40 Medan Kalls och M. H. Bornemanns framställningar främst var präglade av kantianismen och i någon mån Fichtes filosofi,^^ var C. Weis’ »Staten og dens Individer. Indledning i Retsvidenskaben» (1845; 181 s.; 8;o) ett arbete helt i Hegels anda. Även Fr. Chr. Bornemann, en rättsteoretiker av helt annan kaliber än sin far, Kall och Weis,-^ hade förståelse för hegelianismen, men man har också nämnt hans intresse för Schelling och Stahl.Fr. Chr. Bornemann gav själv ut endast ett rättsteoretiskt universitetsprogram »Om Retsordenens Natur og Valsen» (1845; 21 s.; 4:o), och hans viktigaste arbeten på detta område publicerades först i band I och Vav hans »Samlede Skrifter». Band I består i sin helhet av »Föredrag over den almindelige Rets- og Statslxre» (451 s.), band V innehåller bl.a. »Inledningsforedrag til Forela.’sninger c^ver Retsvidenskaben ved Kjobenhavns Universitet» (1839; s. 3-16) och »Forelarsning over den nyere Retsphilosophies Historie» (1842-1843; s. 481-620). Av förordet till band I i Bornemanns »Samlede Skrifter» framgår det, att utgivarna Goos och Krieger hade varit tvungna att utföra ett betydligt mera omfattande redigeringsarbete än de till största delen anonyma utgivarna av Larsens kvarlåtenskap.^' Bornemann hade lämnat efter sig inte mindre än sex delvis varandra täckande sammanhängande manuskript över rätts- och statsfilosofin, förutom kortare framställningar av enskilda frågor samt tillägg och ändringar. Utgivarna hade lagt den nyaste sammanhängande framställningen till grund för texten, inarbetat i denna rättelser och tillägg av senare datum samt kompletterat luckor med hjälp av äldre framställningar.^- Utgivarna ansåg sig på detta sätt ha åstadkommit en text, som i det väsentliga återgav Bornemanns sista föreläsningsserie i rätts- och statsfilosofi åren 1858-1859.^^ Goos och Krieger avstod från att ånyo trycka »Om Retsordenens Natur og V^esen», därför att Bornemann infogat texten så gott som oförändrad i inledningen till sina föreläsningar.^'^ Den slutliga texten består av en inledning (s. 1-38), I. »Retsphilosophiens almindelige Deel» (s. 39-73), II. »Menneskeretten» med kapitlen »Personlighedens Ret», »Formueretten», »Personens Ret til at afva:rge og sikkre sig imod Retskrxnkelser»; s. 74-218), III. »Familjeretten» (»^Figteskabet», »Forholdet mellem Forxldre og Born», »Arveretten»; s. 219-290) och IV. »Statsretten» (s. 291-451); redan dispositionen förråder ett För M. H. Bornemanns del; se Dahl, s. 153, somäven betonar betydelsen av Fichtes filosoti. Se Dahls (s. 152) för fadern förintande jämförelse: »...Mathias Flastrup Bornemann, hvis Betydning i dansk Retsvidenskabs Fdistorie narrmest er den, at han blev Fader til Frederik Christian Bornemann.» Dahl, s. 197; Stig Jorgensen, TfR 1966, s. 609 f. Endast på insidan av titelbladet i Larsens föreläsningar i dansk rättshistoria (I, 1, s. 238 ff.) nämns det, att utgivaren Nellemann kompletterat Larsens ofullständiga manuskript med åhöraranteckningar. Bornemann I, s. VI ff. Bornemann I, s. X. Bornemann l, s. X not 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=