42 tade felaktigt »Universitetet som en offentlig Undervdisningsanstalt slethen og Intet andet». Exegesen hade egentligen slutfört sitt arbete genomatt »regenerere Retten, at framhjselpe en ny, tidssvarende Retstilstand», och Bornemann antog, att den juridiska litteraturen stod »ved enden af en Periode». Det var nu universitetslärarens uppgift att övergå till en spekulativ behandling av rätten, för att »Retsvidenskaben ei skal blive tilbage for de ovrige Videnskaber»d‘ Rättsvetenskapen kunde endast behandlas utgående från vetenskapens högsta begrepp, nämligen rättsbegreppet: »Og saaledes maa Retsvidenskaben dog tage Philosophien til Hjaslp, hvis der skal vasre Hj^elp at finde for den, med mindre den vilde foretra;kke at lade sit överste Begreb forklare af en anden Videnskab»d- Bornemann uppmanade slutligen sina åhörare, juris studerandena, »at give den Danske Retsvidenskab et nyt Opsving», »at hengive sig til fri Forsken» i stället för att bedriva »et slet Brödstudium»^^ Ovannämnda rättsfilosofiska eller -teoretiska arbeten motsvarar till form och innehåll naturrättsframställningar, och till denna kategori kan väl också räknas baron Constant Peter Heinrich Marie Walpurgis Dirckinck-Holmfelds »Om den aandelige Sandheds Anerkjendelse og Anvendelse i Livet. Et Forsog til at oplyse Samfundets og Retsordenens Grundvold» (1827; [II]-1-234 s.; 8:o), ett kuriosum utan vetenskapligt värde.I någon enstaka äldre dissertation behandlade författaren sitt tema enligt »jus universale», en latinsk term för den allmänna rättsläran.^^^ Även Fr. Chr. Bornemann dryftade i sin licentiatdissertation år 1839 (se 1.6.) sitt straffrättsliga ämne enligt »jus criminale universale». Vid denna tid började man även skriva rättsteoretiska arbeten med positivrättslig anknytning. Rättskälleläran var ett ämne, somi allmänhet behandlades i privaträttssystemen/civilrättens allmänna del, men somockså kunde hänföras till den allmänna rättsläran. M. H. Bornemanns doktorsavhandling »De analogia iuris cumspeciali ad ius Danicumrespectu dissertatio» (1815; 155 s.), för övrigt med Kall som respondent, har orättvist avfärdats som »en helt abstrakt fremstilling, ganske uafhxngig af gxldende ret uden så meget som et lov- ■*' Bornemann V, s. 8 f. Bornemann V, s. 11 f. Bornemann V, s. 15. Dirckmck-Holmfeld bröstade sig i förordet med, att han skrivit boken på landet helt utan tillgång till litteratur och att han även senare aktat sig för denna, »som han her befandt sig paa et ideelt Gebet, paa hvilken Tanken stedse maatte grunde sig paa den almeentilgja:ngelige Sandheds Evidents». Författaren lyckades dock senare bli juris doktor med dissertationen »Prolegomena de notione proprii rerumdominii» (1840; 114 s.; 8:o). Brunn, Pet. Dan., »De natura et indole contraetuum secundum principia iuris universalis» (1820; [IV]-1-212 s.; 8:o); även Andr. Laur. Casses »Diss. de auetoribus delictorumpsvchologicis» (1835; VIII-(-244 s.; 8:o) behandlar sitt tema »secundum jus universale» men därtill »atque leges patrias, tumantiquas tumbodiernas». Båda arbetena var licentiatavhandlingar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=