39 bestämd positiv rättsordning, men däremot ofta med anknytning till någon av den tyska idealismens koryféer, vid sidan av i nutida bemärkelse rent rättsteoretiska framställningar. Förutomsystem publicerade man några monografier på den allmänna rättslärans område. Kalls »Systematisk Fremstilling af Den almindelige Retsvidenskab. Med en Indledning om de moralske Begreber i Almindelighed. I», som även har ett andra titelblad »Systematisk Fremstilling af Den almindelige Privatret. Med en Indledning omMoralitetsbegreberne og Retsbegreberne, samt en Fremstilling af Naturrettens almindelige Deel, I» (1825; XLVI-i-266 s.; 8;o) är ett inte sällsynt exempel på ett ofullbordat arbete, i vilket författarens strävan att leta efter de yttersta grunderna leder till att han aldrig kommer fram till det, som han egentligen skulle behandla. Kall ansåg visserligen, att rättsvetenskapen kunde fylla sin uppgift endast genomatt ta hänsyn till den praktiska användningen av rättsprinciper och att man måste dra en gräns mellan rättsfilosofi och teoretisk filosofi, att rättsfilosofin icke somsådan kunde fördjupa sig i abstrakta undersökningar, »hvilke den ... theoretiske Deel af Philosophien nasrmest har til Flensigt at grundfa^ste og udfore; men at de Resultater, hvilke ved metaphysiske Spekulationer baade udfindes og bevises, af Retsphilosophen kunne benyttes som ForudsdCtninger af anerkjendt Sandhed ...».’■* Kall syndade dock själv mot denna tes i en lång inledning »om den praktiske Förnufts överste Grundszetninger og omMoralitetsbegreberne og Retsbegreberne i Almindelighed» (s. 1-118), och framställningen nådde endast fram till »Den absolute naturlige Privatret» (rätten till bl.a. liv, hälsa och andlig utveckling; s. 181—266). Paulsen ansåg boken vara »ein selbständiger Versuch, recht durchdacht», men också »etwas wortreich, und manchmal nicht ganz zusagend».^^ Efter att ha verkat i den juridiska fakulteten i 33 år gav den improduktive Matthias Hastrup Borncmann år 1832 äntligen ut »Den almindelige Retslajre. Forste Deels forste Afdeling. Indledningen og Moralens Grundlxre» (XIV+208 s.; 8:o); författarens enda bok förutomdoktorsavhandlingen från år 1815. Författaren berättar själv, att skrivandet lyckades »ikke for efter flere Forsog»; huvudproblemet hade varit, att »Forfatteren ikke kunde udvikle sin almindelige Retslacres Fundamenter, uden at forudskikke Moralens Grundlarre, og heri ikke kunde undlade en udforlig og omhyggelig Betragtning».-^ Arbetet blev helt följdriktigt en inledning till en inledning, och det avstannade med det första kapitlet »OmS^edelighedsloven» (s. 47-208), trots författarens löfte omatt »denne Deels anden Afdeling skal ikke Ixnge udeblive».^^ Kall, Systcm.itisk, s. \’ f. Paulsen III, s. 120. M. H. Borncmann, s. III och VIII. .V/. H. Bornonan?!, s. IX. 27
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=