432 medan rättsdogmatiska arbeten var ett undantag, och lagstiftningspolitiken ett snarast fruktat område. De materiella förutsättningarna för rättsvetenskapens utveckling var mycket likartade i Norge och Finland. Båda hade ett enda universitet i landets huvudstad med en juridisk fakultet av ungefär samma storlek. Det är inte långsökt att leta efter förklaringsmodellen i det olikartade politiska klimatet. Endast Norge hade blivit en stat, medan Finland under början av 1800-talet de facto var en rysk provins, även omde jure -strukturen som ett autonomt storfurstendöme fick större betydelse redan under Alexander II på samma sätt, som de förpuppade statsstrukturerna i sovjetrepublikerna plötsligt förvandlades till en realitet år 1991. Inte ens Karl XIVJohans vilja att utvidga sin makt motsvarades någonsin av hans förmåga, medan den ryske tsaren sedan gammalt var självhärskare. Stortinget fick med tiden allt större politisk betydelse, lantdagen i Finland sammankallades först på 1860-talet, och den fick aldrig någon reell makt. Tryckfriheten var en grundlagsskyddad rättighet i Norge, censuren i Finland hörde till Europas strängaste, och i synnerhet de akademiska kretsarna var föremål för myndigheternas misstankar. En sammankoppling av rättsvetenskaplig aktivitet och politisk frihet stöter dock på den svårigheten, att enväldet, trots 0rsteds famösa skrivförbud, inte hämmade rättsvetenskapens utveckling i Danmark och att de svenska politiska förhållandena närmast liknade de norska, medan den rättsvetenskapliga litteraturen kvalitativt inte i avgörande grad höjde sig över den finländska. 1700-talet fortsatte länge i de svenska småstadsuniversitetens juridiska fakulteter, både då det var frågan om professorerna själva och om deras produktion. Både i Köpenhamn och i Kristiania var juris professorerna aktiva och inflytelserika politiker, och t.o.m. i Finland fick rättsvetenskapsmännen ledande ställningar i förvaltningen efter liberaliseringen från och med slutet av 1850-talet, samtidigt somden juridiska litteraturen märkbart började öka. Rättsvetenskapsmännens möjlighet att aktivt medverka i samhällslivet tycks på samma sätt sompå 1700talet ha verkat befruktande på den rättsvetenskapliga litteraturen. »Denna tidens granskare hafva icke alltid för sed, att behandla skonsamt anträffade misstag», konstaterade en svensk skribent år 1838,^ och detta är en sanning som många rättsvetenskapsmän i de nordiska länderna nogsamt fick erfara. Medan polemiker mellan rättsvetenskapsmän var en undantagsföreteelse under 1700-talet, blev juridiskt betonade debatter allt vanligare under 1800-talet, redan på grund av det större antalet juridiska skribenter. De med tiden allt vanligare juridiska tidskrifterna blev viktiga debattfora, men rättsvetenskapliga strider kunde också föras i dagspressen (»Morgenbladet» i Norge; »Aftonbladet» i Sverige), sompå denna tid gärna tog in också juridiska ^ Boye, s. IV
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=