28 1824, då 0rsteds förläggare Andreas Seidelin med en blandningav smicker och dunkla hot försökte hindra boktryckare Hielmi Kristiania från att ge ut ett nytryck av »Juridisk Arkiv».Ar 1831 ingick man ett dansk-norskt avtal om upphovsmannarätt.I Sverige nämndes upphovsmannarätten första gången i Tryckfrihetsförordningen år 1810, och 1841 bestämdes det, att författarens arvingar eller förläggare hade ensamrätt till ett verk i tjugo års tid från förtattarens död. Först genomBernkonventionen 1886 fick upphovsmannarätten internationellt skvdd.^^ I början av 1800-talet tycks danska rättsvetenskapliga författare inte ha haft större svårigheter att hitta förläggare, åtminstone inte i Köpenhamn. Den störste förläggaren, Gyldendals Boghandling, publicerade också många rättsvetenskapliga arbeten, t.ex. Schlegels rättsencyklopedi och statsrätt, AlgreenUssings och Kolderup-Rosenvinges samtliga läroböcker, J. O. Hansens civilprocess samt J. E. Larsens och Hoicks efterlämnade skrifter, men förlaget var långt ifrån allenarådande inomjuridiken. 0rsted publicerade sina tidskrifter på boktryckare Andreas Seidelins förlag, som hade bekostat redan »Juridisk Maanedstidende» och »Juridisk Arkiv» (se del I, s. 227 ff.), men hans berömda »Haandbog» gavs ut på Boghandler A. Soldins förlag. Även Boghandler F. H. Eibe var en flitig förläggare av juridisk litteratur mot slutet av perioden och gav ut Fr. Chr. Bornemanns »Samlede Skrifter» och Grams läroböcker, medan Scheel använde sig av C. A. Reitzels Forlag, som också gav ut Schmids slesvigska civilprocess. Några mindre betydande författare gav ut arbeten på eget förlag; Benzon-Buchwald bekostade själv tryckandet av sin statsrätt (1846) och overretsassessor H. A. S. Faith publicerade sina arbeten i två band (1850, 1862). Också A. F. Kriegers »Grundlag for Forela:sninger» (1849-1850) saknar uppgift omförläggare, medan J. C. Kall, som förlorade mot Bang i konkurrensen om professuren efter Hurtigkarl, hittade en förläggare för sina provföreläsningar i den ovan nämnde Seidelin. Undantagsvis utkomarbeten, som erhållit offentligt understöd: den slesvigska, dansksinnade juristen Christian Paulsens samlade mindre skrifter publicerades efter författarens död i tre band (1857-1859) på Gyldendals förlag, men med »Understottelse af det Kongelige Ministeriumfor Hertugdommet Slesvig». En del slesvigsk juridik utkomföre 1864 i Flensborg på A. S. Kastrups förlag. Provinsförläggare för juridiska arbeten i övrigt var sällsynta och fanns nästan enbart i Odense. Dissertationerna saknar liksomtidigare uppgift omförläggare, och tryckningen bekostades tydligen av disputanden, möjligen med understöd från universitetet. I Norge kom förlagsverksamheten i gång först efter år 1814, och av de på 1830-talet grundade förlagen var främst J. W. Cappelen intresserat av vetenSe AfRI, Subskriptions Indbydelsc. Litteraturhistorie 5, s. 412. Den svenska historien 12, s. 126 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=