38 kundskaber och Hjelpevidenskaber» (s. 165-184). Även Kolderup-Rosenvinge kunde sin Hugo och delade in rättsencyklopedierna i »udvortes» och »indvortes»; han varnade dock för de sistnämnda, som»let kan lede til en overfladisk Studium».'® Han upprepade också Hugos tre frågor somgrund för indelningen av rättsvetenskapen.'^ Det är därför naturligt, att dispositionen i stort sett motsvarar den i Schlegels framställning använda. Kolderup-Rosenvinge betonade rättsencyklopediernas nationella karaktär och det, att man främst måste beakta de egna »Lovkyndiges Tar\'»,-° men detta hindrade dock inte, att en stor del av även detta arbete ägnades åt utländska rättsordningar (bl.a. s. 49-131). Ett rättshistoriskt framställningssätt är framträdande i boken; Kolderup-Rosenvinge var ju i första hand rättshistoriker. Kolderup-Rosenvinge medgav själv att det fanns en viss ojämnhet i behandlingen av olika ämnen i boken. Han nöjde sig med en ytligare framställning i de frågor, t.ex. allmän rättslära och romersk rätt, som man även i övrigt undervisade i vid universitetet, och hänvisade i synnerhet till sina egna läroböcker i dansk rättshistoria, kyrkorätt och positiv folkrätt.-' Bokens förord är daterat 6.2.1849, och den ultrakonservative Kolderup-Rosenvinge kunde inte hålla tillbaka sin bitterhet över händelserna år 1848. Han nämnde svårigheterna att i en encyklopedi »tr^kke Gra^ndsen mellem for Lidet og for Meget», men antog, »at man snarere vil finde for Meget, end for Lidet i denne Encyclopxdie, da man med saamange gamle Sandheder ogsaa synes at have givet den Ssetning Afsked: ars longa, vita brevis ...». Strävandet att »forkorte» vetenskapen, »denne Tidens Hastverk er lige skadelig for Videnskab og Stat», och man klagade med skäl över »de omodne Theorier og de Ulykker, de have anrettet».-^ Lörfattarens konservativa grundsyn kom också fram i den fromma förhoppningen, att rättsfilosofin i framtiden »atter vil bygge paa det ethiske og religiose Element og derv^ed at erholde en rigtigere Retning og give et frugtbarere Udbytte for Livet, end hidtil».-^ 1,3. Naturrätt, rättsfilosofi, allmän rättslära Kolderup-Rosenvinge använde år 1849 dessa tre begrepp som synonymer i sin rättsencyklopedi, även detta ett tecken på det jäsningstillstånd, som denna disciplin befann sig i under den här behandlade perioden. Naturrätten i wolffiansk tappning hade redan blivit ett historiskt fenomen, medan man fortfarande skrev framställningar av en abstrakt naturrätt, utan hänsyn till en Kolderup-Rosenvinge, s. 4 f. Kolderup-Rosenvinge, s. 12 f. Kolderup-Rosenvinge, s. 6. -■ Kolderup-Rosenvinge, s. 4 f. -- Kolderup-Rosenvinge, s. 5 f. Kolderup-Rosenvinge, s. 35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=