornemanns skrifter. Kall doktorerade år 1828 på en omfattande avhandling om sedvanerätten »Observationes de Jure non scripto, inter cives subditos secundum rei naturamvigente, accedente eiusdem argumenti adumbratione ex jure Danico» (XXIV-i-364 s.). Kail visade upp en stor beläsenhet och hänvisade till den nyaste tyska litteraturen: Thibauts »Versuche» (1817), Savignys »Vom Beruf», Miihlenbruch, Hugos rättsencyklopedi (1820) och t.o.m. Puchtas »Encyclopädie als Einleitung zu Institutionen-Vorlesungen» (1825).'*’ Den lärda avhandlingen hamnade dock i skuggan av Puchtas samma år utgivna »Das Gewohnheitsrecht, I», och utgivningsspråket kan ha bidragit till glömskan i Danmark. Vid sammanfattningen av tidens naturrättslitteratur, i synnerhet Kalls och Matthias Hastrup Bornemanns systematiska framställningar, kommer man osökt att tänka på den unge Schweigaards anatema: »Den tyske Filosofi har gjort meget Ondt, den har fort mange gode Aander vild; det er paa Tide at gjore det af med den.»"*^ Kall, som aldrig fick en akademisk tjänst, är så gott som helt bortglömd i forskningslitteraturen, och om M. H. Bornemann har man konstaterat, att hans »almindelige Retslasre» blev helt utan inflytande på samtidens jurister och filosofer.Bornemanns dåliga eftermäle är dock delvis oförtjänt, då man mer eller mindre öppet har påstått, att man borde ha kunnat vänta mera av en person, som i sin ungdom ändå gått förbi 0rsted vid besättandet av en universitetstjänst.^' De ovan nämnda skrifternas uteblivna inflytande var tydligen också en kvalitetsfråga. Fr. Chr. Bornemanns föreläsningar i rättsfilosofi höll sig i stort sett på samma ämnesområde som föregångarnas skrifter, men de fick tillsammans med Goos’ »Forel^sninger over den almindelige Retslarre» (1889—1890) en helt annan betydelse för dansk rättsvetenskap mot 1800-talets slut. Tamrn, Retsvidenskaben, s. 133. Se Kall, s. 8 not s. 11 not s. 12 not ■*** Å andra sidan gjorde latinet avhandlingen användbar utanför Norden; Ogorek nämner i förbigående, s. 209 not 40, att Miihlenbruch i sin »Pandektenrecht» hänvisade till Kall. Schueigaard, Ungdomsarbeider, s. 300. Schn'eigaard talar också (a.a., s. 240) om den tyska filosofins »evindelige Indledninger». Dahl nämner Kalls produktion endast i en not, s. 514 not 11; omBornemanns huvudarbete; se Dahl, s. 154; Tamm, Retsvidenskaben, s. 133 not 9. Se Dahl, s. 152 ff. och 161. j.'-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=